Hur undvika vår flicka blir folkskygg?

tror inte det är något du behöver fundera så mycket på, hon är ju så liten.
Jag är hemma med dottern som blir två år i sommar. Vi går på öf nån gång i veckan samt barnrytmik, det räcker
Hon är inte det minst osocial.

Nogula, hruf örsörjer du dig om du ännu är mammaledig eller pluggar du? Önskar tips på att få allt att gå ihop så man kan vara hemma så länge som möjligt.

Det är helt normalt att vara lite blyg i den här åldern. Ni kan se till att hon får tillfälle att träffa andra människor, tex öppna förskolan, lekplatser med andra barn, träffa släkten eller bara dina vänner så går det nog bra.

Finns det ingen öppen förskola du kan ta med henne till?
Då får hon ju träffa andra barn och leka samtidigt som du kan umgås med andra mammor...

Det är mycket vanligt att 8-9-månadersbarn är "folkskygga". De är mitt i Separationsfasen, som är en rätt jobbig period för de flesta barn. Riktigt små barn mår heller inte bra av för mycket stimulans, och någon social träning är inte bara onödig utan antagligen rentav skadlig för dem.
Ett litet barn (2-3 år) behöver träffa folk naturligtvis. De behöver få följa med på affären, hem till släktingar och vänner osv. Det är också bra om de får träffa andra barn åtminstone ett par gånger i veckan. Barn som har syskon har redan den saken fixad på hemmaplan!
Det man måste tänka på också, är att alla barn har olika personligheter. Några är framåt och högljudda, några är blyga och försiktiga och andra är någonstans där mittemellan. Det tråkiga nu i förskolornas tidevarv, är att idealet för barn har blivit att ha vassa armbågar, skrika högt och ta för sig. Någonstans på vägen har mer tystlåtna och blyga barn blivit oönskade ...

Ok, bor ni i Stockholmstrakten.

Lövet2, ja och det är underligt. I andra länder så är det tvärtom. Där bör barn vara ödmjuka och mer tysta men som vuxna blir dem ändå "som idealet"..

Vi har dottern hemma som snart är 2. Vi går till öppna förskolan, lekparken, träffar släktingar och vänner.

Våra barn har varit hemma tills de blivit ca 4 år. De är sociala, tycker om att prata med folk och träffa kompisar. Så jag tror inte du behöver oroa dig...

Det finns massor av situationer där man tränas i att umgås med andra människor, även om man har en förälder vid sin sida. Öppna förskolan, biblíoteket, restaurangen, affären, besök och kompisar, lekparken, vårdcentralen, badhuset, promenader (hundägare brukar vara pratglada)...

Du behöver inte vara ett dugg orolig. Det sociala samspelet utvecklas i familjen. Tänk på att alla barn är olika. Blyghet kan man träna bort som vuxen när man vet vad det handlar om men det går inte bort bara för att man utsätts för många nya människor. Snarare kan det bli tvärtom tror jag.

Det bästa för ett litet barn måste ändå vara att utforska världen med mamma eller pappa som trygg bas. Det är så små barn har vuxit upp i 100 tusentals år. Barn behöver stämma av det de är me d om och det är t ex därför barn ska sitta vända mot föräldern i vagnen.

Om ditt barn får vara i olika miljöer och träffa olika människor så utvecklas hon mycket mer än de barn som är i samma miljö varje dag, med samma barn och får ha samma plats i hierarkin hela tiden.

Klokt talat, hemmaföräldern!

Dessutom instämmer jag av erfarenhet av flera barn att när de är runt 9 månader är de i en "återkopplings-period" till mamman. Alla människor som inte bor hemma hos dem, blir lite skrämmande och läskiga en tid. Det går över av sig självt på cirka en månad om man ger dem närhet och tid.

Ta en paus från andra en vecka eller två... När ni är tillbaks till ÖF eller mormor, etc så ge ditt barn en mjuk start. Sitt med barnet i knät först, så kommer hon våga sig fram till de andra efter en stund, medan hon hela tiden kan se dig och vet att du är kvar.

Återkopplingsfasen kan vara lite jobbig för mamman, men den går över som allt annat....