Hjälp i mörkret

Har precis läst "hur man blir en bra bonusförälder" och jag börjar nästan gråta... det stämmer så väl in på hur vi har det...
Vi har varit tillsammans sedan september förra året och bestämde oss att flytta ihop nu. Han har två tonårsbarn boende på halvtid jag har 4 mindre barn boende på heltid. Mina barn e inga rosor men hans barn är fantamej jävlar... Han själv e glad då dom åker hem och igårkväll kom en av dom sent på kvällen och gapade och skrek för vi hade låst dörren!!!! Vi hade lagt oss tidigt då senaste veckan varit ett helvete så vi behövde vitid...
Det är bråk om allt, dom vill inte hjälpa till dom VRÄKER i sig all mat, vad säger ni om 8 liter mjölk på 2 dagar?
Chocken kom då sambon totalt ignorerade mig vi e välidgt fysiska med varandra och har sex ofta och då hans barn kommer sin vecka tar han inte i mig alls, efter tre dagar bröt jag ihop och vi hade ett jättegräl och tillslut förstod han...
Vi har bestämt att gemensamt gå och prata för att lösa allting och för att klara av detta.
Det finns inga tvivel på att vi vill leva ihop men ingen av oss vill ha skiten med hans ungar då dom kommer...

Hur ska jag bete mig? Finns det något jag kan göra?
Jag har backat tillbaka lite för jag orkar inte med dom... dom e elaka mot sin pappa totalt respektlösa och ja helt enkelt vidriga!
Jag tycker om hans barn men givet har jag inte käsnlorna som jag har för mina egna.
Deras pappa/min sambo är nykter alkoholist och jag har förstått att dom har haft problem under sin uppväxt vilket dom inte löst med honom som jag helt plötsligt är delaktig och hur fan tacklar man det????
Jag/vi vill ju att det ska fungera...