Räcker det att träffa andra barn i två - tre timmar per dag eller understimuleras barnen då?

du kan ju inte leva som om du inte hade barn. men om du anpassar dig efter din lilla bebis (och du är en fungerande förälder) så har hon det bättre hemma än på fsk.

Det märker du på henne om hon behöver mer stimulans, men när inte hon inte är äldre så skulle jag tro att hon inte behöver mer..
Men det är ju individuellt från barn till barn..
Är hon inte van vid hela dagisdagar så ska det nog gå bra..

2-3 timmar per dag är ju rätt mkt ändå! Borde räcka.

Efter två timmar hemma på morgonen gnuggar hon sig ofta i ögonen så du brukar jag se tilla tt hon sover i trekvart.

Ibland tror jag att hon istället är understimulerad och vill har roligare att göra...

Jag kommer nog vara hemma tills dottern är två, hon är ett och ett halvt nu. Jag tänkte gå till öppna förskolan två dagar i veckan, och gå på babysim en dag i veckan. Annars blir det väl att träffa lite kompisar (vissa har barn, andra inte) ett par gånger i veckan. Jag tror absolut att det räcker, det finns ju massa att göra både inne och i trädgården också. Är inte risken snarare att barn i dag blir överstimulerade? Om hon skulle ha tråkigt en dag, så tror jag inte det skadar, hon kanske utvecklar lite fantasi till och med

Naturligtvis understimulerar du inte en 1,5åring. De har det jättebra med en förälder, och bättre med en förälder än på dagis om man kan välja.
Det finns öppna förskolan.

BeHappy

Jo, det tror jag med, barn ska göra saker hela tiden och får aldrig bara vara. Det går ner i åldrarna också när man tror att ett barn under 2 inte kan stimuleras tillräckligt av sina föräldrar och andra närstående.

jag går hemma med en 2åring och hon är glad att bara få vara med mig på lekplatsen. vi brukar gå på öf mån till tors när de inte har sommarstängt. nu är det stängt och det gör henne inget . hon leker även lite själv åxå utan mig

Skämtar du??? Eller är frågan verkligen ärligt menad?
Självklart behöver du inte oroa dig - ditt lilla barn är inte understimulerat! För du ligger väl inte på soffan hela dagen? Och ni behöver inte träffa andra barn så mycket. Lev ett normalt liv så lär sig barnet allt det behöver. Träffa andra vuxna och barn när ni känner för det under normala förhållanden. Konstla inte till det så mkt!!!

2-3 timmar om dagen?
Vid 1½ år behöver inte ett barn träffa andra barn överhuvudtaget. Visst är det roligt för barnet, och visst är det utvecklande och allt det där, men fortfarande räcker det om barnet bara får träffa människor - oavsett ålder.

Det är ju skrämmande hur samhället lyckas få föräldrar att tro att bästa platsen för ett barnär dagis!

Du behöver verkligen inte vara orolig, jag skulle aldrig ens drömma om att lämna mitt barn att dela uppmärksamhet och trygghet med 20 andra barn. Tänk hur överstimulerad det barnet blir och tänk så otroligt lite vuxentid och kärlek det får!

Nä, bästa platsen är hemma med mamma eller pappa eller syskon!

Jag tycker de är tråkigt att samhället vill få alla föräldrar att tro att barn behöver så mkt stimulans..
särskilt så små barn...

jag har aldrig gått på förskola o inte mina syskon heller..
och mina barn har aldrig gått på förskola..
å de har vänner och är inte understimulerade.

underbart att du kan vara hemma lite till tycker jag.

kram

Självklart räcker det. Tänk på de små förskolebarnen som tvingas vistas i grupper om 20-30 andra små barn varje dag i kanske 10 timmar. Då kan vi prata om överstimulans. De inte bara träffar andra barn, de äter, sover, utträttar sina behov, ja lever med så otroligt många andra barn hela dagarna.

Jag skulle vilja säga att beroende på ålder så ska små barn INTE vara mer än några timmar med andra barn per dag. Innan tre års ålder finns inte behovet alls, sedan kan det gott räcka med max 2½- 3 timmar per dag. Innan 3 års ålder mår de också bäst av att träffa andra barn och utforska världen i en förälders trygga sällskap.

Oroa dig inte, så små barn har inget behov av att stimuleras mer än vad du gör när du lever ett normalt liv med småbarn.

Visa vad du gör i köket, låt henne hjälpa till med disken även om det tar hiskeligt mycket längre tid, låt henne hjälpa till med att plocka undan saker, sätt dig ner och ta en kopp kaffe och läs tidningen högt. Det är oerhört viktigt att hon får tid för sig själv och får utforska omgivningen på egen hand.

Först vid tre års ålder kommer ett behov av att träffa andra barn och vidga sina cirklar. Detta kommer hon såklart att göra innan också, följer du med henne i hennes utveckling varje dag så ser du också hur hon växer som individ.

