Snälla ge mig råd!!!

Har du varit på besök på förlossningen? Det kan jag rekommendera, jag var på samtal där med en av barnmorskorna. Fick se hur det ser ut, hon förklarade lite vad som kan hända, var rätt bra. Ofta är ju rädslan ett kontrollbehov och det var skönt att se och höra innan plus att man måste ju få förtroende för sjukhuset.

Jag hade en grymförlossningsrädsla, men jag måste säga att det var inte alls så hemskt som jag trodde. Ok, det gjorde ont, men mest i ryggen (jag tog inte ryggbedövning, sprutfobi) och hade reglebundna kraftiga värkar i 2,5 dygn. Annars var det mycket värre i min fantasi n i verkligheten, tror ofta det är så när man är rädd, det kan inte bli så hemskt som man tror

nä där har jag inte varit.. fick du komma dit genom din barnmorska???

Ja, jag sa med en gån gtill henne att jag var jätte rädd, fick gå både dit och till psykolog, psykologen gav inte mig så mycket, behöver nog mycket längre tid också omd et skall ge något. Men BB besökte jag ett par veckor innan förlossning, verkligen bra.

Man klarar det.
Som en vän till mig sa, urmodern i en vaknar till liv. Och man klarar tamigfan allt. Det enda som kan hindra en från att föda är.. barnmorskorna. Om nåt går fel. Men det gör det så sällan.
så oroa dig inte, du kan och orkar! :)

(Jag hade för övrigt också förlossningsrädsla fram till v.35..)

Om du tänker så här:

Hur länge har vi kvinnor fött barn? Precis som kattis säger så tror jag att vi alla har en urmoder i oss och vi är byggda på rätt sätt. Det är bara att försöka tänka positivt!

När jag berättade om mina rädslor om förlossning för en nära vän (barnläkare) så sa hon precis så samt att man får försöka ha en slags mantra "en stark värk är en bra värk"

Du klarar det och desto du arbetar med kroppen desto lättare går det tror jag.

Även jag ska föda om 8 veckor så förstår din rädsla. Men som sagt glöm inte att "vi kvinnor är byggda för det här och har gjort det i årtusenden"

Menar inget illa, men när jag var rädd var kommentarer som att kroppen klarar det och att kvinnor i alla åldrar har klarat det det sista jag ville höra. Sket i alla andra, brydde mig och mig och rädsla har inget med logik att göra.
Men vi är alla olika

Jag talar av egen erfarenhet. Och det är liksom faktum att kroppen klarar det. Det är inte bara prat.

Både jag och min sambo har svårt att förstå hur fan jag orkade, med den halvtimmes sömn jag hade fått. Men det gick. Urmodern vaknade.

Ville bara länka till denna härliga berättelse!

www.familjeliv.se/Forum-2-254/m46640288.html

Jag förstår, och vet också det nu, men innan jag visste det så var det inget som jag varken kunde förstå, ta till mig eller som gav mig tröst/hjälp i min skräck.