Livrädd

Hejsan.

Har suttit här och läst, och jag förstår alla som har en rädsla för förlossning. Det kan verkligen vara skrämmande och jag tror att det handlar om att man mister kontrollen över sakor och ting.

Själv är jag mamma till två flickor och vid mina två förlossningar så har jag inte varit rädd innan. Min sista förlossning gjorde därimot så att jag har blivit lite smått nervös. Nu är jag inte gravid ännu men vi planerar för ett tredje barn, men min rädsla stoppar nog upp det hela lite.

När jag skulle få mitt andra barn så gick hela min förlossning på 3 timmar, från att jag kännde att det var på G tills att min flicka är ute. Vi var inne på sjukhuset 7 minuter innan hon är född. Så det gick väldigt fort! Det blev kaos i fölossningsrummet, personalen larmade och någon skrek att dom inte hörde några hjärtljud, och dom mer eller mindre tryckte ut henne. Eftersom vi var inne så kort tid innan så hann dom ju inte få övervakning på henne, och mitt i allt detta skriker någon om akut snitt!!
Och det är här min rädsla kommer in...jag vägrar att bli snittad! jag förstår inte alla er som vill ha snitt! Jag skulle inte göra det om jag så fick en miljon!! (Jag vet att vi är olika så jag vill inte att någon ska känna sig dum eller löjlig, inte min mening alls!!)
Jag är fruktansvärt nervös för ett snitt, vill inte på villkor i världen få min mage snittad och att dom plockar ut mitt barn den vägen. Jag inseer att jag kanske kan bli tyungen till det vid ett akutfall, men jag kommer att flippa ut då. Dom får nog tvångssöva mig...
Min förlossning gick dock bra, ut kom min flicka och hon mådde jättebra men dom sa att hade hon varit lite större så hade hon förmodligen inte kommit ut den vägen.

Behöver lite kloka ord och stöd.
Tack.