Min första tog 3 dygn med diverse kompl. Nu när andra ska ut är jag livrädd!

Jag var totalt livrädd!!!!
Mådde ganska dåligt efter min första förlossning, just eftersom jag tyckte det var en så jobbig upplevelse!
Förlossningen började med vattenavgång, och pinvärkar(inte så jättestarka visseligen, men jobbiga var dom) när jag gått så i 3 dygn, så bestämdes det att jag skulel sättas igång...kom up ptill förlossningen och dom undersökte mig, var då öppen 1 cm...det räckte med det för att förlossningen skulel sätta igång, fick världens värk..som i princip höll i sig i 4-5 timmar, tills sonen var ute...det var hemskt vilken smärta! trodde på riktigt att jag skulel d. och är fortfarande chockad över hur ont man kan ha..och ändå överleva!!!

Fick ångestattacker under den här graviditeten(jobbigast var det i mitten på graviditeten), över att tänka på den framtida förlossningen...tog upp det med min bm, som bara vifftade undan det, som sa att alal förlossnignar är olika! Tänkte att jag nog bara var dum..jag menar, alal vet ju att förlossningar gör ont lixom! det var nog helt enkelt så det skulel vara..och bara jag som hade låg smärttruskel eller något sådant!

Nu sitter jag här med min lilla 1 månadskille i famnen...och skulle väldigt gänra få uppleva den förlossningen igen, vilken otrolig upplevelse!DEt var en underbar förlossning!
hade värkar 1½ timem bara(vattnet gick 3 timmar innan han kom ut), och dom gjorde faktiskt inte speciellt ont ens...Att jag skulle kunna föda barn utan smärtlindring hade jag aldrig någonsin kunant tro!!!! Det var sådan skilland på smärta den här gången, och förra!
Och, nu efter den här förlossningen har jag fattat att min första förlossning faktiskt var väldigt jobbig...inte bara jag som hade låg smärttröskel!

Det är sådan otrolig skillnad! och, nu skulle jag lät kunna uppleva flera förlossningar till, så länge den blir som denna och inte första:) Jag hade igentligen inga minne nalls från min första förlossning. och det berodde nog på att jag fick lite av en chock när värkarna startade sådär pangpoff!

Finns förlossningsberättelser i min blogg här på fl om du är intresserad av att läsa:)Hampus är första, och Lowe andra:)

Lycka till!
Jag hoppas du får uppleva något liknande som mig! för det var en underbar upplevelse:)
Och, sen kan jag ju säga att min oro blev bättre och bättre mot slutet, var somsagt värst där i mitten av graviditeten...började väll gå mot det bättre strax innan vecka 30...

prata med din bm oxå, om det blir för jobbigt! kanske kan vara skönt att få bolla tankarna med någon...så får man hoppas du har en bättre bm än vad jag hade:)

Tack för att jag fick läsa en positiv historia
Jag hoppas verkligen att denna går bättre, men kan inte hjälpa att bli skraj när jag tänker på den enda erfarenhet jag har, vilket bara är skit.
Har pratat med min BM och hon gör samma som din, viftar undan det och tycker att jag inte borde oroa mig eftersom jag tog mig igenom den första.

Jag ska läsa dina berättelser och försöka tänka positiva tankar. Dock väldigt svårt
Tack för att du tog dig tid att skriva ner din erfarenhet! Det värmde.

Det brukar ju sägas att andra förlossningen brukar bli mycket bättre och lättare!
Och, det stämde ju på mig iafall:) hoppas det stämmer för dig oxå:)

Blir så arg på bm...man går väll till dom för att få hååla koll på sin graviditet, att allt är bra, och få stilal sin oro lixom! det är väll meningen att man ska ta upp sin oro, och sina frågor hos dom! Tycker det är hemskt dåligt att dom inte kan stötta, och hjälpa!

Det är jättesvårt att tänka possitivt...har man bara en erfarenhet, som är negativ, så är det väll inte så konstigt man bara kan tänka negativt!
Håller mina tummar för att du kommer få en underbar förlossning!ett possitivt minne för livet, mer än att man får den underbaraste gåvan då förståss:)