Hur får man bort längtan?

Jag trodde själv att det inte skulle bli nåt barn. Jag kände att jag hade att välja på att antingen bli bitter och hålla mig undan alla ungar så gott det gick för att slippa bli ledsen. Eller att faktiskt försöka plocka rússinen ur den bittra kakan och odla relationerna med de barn som fanns i min närhet. Att delta i deras liv, köpa söta presenter och glädjas åt att få gosa med en bebis och se fram emot nästa gång istället. Jag tror man kan bestämma sig för det, men det är ju såklart en process och sorgen över att inte få barn måste man ju självklart ändå bearbeta. Fast jag tror att man inte behöver bli sorgsen av att träffa andras barn om man försöker bestämma sig för ett förhållningssätt. Nu blev det ju ett barn för mig till slut ändå, så det kanske är lätt för mig att säga dock. Lycka till i alla fall.

Jag bestämde mig tillslut att acceptera att jag hade en enorm barnlängtan och lät längtan ibland få utlopp. Kunde gå och titta i barnvagnsaffär eller bara köpa en gravid/föräldratidning. Först då blev min längtan hanterbar och kändes då mycket lättare.

Jag vet precis hur du känner dig!
Mitt tips, som iallafall stundtals (för helt kan man inte få bort längtan) hjälpte mig var att göra saker och glädjas över sådant som inte är lika självklart och lättillgängligt när man har barn. Helt enkelt att fullständigt försöka njuta av enormt själviska handlingar, tex efter en god natts sömn vakna sent en lördagmorgon och ligga kvar i sängen och bara mysa, gå ut och äta med din partner utan att behöva jaga barnvakt, kunna ägna dig till hundra procent åt din hobby utan att bli avbruten av ett hungrigt/ledset/trött småbarn var 10e minut, kunna lägga dina pengar på snygga kläder, skor eller annat som du uppskattar utan att behöva fundera på om lönen räcker till blöjor också, älska och vara stolt över din "ungflickskropp" som aldrig riktigt blir sig lik efter en graviditet, göra en spontantresa med kort varsel, ligga på stranden vid havet med en kall öl en varm sommardag utan att behöva få nackspärr när du måste hålla koll så dina barn inte springer bort eller går ut för långt i vattnet....
Listan kan göras lång, och även om det kanske låter som futtiga glädjeämnen i jämförelse med att få ett efterlängtat barn, så ligger knepet just i att vara medveten om du kan göra saker som föräldrar inte kan ta för givet, och just därför ska du försöka att riktigt njuta när dessa tillfällen kommer.
Och tänk inte heller på att du gör dem "i stället för" utan att du måste njuta av det extra mycket nu "i väntan på" innan det är för sent!

Kram och lycka till!!!

Jag är inne i precis samma period, samma känsla, jag ahr inget svar på hur man får bort den eviga längtan.

Men jag vill iaf ge dig en stor styrkekram. Vi får hoppas att en dag blir det vår tur.