Var hittar man mer ork?

Kram Honton!

Jag har ingen egen erfarenhet av barnlöshet men av jobbiga saker. Jag hittar kraft hos familj och vänner. Umgås bara med dem som orkar och kan stötta, man FÅR vara egoistisk, trött och slutkörd ibland! Man behöver inte alltid vara Duktig!

Jag hittar också mycket kraft då jag påtar i trädgården, går i skogen eller snosar på ett djur. De har ju gjort studier som visar att trädgårdsarbete minskar depression så det ska ju ha en "bevisad" positiv effekt.

Ja, jag har kanske inget att tillföra dig men jag förstår att du är helt slut efter undersökningar, operationer och att slitas mellan hopp och förtvivlan. Hoppas att det lugnar sig och att du finner kraft och ro någonstans!

Kram!

Tack Magda...orden värmer! Vi har valt att inte berätta om vår barnlängtan och våra utredningar för vänner o familj. Vet inte om det är fel egntligen...ibland känns det precis som du säger...man försöker va duktig heeela tiden...ibland vill man bara spricka...bryta ihop..o att andra ska tycka att de e okej.

Jag är ute på andra sidan efter fyra års kämpande. Den enda anledningen till att jag inte gav upp var att alternativet var värre, dvs. leva som barnlös. Man måste tillåta sig att vara ledsen, avundsjuk, frusterad, arg osv. men man måste också komma ihåg att försöka (vet att det är svårt) att leva, att göra roliga saker tillsammans, att träffa vänner, resa eller vad man nu tycker är kul. Förmin del lättade det mycket när jag berättade för familj och vänner om vår situation. Det var skönt att ha någon annan än sin partner att prata med och alla visade väldigt stor förståelse och ett oändligt tålamod.

Hoppas att det löser sig för er. Lycka till.

Det är svårt att orka, känner igen mig så tydligt i det du skriver. Ibland vill man bara gå och lägga sig och bara ligga där i ett mörkt rum. Som tur är så går inte det, jag försöker hålla mig sysselsatt med saker och ting som jag älskar; djuren, huset, renovering, skogspromenader, och förstås umgås med min man. Att gråta ut hjälper också, mitt i allt det roliga kan det ibland bara brista och så ska det få vara. Gråt ut och ta dig sen i kragen och fortsätt kämpa. Jag kan känna som Delicia skriver: "Den enda anledningen till att jag inte gav upp var att alternativet var värre, dvs. leva som barnlös." Det håller mig uppe!

Sätt upp små mål och överraskningar i vardagen. Efter den där resan till malmö/växjö /den där undersökningen gör vi det och det. Lagar god middag hemma, går på bio, åker en spahelg, spa hemma och rå om varandra, gå på nåt idrottsevenemang eller konsert. Hela tiden små roliga saker att se fram emot mitt i det jobbiga. Det viktiga är att NI två håller ihop och att ert förhållande INTE blir en masa utredningar och farande till specialister. Glöm inte bort era värderingar, det ni föll hos varandra. Ge komplimanger. Mys ofta, kramas. Men det viktiga är också att ni inte tvingar er på något ni inte vill. Känner ni inte för den där "planerde biokvällen" så skit i den. stöter ni på problem som gör att ni bara vill åka hem dra täckert över er och störtgråta så gör det. Lyssna till era hjärtan! Men jag tror att det är viktigt att plana något roligt vid sidan om, planera en resa; kort eller lång, i Sverige eller utomlands. Loite att fördriva tiden då allt jobbigt pågår. Se det jobbiga som en del av er och ert liv men se det inte som NI. Identifiera er inte med problemet i sig utan gör det som en biroll i livet. Håller alla tummar och tår jag kan, kämpa på!!!!! Pussas och kramar ofta, mycket och lääänge!

Ja, det kan man fråga sig. Hade aldrig några op men en massa ivfer mm. Att pausa gör underverk samtidigt som man verkligen inte vill det.

En styrkekram till dig Honton!

Vi har försökt att bli gravida i drygt 1,5 år nu. Är inne på 17:e försöket. Förstår precis vad du menar. Tillslut måste man bara få gråta, gråta och gråta igen! Det är den bästa medicinen tycker jag! Jag har under våran "skaffa barn-tid" försökt tänka att "nästa månad, då blir det säkert plus" men så kommer nästa månad och mensen kommer. Tillslut rinner bägaren över, vilket den gjorde för mig i helgen då jag hade ÄL och vi var tvugna att sexa till det + att jag äter pergotime. Mitt i sexet bröt jag ihop. Hade lust att skrika att jag inte orkar mer!!! Jag grinade mig till söms medans sambon låg och höll om mig. Att våga prata om sina känslor med sin sambo/man och att våga gråta är nog det bästa du kan göra. Visst känner jag mig nere ofta pga att jag aldrig lyckas bli gravid men nu äntligen har jag kommit på att jag har ALL rätt i världen att vara ledsen och nere ibland! Självklart får man vara det! Det har ju inte blivit som man tänkt sig! Tilllåt dej själv att vara ledsen när du känner dej ledsen. Nångång kommer vi komma till det efterlängtade plusset, både du och jag, och när vi väl kommer dit kommer är all denna smärta och alla dessa tårar vara värt det flera ggr om, det törs jag lova!

Lycka till med allt!

Hej på dig!

Jag förstår precis hur du mår! Har hållt på i 1.5 år och haft 1ma, ett utom x och ett mf för 2 månader sedan. Jag är öppen om allt vilket ibland känns lättare men det tar ju inte bort det onda. Vi har fått veta att vi "bara" har otur men vad hjälper det mig.. Det gör ju lika ont iaf. Jag känner ofta avundsjuka, ilska och sorg när andra blir gravida. Det är normalt.

Alla mina närmsta 3 vänner är gravida och man känner sig ensam i sitt lidande. Sex blir ett tvång och allt känns bara jobbigt. Jag skulle råda dig till att tillåta dig att känna som du gör och att berätta för de du har runt dig. De kommer inte att "förstå" hur du mår men att du mår dåligt och varför. Det kan vara skönt att få lov att vara deppig! Jag har mått mycket bättre av att prata av mig här där andra vet vad man pratar om.

kram på dig!

Inte haft möjlighet att va inne här på ett par dagar nu. Jag blir helt varm när jag läser vad ni skriver allihopa. Tro mig, det hjälper! Just idag...denna timme...länns allt ok. Inte tänkt så mycket. Igår va allt hemskt. Det är ju så... Skönt och ha 2er alla" här på familjeliv...Stor kram...o tack....