Tillräckligt

Här har vi i det närmaste tvärt om , dock är vi ju bara 27-22 än så länge men vi är fast bestämda med att våran dotter räcker till. Du har ju redan två, 6 och 4 år. Jag kan inte tänka mig att jag skulle vilja börja om på nytt igen med de jobbiga smååren och inte sambon heller. Visst är det gulligt med små barn o grejjer. Men jag är väl lite som du det är nog roligare när de kommit upp sig i åren lite. Nu ska jag bara luska ut hur jag ska få dottern rysligt intresserad utav stridsflyg och liknande hehe.

Samt ju mer barn man har ju svårare blir det ju med ack så viktig egentid och ekonomin kan ju lätt få sig en törn.

Nä stå på dig istället. Ni har ju 2 barn redan varför kan man inte vara nöjd bara då.

Eller så kan du ju ge henne ett barn men med det kravet att hon får då göra allt. Alla nätter, Alla blöjjor etc.

pappe jonthe skrev 2009-06-29 13:25:07 följande:

Ha! Efter att sträcket är blått så är alla villkor ogiltiga för vad kan du göra?

Och redan ur samvetessynvinkel så är det inte bara så där att sticka iväg på egna ärenden när ungen är sjuk etc...

haha nej jag vet , det va i det närmaste sarkasm. Hade jag fått en till unge sådär pang bara så har jag någon dna plikt att uppfostra och nära min avkomma hehe.

Ha! Efter att sträcket är blått så är alla villkor ogiltiga för vad kan du göra? hehe jag förstod inte riktigt vad du menade där, ifall du va humoristisk eller.

Vet iallafall att jag känner mig i underläge då strecket visade blått, hehe man miste typ en 30-60 % av sin totala makt. Eller så är jag bara toffel :)

Jag känner likadant och sitter i en liknande sits, men mina pojkar är mindre. Jag är mer en hemmapappa och väldigt glad åt mina söner, men det betyder inte att jag vill ha fler. Min fru däremot vill väldigt gärna ha en dotter.

Jag har inga argument och kan inte direkt hjälpa mer än att säga att du är inte ensam.

Det där är ju väldigt individuellt men jag fick en liten sladdis för tre år sedan, mina större barn är nu 16 å 18, har inte ångrat den sista en sekund! Å det trots att jag är ensamstående pappa till henne i dagsläget.

Jag blev övertalad till en tredje och även om jag givetvis älskar barnet oerhört mycket så blev det för slitigt och ganska bittert tidvis när jag är för övertrött och vet att det beror på att jag inte stod på mig.

Jag tycker egentligen inte att man behöver något mer argument än "jag vill inte". Men jag inser att det är ett argument som inte alltid biter på kvinnor (heller).

Joo, jag antar att det kommer att gå så för mig också förr eller senare. Men så räcker det ju inte med att man går med på det man måste ju tvinga sig till att "villa det" för annars har Guilt Trip Airlines ett standby-flyg färdigt om man råkar i nåt skede antyda att allt inte är happy-happy-joy-joy.