Slutat att hoppas

Hej!
Hur länge har ni kämpat? Förstår om det är tufft. Har själv varit där. Men du, det finns hopp. Ge inte upp!
Tycker absolut inte att du ska avfärda provrör. Det är en kämpig tid men värt det. Kram från mig som är mamma till två provrörsbarn.

Om jag fortfarade kan hoppas eft er tre år och 5 IVF:er varav bara två gått till insättning så kan _du_ hoppas fortfarande! Till slut får de allra flesta barn på nåt sätt. IVF är ett utmärt sätt och inget att gruva sig för ifall det behövs. Ge inte upp,men kanske ta paus från F.l en tid?

Ja, det är väl bara att fortsätta hoppas. Vi blev med hus nu istället för barn denna månad, så det blev iaf nåt :)

Har inte varit inne på FL sen den dagen jag skrev inlägget och det är faktiskt ganska skönt emellanåt att koppla bort tankarna på barn och "familjeliv" (dock anser jag oss vara familj även utan barn!). Men man trillar ändå tillbaka hit nu när man inte har något annat för sig... Finns ju fler i samma sits att prata lite med. Det är ganska skönt.

Hej TS,
grattis till huset

Och man behöver inte hålla sig ifrån familjeliv, bara välja vilka trådar man vill hänga i med lite mer omsorg

Jag är gravid efter vår tredje IVF men hänger mest kvar i svårt att få barn och IVFrelaterade gravidtrådar.
Känns som man inte riktigt hör hemma bland "de vanliga".

Det stöd jag fått  genom hela vår kamp för att bli gravid, och får även nu, motsvarar ingenting jag varit med om. Vänner IRL i all ära, men att hitta människor med liknande erfarenheter är guld värt.

VARMT lycka till!

Tack :)

Vi har nu beslutat oss för att "söka hjälp" efter alla semestrar... Provrörsbarn nästa!

Sambon är inte jätteglad för detta dock. "I'm a MAAAAN, and men makes BABIES" (/Scrubs) . Han skäms för att gå till kliniken... Men men :) Han är iaf man nog att erkänna att vi inte kan själva och har bestämt sig för att våga! Jag är så stolt! Har era män accepterat detta bättre eller är det fler som fått trösta sina kärasten?

Min sambo var inte delaktig på samma sätt som jag tyckte jag, det tog tid.
Visst, han lämnade sina prover och var med när han var tvungen men det dröjde innan vi öht pratade om det hela.
Så jag är skitgla' för Familjeliv, hade inte pallat allt själv

Sambon började nog inte fatta hur dåligt jag mådde förrän i vintras nångång.

Nu kan jag säga att vi har kommit varandra mycket närmare och det känns toppen
Sen att vi inte riktgit fattar att vi ska ha en bebis i november, det är en annan femma.

LYCKA TILL med er IVFresa!

Kul att höra att ni tar steget vidare, jag önkar er all lycka till!!
Min man var jättenervös. Han ville inte ha "felet", han tyckte det syntes över hela sjukhuset att han skulle lämna prov men efter ett tag kom han in i det. Vi kom varandra verkligen nära på så vis.

Lite så min gubbe beskriver det... Som om hela världen såg ner på honom och alla visste att han skulle testas.

Fått en tid för samtal nu inför framtiden. Blir öresundskliniken. Ingen aning vad man ska säga på ett sånt samtal... Men det löser sig nog. Har en rädsla att det är lite som när man ska adoptera. Kollar de om man blir bra föräldrar innan man får provrörs? Inte för jag tror att vi har några problem att ta oss igenom en sådan test men ändå... Det skrämmer mig. Tanken på att någon annan ska bestämma hurvida jag ska få barn eller inte...

Killar verkar verkligen känsligare än oss gällande detta...

Grattis till erat lyckande iaf! Hoppas du får ett behagligt och bra slut på din grav. och att ert barn blir det vackraste på jorden!

Det är ett lugnt samtal. De berättar vad det finns för sätt att prova med, vilka prover de vill ta och vilka undersökningar. Inget snack om huruvida vi skulle bli bra föräldrar.
Min man kände sig betydligt lugnare för egen del efter samtalet men orolig för vad jag skulle behöva gå igenom:)
Samtalet är inget att orora sig för alls. IVF är tufft att gå igenom, en del undersökningar är tuffa men det äe absolut inte värre än att man klarar av det och att det är värt att prova. Kanske är det så att det är ett "enklare" fel, att det räcker med att spola äggledarna eller göra en insimination. Det behöver inte bli IVF.