Hur har mina dagar sett ut? Tja, vakna på morgonen, ta upp barnen, lite välling. Låter dem leka fritt sedan ett tag, lägger mig i soffan och läser tidningen. Ofta kommer någon av dem upp i min famn, ligger där ett tag och hoppas sen ner igen. Ser det som att de tankar lite närhet för att sedan utforska/leka igen. Efter frukost kanske det är dags att gå ut och träffa någon kompis, öf eller någon park eller liknande. Leka och utforska, dags för lunch. Kanske sovpromenad själv eller med någon annan. De sov bra i vagnen när de var i din dotters ålder, så jag kunde sätta mig ner och få mig en bit mat på något fik medan de sov utanför i vagnen (under uppsikt så klart...). Sen kanske någon parklek med gungor, gunghäst eller liknande. Hem och äta mellanmål, sen kanske sitta och rita något. Hjälpa till med maten, leka fritt, läsa någonting. Sjunga och dansa, busa. Äta, ta det lite lugnt efter maten, lego, pyssla. Bada (inte varje dag), skoja, sjunga (vi sjunger mycket för och tillsammans med barnen). Sitta och mysa, göra sig iordning för kvällen, eventuellt någon filmtitt, välling och sedan nattning. Går ofta på Nordiska museet och Skansen, de tycker om båda.

Varje dag är en ny dag, varje dag så händer något nytt. Att få vara med om barnens utveckling direkt är en ynnest. Jag känner mig priviligierad som pappa att få uppleva detta med barnen, jag vet att det är en kort period i mitt liv och jag har inga problem med att lägga jobb och karriär på hyllan ett tag eftersom jag anser detta vara det tveklöst största i mitt liv. I sinom tid så kommer de att expandera sina cirklar vilket jag kommer att hjälpa till med efter förmåga. Då är jag säker på att de har fått en bra grund att stå på och är trygga som individer.

Jobba heltid? Eventuellt när de börjar skolan (inte om jag inte måste...), tills dess kommer jag att jobba deltid och så småningom låta dem gå på förskola (någon gång efter att de fyllt tre) korta dagar, absolut inte längre än de skoldagar som de kommer att ha i ettan (halvdagar med andra ord).

Öh va? Barn stimuleras nog mycket av att vara hemma. Vid 2½-3 år så kanske behovet av att träffa och leka med andra kryper fram. Tills dess så räcker lek och bus med mamma eller syskon jättebra..

Jag är nog tvungen att sätta min 1½-åring på förskola nu i höst 4 timmar varje dag och risken finns att det blir mer överstimulering än understimulering.

Aha, är det TS som är fd. Luckysun?

Här i en lokaltidning var det skrivet om detta, där stod det att små barn inte har behov av att träffa andra barn förrän just 2 ½- 3 års ålder. Och då räckte det med 4 h 2 gg i veckan.
Riktigt små barn kan ta skada av för många intryck, om man hela tiden ska på olika aktiviteter som babysim och vad det nu finns för annat. Eftersom de inte ännu har förmåga att sortera bort intrycken, så det blir för mycket, och det kan göra dem stressade. Det gjorde också att man blev stressade senare i livet, eller inte kunde hantera stress så bra.
Så påstod en expert åtminstone...

jag haller itne med manga som skrivit i denna trad.

Jag ar hemma sa gott som heltid med min 2-aring, jag jobbar en halv-dag i veckan.

Jag trivs jattebra med det, det gor han ocksa, det ar underbart att kunna finnas dar for sitt barn! Samtidigt kanner jag att det ar jatteviktigt for honom att traffa andra barn .Kanske inte sa mycket for stimulans, mer for den sociala funktion som det innebar. Att kunna umgas med individer i samma / liknande alder ar jatteviktigt, pa sa manga plan.

Jag kanner dessutom att det ar viktigt for min son att han far ha kompisar hemma hos oss sa han far vanja sig vid & lara sig att dela med sig av sina leksaker etc, och att dela upplevelser.

Det ar mojligt att barn inte har behov att traffa andra barn i samma alder forran vid 2.5 / 3 ars alder, men det kanns inte rattvist att darfor inte introdocera detta i deras liv forran den aldern! Det handlar ju ocksa om vad barnet ar vant vid, vad som kanns naturligt, vad som kanns ratt.

Om ett barn inte fatt mycket kontakt med andra barn forran sin 3-arsdag (for att ta ett extremt exempel!) da kan det kanske kannas lite konstigt till att borja med, lite ovant, att da helt plotsligt borja umgas med andra. Och barnet kanske inte ar sa "bra" pa att dela med sig med andra, att vanta pa sin tur, att lyssna pa vad andra har att saga etc, och att processen att borja umgas med andra barn inte alltid da blir vidare positiv, ialla fall till att borja med

Kort sagt kanner jag att det ar jatteviktigt for min son att fa traffa andra barn och inte bara umgas med mig :)