Ångesten för förslossningen kommer krypande

Jag har hela graviditeten varit jättejätterädd inför förlossningen. De sista veckorna har bara varit ångestladdade. Jag gråter och mår illa om vart annat. jag fick gå på förlossningsförberedande samtal på förlossningen, och har även en BM som är väldigt förstående och lugnande.
Jag har bara varit på ETT samtal (ensam, utan min man) och det känns redan mycket bättre.

Vi ska dit igen, tillsammans och tala igenom ännu mer. Men nästan 1,5 timme gjorde underverk med min rädsla kan jag säga.

Har fortfarande flera veckor kvar att "bearbeta" detta. Försöker att ta det lugnt. Är i vecka 35+6.
Är fortfarande rädd och nervös, men känner inte samma panikkänslor. Just nu i alla fall.

Hej!

Jag väntar nu mitt fjärde barn. Denna gång vägrar jag föda vaginalt. så jag tänker kräva att få bli snittad!
Det gör så sjukt ont att ingen människa kan förklara.
Lycka till

gör det verkligen så sjukt ont?? jag blir livrädd när ni skriver så är det inte olika på alla??

Himlans onödig kommentar måste jag säga.
I ett inlägg om förlossningsrädsla, där jag iaf precis kommit med lugnande kommentarer, och berättat hur rädd jag själv varit i tyå 25 veckor.

INGEN vet hur just MIN eller DIN förlossning kommer att bli.
För min del hjälpte det att höra att BEDÖVNING och smärtLINDRING är ju olika saker. Man kan bara ta bort all känsel med narkos. På förlossningen finns smärtlindring att tillgå. Dvs smärtan FÖRSVINNER inte, men kan lindras.

Jag försöker klara av detta ändå, de sista veckorna. Jag vill ju försöka.

Det är klart att det gör jätteont men såhär i efterhand tycker jag ändå att jag förstorade upp det här med förlossningen väldigt mkt innan (födde första barnet för 8 månader sedan). Har hela livet tänkt att det här att föda barn måste vara det jävligaste man kan tänka sig i smärtväg osv... Nu kan jag tycka att det faktiskt var helt överkomligt trots en väldigt seg och uttragen förlossning med smärtlindring som bara hjälpte stundtals. Smärtan var jobbig just för att den var så utdragen. Den var däremot inte så intensiv som jag trodde att den skulle vara. Jag fick värkstimulerande dropp som gjorde att jag hade värkstormar hela tiden samtidigt som EDA:n bara hjälpte just efter att jag fått påfyllning. Och visst låg jag och ålade runt i sängen, men inte en sekund tänkte jag att jag skulle dö eller liknande (som man hört många säga, tycker jag). Du kommer att fixa det! Och den där sista tiden när man går och väntar så är det enda man vill att ungen ska komma ut, oavsett hur ont det gör. Så kände iaf jag! Kram kram.

Våran första son kom med akut kejsarsnitt...

Med andra barnet ville jag verkligen känna på hur det är att föda barn och bestämde redan innan att jag inte skulle ha någon som helst smärtlindring och det var det sjukt tuffaste häftigaste jag gjort i hela mitt liv...visst, det gör ont men man vet ju oxå att det är en positiv grej. Att för varje värk så är man en värk närmre målet. Jag tycker inte det är själva födandet som är det ondaste utan värkarna innan..men å andra sidan, om det inte var en övergåeende smärta så skulle ingen i världen ha syskon...

Nu är jag gravid igen och tänker köra naturligt utan smärtlindring även denna gång..

*lycka till*

Jag har också gått i samtal för att jag är rädd. Bestämde mig för att föda vaginalt, men ju närmare förlossningen man kommer desto mindre modig känner jag mig... Är på bf+10. MEN jag tänker på två av mina närmaste vänner som har 2 resp 3 barn. De har båda endast använt lustgas under sina förlossningar och ingen av dem har berättat några skräckhistorier.
Så lite ryggbedövning och massvis med lustgas så klarar man nog av detta :)
Tror det känns annorlunda när man väl har värkar och är inne på förlossningen. Personalen är ju där för att hjälpa och stötta :)

Var och en gör sin historia TS. Det är så individuellt hur man upplever smärtan och hur ont man faktiskt har. Hur det än är så handlar det om max 24 timmar av ens liv. Sedan är det över. Smärtan är inte konstant heller utan man är smärtfri mellan värkarna. Ryggbedövning funkar bra för de flesta och gör det inte det finns andra alternativ. Lustgasen hjälpte mig mkt. Jag upplevde inte smärtnan som så farlig utan mer att det var så förbannat jobbigt fysiskt att krysta.

Jag tror att det är väldigt ovanligt att inte ryggmärgsbedövningen funkar, för mig hade den tagit slut under natten (jag hade värkar två dygn) men den hälpte ändå (tror jag iaf). Det är klart att det gör ont, men jag tycker att smärtan INNAN själva förlossningen, alltså öppningskedet var jobbigast, bara för att jag inte visste när det skulle ta slut liksom. När väl krystvärkarna kom igång fick man ju "jobba" och göra nåt åt att det gjorde ont, dessutom visste man att det nu var på gång, snart färdigt så smärtan försvann liksom av att man var fokuserad (och lustgasen då förstås). Jag tror absolut att om en vekling som jag klarar smärtan så gör alla det. Jag var också orolig men som sagt gick det bra och jag är glad att jag valde vaginal förlossning. Nu är jag gravid igen och är inte det minsta orolig för smärtan, trots att jag fött förut. Lycka till! :)

Riktigt onödig kommentar i ett sånt här sammanhang!

Precis vad jag svarade under #4. Elakt och raka motsatsen till uppmuntrande - totalt destruktivt.

Varför är det en onödig kommentar??
Ibland behöver folk fakta och inte bli förda bakom ljuset!

SaraJohanna: Vaddå "fakta"?
Jag födde min son utan bedövning och jag tyckte inte det gjorde "så sjukt ont". Det är ett väldigt "friskt ont" om man säger så, och en väldigt begränsad period av ens liv...

Nä för vi andra är sadistiska jävlar som inte vill annat än att alla andra blivande ska få lida och ha så jäääävla ont som vi hade

Jag har fött båda mina barn utan smärtlindring och jag trodde faktiskt det skulle vara värre, då fick jag ändå komplikationer med nr 2, nu kommer snart nr 3

men ta det som det kommer och måla inte fan på väggen innan

Lycka till..