Trotsig fyraåring!
Jag måste bara få skriva av mig lite. Jag har en flicka på snart fyra och ett halvt år. Hon är så extrem trotsig och busig. Hon har varit det i snart ett och ett halvt år. En del dagar är naturligtvis bättre än andra. Vid de senaste besöken vi har haft hemma har hon betett sig så illa och gapat och skrikit bl a bajskorv och andra mindre trevliga ord till både barn och föräldrar. Ibland känns det som vi bråkar om allt, allt, allt. Jag försöker att vara som en lots som någon ?förstå-sig-påare? beskrev det ultimata föräldraskapet. En person som guidar och visar istället för att skälla och bråka. Men?.ibland är jag verkligen på samma nivå som dottern och jag skriker och bråkar, hotar, skäller. Känner mig så ledsen efteråt, det var väl inte så här livet skulle bli som förälder? Tycker ibland att det är skönt att komma till jobbet, istället för att vara hemma. Tänker på min egen barndom och jag kan säga att hade jag betett mig så som dottern stundom gör så hade nog en örfil hängt i luften (ja, nu kanske jag överdrev lite). Igår var jag så ledsen så jag började gråta vid ett av våra bråk. Är det dumt? Då blev dottern såklart också jätteledsen och sa att hon älskade mig så mycket. Hon är faktiskt jättemysig och härlig, när vi inte bråkar. På förskolan blev de förvånade när jag berättade om hennes trots hemma, där är hon så lugn och präktig. Hjälper ofta de andra barnen mm. Är det någon som känner igen sig och/eller vill komma med några råd?
Men det känns som dessa utbrott händer allldeles för ofta.