Jag bryter snart samman, hjälp!

Jag har själv aldrig varit pedant, utan jag har alltid haft en rätt avslappnad inställning till det där med städning. Därför kan det vara lite svårt för mig att sätta mig in i hur det är, förstås.
Min första tanke är att du kanske borde lämna hemmet på dagarna. Ta med barnen och hälsa på folk eller bara ut någonstans på utflykt. Då mår du kanske lika dåligt när du väl kommer hem igen, men det finns en chans att du kan slappna av utanför hemmet när du inte behöver se allt som "borde" göras ...

Jag tror du skulle må bra av en liten prioriteringsövning, det är nyttigt när man liksom sitter fast í vardagsträsket och känner att tiden inte räcker till det mest viktiga...  Det tar någon timme men är väl investerad tid.

Nå. Det går ut på att du räknar ut hur många timmar en vecka har En riktig vecka alltså Inte den där som har 48 timmar per dygn

Sedan börjar du summera ihop hur många timmar du är VILLIG att lägga på olika saker. Alltså vad du VILL, inte vad du gör idag. Sova 7 timmar per dygn, dusch+personlig hygien 30 minuter per dag, äta 1 timme, laga mat, städa, leka med barnen.

Då är du din tidsbudget, sedan jämför du "inkomster" med "utgifter" och ser om det går ihop Gör det inte det får du tänka om och prioritera om.

När du är klar med det så får du fundera på vilka saker du gör idag som inte finns med i din budget och så får du hitta alternativa lösningar på dem, prioritera bort, delegera etc. Eller - göra plats för dem i budgeten för att de behöver vara där. Vi kanske kan hjälpa dig när du kommer dit

Vill du gå ett steg längre kan du försöka göra ett "veckoschema" där du bestämmer vilka dagar du ska göra vad, så att du inte sitter på söndag med hela städningen och 12 maskiner tvätt. 

När det gäller ditt minsta barn rekommenderar jag absolut bärsjal/bärsele så du kan göra alla vardagssysslor utan att känna att barnet "drar" dig iväg till andra saker.

Det är verkligen tragiskt med barnens pappa har råkat ut för en olycka, är han på sjukhus eller finns det något han ändå kan göra?

Renoveringen får ni nog lägga på is ett tag, gör ett medvetet val angående det så känns det nog bättre sedan.

Det vi mår absolut sämst över - som människor - är när vi inte känner att vi har någon kontroll över vårt liv, när vi inte känner att vi kan göra val, du behöver hitta tillbaka till en plats när du åtminstone har lite kontroll och där du gjort några val, sedan kan du hitta den positiva spiralen igen.

Att barnen är "jobbiga" är inte alls konstigt, de reagerar såklart på både pappans olycka och din stressnivå, de är duktiga på att "spegla" sin omgivning.

Jaglever som du, mitt i en totalrenovering av huset, har tagit hand om mina 3 barn i över 3 år, nästan själv då min man jobbat borta på veckorna. Jag har varit som du, men har insett att INGEN tackar dig för att du städar ihjäl dig.

Dammsugning, lite plock på kvällen och torka golvet då och då, det måste inte vara gnistrande exemplariskt rent överallt.

Jag har sovit dåligt den här veckan (maken har varit borta) så jag har t ex prioriterat bort att lägga in tvätten, ett gigantiskt berg av tvätt skall vikas imorgon i lugn och ro när maken tar hand om barnen... men min mage mår mycket bättre, behöver varken losec mups eller omeprazol längre...

Du måte helt enkelt prioritera om, vad är bäst, ett felfritt hem eller din och dina barns hälsa? för mår du dåligt märker dina barn det. Släpp alla måsten och bli en fri kvinna utan ont i magen,