avundsjuk på alla:(

Japp efter 8 st MF så e man en aning avundsjuk, men samtidigt väldigt glad att det funkar för andra det ger hopp :)

ville bara tillägga att det du känner är normalt man har sån längtan och så går det åt skogen!!!
beklagar verkligen dina MF det är verkligen en livskris....!

Skickar lite styrkekramar och kom ihåg skam den som ger sig :) så dont give up

OJ 8 missfall:O å ja tycker jag har de jobbigt.. Usch och fy va ja tycker synd om dig:S

Skickar lite styrkekramar till dig också=)

ja det har varit lite tufft, men som sagt skam den som ger sig!
det du går igenom är självklart hur jobbigt som helst det är tufft om du så "bara" hade haft 1 MF så är det en kris och en sorg som du/ni går igenom bra att du kan skriva av dig, det tog mig 8 MF och nästan 4 år innan jag tog steget att skriva med människor i samma sits.... starkt gjort av dig :)

kolla in på min sida så kan vi prata mer där :)

massa kramar

Jag känner definitivt igen mig. Alla mina vänner plus min syster får barn medan jag precis fått MF nummer 2.

Livet känns inte rättvist. Ska få komma till en specialistläkare på Kvinnokliniken om ett par veckor, men det känns som en hel evighet till dess.

MA på Lucia och MF på Morsdag... livet känns väldigt nattsvart just nu.

Du jag sitter i precis samma situation jag har haft två hemska missfall. Och så blir man så jäkla avundsjuk på andra som får barn. Jag och min sambo ska till läkaren imorgon för vidare utredning.

Håller tummarna för dig

förstår hur du känner, vi har hållt på i flera år utan ett endaste frö :(

Hoppas att de går bättre den här gången & att det klarar sig hela vägen..

vi hoppas på det!!

Jag känner verkligen igen mig - alla blir gravida. Jag också, men det lyckas aldrig hela vägen. Ett x som konstaterades i vecka 9, ett MA i vecka 9 (dött i vecka 7) och en ofostrig graviditet (konstaterat i vecka 9) har jag hunnit med sedan oktober förra året.

Jag mådde pyton två dagar efter att min bästa kompis fått sin dotter. Är rädd att jag kommer vara låg varje gång en vänninna får barn. Det vill jag verkligen inte, men man kan inte rå på sina känslor.

En liten fråga - Kan man få utredning efter det som jag gått igenom, eller är det "bara" om man fått tre riktiga missfall? Alltså räknas x:et?

Tacksam för svar..

Ja, sådär kände jag förut, men inte längre. Den känslan försvann när jag fick större glädjeämnen (främst då barnen som kom efter några år) och större sorger (förlusten av vår son i PSD).

Ett tag så klarade jag inte ens av att se filmer / reklam med bebisar eller gravida, än mindre gravida bland familj och vänner, men det gick över som sagt. Nu är jag evigt tacksam för de barn jag fått, oerhört ledsen för vår lilleman som gick bort, och ser fram emot att kanske göra en ny IVF-behandling om ett par år och förhoppningsvis få bära och välkomna ännu ett barn till livet.

Kbh : Tror inte X:et "räknas" eftersom det inte alls är samma problematik som vid mf / ma, men hör med närmsta kvinnoklinik så du får veta exakt vad som gäller.