Ni som är hemma med ettåringar, känner ni att ni kan stimulera era små tillräckligt?

Vi bruakt gå till lekparken och ibland till en riktig park eller så är vi hemma lite och leker, jag har inte mäsrkt att kan blir uttråkad

jag hittar på mycket med min son, går på barnsång, lekparker, träffar andra med barn, leker ute, leker inne...skulle vi bara vara hemma skulle jag nog tycka det var så tråkigt att min son skulle märka att jag inte trivdes..jag gillar att hitta på saker -precis som min son!

Uttråkad? En 1-åring? Nog för att jag har träffat 2-åringar som kunnat bli uttråkade, men det har varit "dagisskadade" 2-åringar. En 1-åring ska normalt inte kunna bli uttråkad, om man inte isolerar den totalt och låser in den i ett tomt rum.

Mina barn har vid 1 år haft en leksakslåda i köket (så jag haft uppsikt över dem) och sysselsatt sig mycket bra. De har förstås hängt med mig dit jag gått/åkt, så de har varit på ICA, bibblan, till mina vänner och en och annan lekpark. Och så förstås bara ute på vår egen gård!

Absolut! Blir det en hel dag hemma så går det också men oftast träffar vi någon kompis till henne i parken, hemma hos någon eller äter lunch nånstans. Är vi bara hemma brukar hon leka mycket själv med sina leksaker och så bollar vi eller läser eller nåt. Hon blir inte uttråkad av det.

1 åringar behöver inte så mycket mer än sin mamma, det är vårt samhälle som får oss att tro att de måste stimuleras på alla möjliga sätt. Men mamma är deras stöd i tidiga livet och senare med hoppas man!! (Och pappa med för den delen)
Tänk inte så mycket på det, gör det du känner är rätt och det du vill, kanske åka och handla , gå och gunga lite, läsa lite bok, ja det räcker långt.

´Vad menar du men "och senare i livet med hoppas man".

Det är väll en självklarhet!

Jag brukar hitta på mycket med mina 1-åringar. Bada hemma i poolen, gunga, åka på badstranden, åka till stan och äta glass, åka till mina vänner med barn i samma ålder... men är det dåligt väder och vi är hemma och leker i flera dagar så blir dom rätt rastlösa och man märker när dom bara ska börja klänga. Då är det dags att hitta på någonting nytt

Det är väl det inte för alla, man kan dö, man kan tappa kontakt med sina barn, man kan hamna i konflikter som kanske inte löses, det var mer så jag tänkte, ta inte så hårt på de orden , det var väl inte det du var ute efter, du var väl ute efter om din 1 åring behövde stimulans.
Nä är mitt svar då, du ska väl räcka till som mamma.

Ja jag kan tillfredsställa honom men det innebär flera timmars utelek varje dag. Orka ha ett sådant liv någon längre tid. Nej. Kul att vara ute med barnet men inte i flera år flera timmar per dag.

Är övertygad om att överstimulans är ett vanligare problem hos dagens småbarn än understimulans Ett barn måste kunna ta det lugnt också.

hej. jag är hemma och är mammaledig med min son på 1 år och 7 månader och han lekermed sina större syskon, sitter i sandlådan. Vi är ute och går, handlar, hälsar på folk m m och jag tycker att i den åldern behöver dom inte så mycket stimulering.
Min son verkar i alla fall vara nöjd .

Nej, jag pallade inte att underhålla en 1-åring.

Nej jag oroade mig aldrig för att K skulle bli uttråkad när han var ett år. En ettåring är fortfarande jätteliten, nästan en bebis! De behöver inte mer stimulans än de normalt får med föräldern när denna utför vardagssysslor, eller leker med barnet.

Naturligtvis blir inte en ettåring uttråkad av att vara hemma med sin trygghet. Det är skillnad om de hade varit typ 5 år.

Sen går ju de flesta till Öppna och träffar andra barn. Inte så många som bara är hemma hela dagarna, och det är ju viktigt framför allt för föräldern, en ettåring behöver inte massa stimulans.

Har lite dåligt samvete nu när jag är höggravid och bara vill ligga i sängen mest och ta det lugnt. Tidigare har vi varit ute på gården, lekparken, stranden, morfar, tälta och övernattat hos farmor..
som sagt är jag seg nu och sonen är lite gnällig om det inte händer så mycket..

Jag har varit hemma med båda mina barn och de har fått den stimulans de behöver :) Tänk dig själv en liten 1-åring är helt ny här på vår jord, allt är nytt och spännande. Att gå en promenad och i sakta mak och titta på myror, känna på gräset, gruset, känna och smaka på sand (bläh men det går över), titta på hundar, fåglar, plocka ett löv, bygga en koja, ett sandslott, en sandkaka, säga hej till ett annat barn, äta mellis på en pick nick filt, gunga, bygga en koja hemma och lek titt ut, leka med vanliga saker i köket... en bunke, en slev, bada... känna på skummet, låta vattnet rinna över ansiktet från en plastmugg osv

För en 1-åring är allt spännande och det underbaraste han/hon vet är att få upptäcka allt det med dig som förälder, som lugnt kan förklara vad ni ser och vad som händer :)

Upp till 3 års ålder behöver barnet inte mer än att lära sig orientera sig och fungera i den här världen och där ingår det att träffa andra barn och leka några timmar i veckan men knappast 10 timmar om dagen i en stor skränig barngrupp. Det blir för många intryck och upplevelser som det lilla barnet inte kan ta in och sortera utan en vuxen och hur ska en 1-åring kunna konkurrera om att få ha en vuxen med 20-30 andra barn?

Min 15 månader gamla dotter är ett barn med speciella behov. Jag har tänkt mycket på vilken stimulans hon behöver. Hon blir jätte stressad av leksaker. Till och med högläsning av en bok stressar henne. Stått helt handfallen många gånger. Men inser att det är när mamma mår bra som hon mår bra. Hon älskar att bara få ha mitt ansikte nära hennes. Upptäckt nyligen att hon gillar pruttljud på huden. Man får uppskatta sådana små nöjen o inte vara så ambitiös.