Jag känner mig ensam, trots sambo

Ställ ultimatum att händer det inte mer mellan oss så kanske vi ska gå skilda vägar. Han lever ju helt klart ungkarlsliv för fullt och du finns inte med i hans planer vilket innebär att jag funderar vad han vill i framtiden.

men, får du inte följa med när han träffar kompisar å släktingar?
För det är juh något man oftast gör tillsammans..

Eller ni kanske kan träna tillsammans?!
Jag å min kille brukar gå till gymmet tillsammans.
Men vi gör helt olika saker när vi väl är där.. Men ändå så e man juh där tillsammans.

Det är mkt spontana saker jag reagerar på,
som att han ringer vid tre och säger "jag ska bara inom farsan på vägen hem , men ät du så kommer jag sen" .
Då kommer han kanske hem vid 7-8-9 på kvällen. Många spontana saker som jag irriterar mig enormt på.

Planering existerar inte.

Jag läste nånstanns att man kunde skriva ett schema, det låter lite töntigt, men jag funderar på om det kommer funka.
Åtminstone till en början.

Vem som gör vad med hund/disk /tvätt o allt det där.

För tillfället känner jag mig som en hemmafru som tvättar hans arbetskläder och träningskläder,
idag ringde han hem o sa "kan du tvätta mina träningskläder så de är rena till imorron"

Jag känner mig som en hemmafru. Men vi har inga barn. Det är bara jag.

Och jag vet inte hur jag ska vända det.

Vi har pratat om att separera innan, men bestämt oss för att försöka för vi älskar varandra.
Men för tillfället känns det jobbigt igen.

Det jobbiga är också att det bara är _jag_ som upplever problem, han tycker allt är bra som det är.

lilla plankton skrev 2009-06-30 16:46:02 följande:

Han tog en kaffe på stan med en polare i helgen.
Jag kunde inte följa med till hans släkting då deras barn är livrädda för hundar, och vår hund kunde itne vara hemma själv hela dagen, så jag stannade hemma. Med tanke på rådande värmebölja så var det bäst för hunden. Annars hade jag gäran följt med.

Men det känns som att han planerar sitt o jag planerar mitt.

Vi tränar inte tillsammans nej, han träna kampsport vilket inte intresserar mig alls. Jag har ett vanligt gymkort, vilket inte intresserar honom.

Men man borde väl ändå kunna göra saker gemensamt?

Så många klick o ingen kommentar?

Ingen som känner igen sig? Har tips? Råd?

Gör så att du inboxar mig, så pratar vi mer Känner igen det där.

På vilket sätt menar du att du känner igen det?
Hur löste ni det?

Anonym (Ensam) skrev 2009-06-30 17:45:53 följande:

Vi lever så nu med. Min sambo jobbar alltså 6 dagar i veckan, på söndagar är han ledig, då är vi tilsammans. Ute och gör något. Men klart att det känns extremt ensamt!

Vi lever oxå sådär, min man är ungkarl och jag är hemmafru med 2 snart 3 barn. Är det några problem, jag trodde att det var så alla levde

Har tyvärr ingen lösning på det heller, förutom en separation då. Oj vad han skulle sakna sin städerska, kock, barnvakt, älskarinna å allt vad jag är för honom.

Men gör inte du nagonting da? Har du inga vanner som du kan umgas med?