Usch jag känner mig sá fjantig...har nu fátt en hemsk förlossningsrädsla! Känslan som är e att jag inte kommer klara av en förlossning...Rädslan tror jag i grund och botten ligger i min panikángest. Har mátt väldigt bra under graviditeten men sá kom denna rädsla.
Kommer jag klara av förlossningen, hur kommer min kropp reagera, kommer panikángesten slá till...USCH vad nervös jag känner mig!!!
Ville bara skriva av mig lite, kanske nágon som e i "samma" sits?
/V.33
Känner likadant.. Vill inte föda men alla säger du kommer klara det.. Kvinnor har fött i alla tider då kan du med..
Har du gått på nått möte för förlossningsrädda?
Jag förstår precis hur du känner. Jag har gått i samtal hos KLARA bm och till slut valde jag att föda vaginalt då jag även känner mig rädd för kejsarsnitt. Bestämde mig i vecka 32 och ju närmare bf jag kommit desto mer orolig känner jag mig. Är på bf+4 nu. Men då det står i min journal att jag lider av panikångest så litar jag på att de på förlossningen kommer behandla mig bra. Har även sagt åt min sambo att han får säga till personalen på skarpen om han märker att jag mår dåligt. Det sägs ju att det är mycket ovanligt med panikattacker vid förlossningar så jag hoppas det stämmer. Oftast är det ju så att man faktiskt klarar mer än man tror :)
Och innerst inne sá tror jag de kommer gá vägen, men rädslan finns ändá där...om jag fár en attack, hur reagerar jag i en sán situation...men ingen kan ju svara pá de inte ens jag
själv kände jag att veckorna flög iväg mellan ca.20 tills nu i v.33
Jag rekomenderar starkt aurora/klara/anna-mottagning (eller vad de heter där du bor) Jag var nog ganska rädd inför ettan men försökte tänka bort det och hanterade det hela genom att inte tänka på förlossningen. Det gick bra tills jag väl kom dit - då insåg jag att jag inte hade förberett mig alls. Det blev ingen bra förlossning. När jag väntade tvåan var jag ännu räddare och gick på annamottagningen. Där fick jag bra hjälp dels att gå igenom första förlossningen och komma fram till vad jag egentligen var rädd för och så utarbetade vi en förlossningsplan med strategier för att förlossningen skulle bli så bra som möjligt. Det funkade. När jag väl kom till förlossningen var jag mycket mindre rädd med tvåan och det blev en mycket bättre förlossning - till stor del pga att jag var bättre förberedd.