ge upp innan man provat allt??

Vad trist att han inte vill. Man kan tyvärr inte få både ägg och spermier donerade i Sverige i alla fall. Hur länge har ni pratat om äggdonation? Jag förstår om det kan ta tid att ta till sig och bearbeta tanken... Har han sett barnböckerna om äggdonation och hur man kan förklara för barnet? Om han oroar sig för hur man t ex förklarar för barnet sen...
www.adlibris.com/se/product.aspx
Lycka till med allt!

Vid flera kliniker utomlands kan man få både ägg och sperma donerat. Man kan också få embryon donerade.

Jag kan inte ge dig råd hur du ska göra men är ledsen för din skull och hoppas att du ska få det barn du längtar efter.

Jag berättade för min man att jag läst på FL att en del män vägrar äggdonation och han sa då -varför det? För honom är det helt självklart med äggdonation. Det enda som han tycker är synd är att barnet kanske inte kommer att likna mig eftersom han tycker att jag är så söt...

Jag är lyckligt lottad!

Nu blir jag lite nyfiken. På vilket vis tycker din man att äggdonation är etiskt oförsvarbart?

Jag är också nyfiken, för hans skäl är mycket luddiga vilket gör det ännu svårare för mig. Han säger att han tycker att det är att leka Gud, men är då inte IVF det också? Men IVF är ok för honom. Han säger att han redan har tre barn med en annan kvinna, nu vill han ha med mig, inte med ytterligare en annan kvinna. Vilket motsägs av att han tycker det är ok att adoptera. Sedan är han rädd att inte kunna älska barnet om det kommer till på ett sätt han inte tycker är ok. Han tycker också att det är att skapa barn utifrån sina egna egoistiska behov, inte ett barn man får som en gåva. Då jag inte tycker att någon av dessa argument är "hållbara" har han tagit tillbaks dem och säger att det känns bara inte rätt och vägrar diskutera saken vidare, han har tagit sitt beslut. Oj, vad arg jag känner mig när jag skriver detta!

Jag tycker det låter som han skulle behöva lite mer tid att fundera och kanske även prata med någon annan (professionell eller nära vän). Äggdonation är trots allt ett väldigt stort steg och trots att varken jag eller min man inte har några etiska invändningar (vi har tid för äggdonation i augusti) har vi fortfarande farhågor - hur kommer det kännas att bära och föda ett barn som har en annan kvinnas gener, kommer vi anknyta till barnet etc. etc.

Hej Mandala21 och Okara: Jag kan lova er att man anknyter till barnet, det är ens eget, det växer i din kropp. Jag är nu i v 14, har gjort äggdonationbeh i Riga, jag är helt överlycklig.

Mandala: Jag tycker det låter som din man är väldigt omogen. Jag tycker inte att du ska låta honom bestämma över ditt liv, tänk om du sitter och är 50 år och inte har några barn utan bara är bitter. Jag tycker man ska försöka med de alternativ som finns. Jag menar om han tycker att det är ok att adoptera borde han definitivt tycka det är ok med ÄD, då barnet är hälften hans gener, det växer i dig och du föder det, ammar det etc. Du blir biologisk mamma men inte genetisk. Han verkar mycket omogen tycker jag. Verkar svårt att ändra på honom, vill du verkligen ha barn kanske du måste lämna honom om han inte kan överväga ÄD.

Bette

TS: Ge din man ett ultimatum: Antingen går han med på äggdonation eller också är det slut mellan er.

Jag tror att du kommer att ångra dig om du avstår från att försöka få barn. Om det sen inte funkar så vet du ju att du iaf har försökt, men som det är nu så vet du ju inte.

Tänk om din man dumpar dig om 10 år - då har han fortfarande sina tre barn, men du står där alldeles ensam, lämnad av en man som var för omogen/egoistisk för att låta dig få chansen till ett eget barn. För "eget" kommer det kännas som. Det säger alla som har fått ÄD-barn.

Man är inte omogebn eller egoistisk för att man inte vill göra vad som helst ens partner vill för att få barn. Hans känsla och ställningstagande förtjänar också respekt. Det du får göra är att försöka komma fram till om du kan tänka dig att fortsätta leva med honom under de omständigheterna snarare än att försöka "tvinga" och pressa honom.