Imorgon, skall jag och min sambo till KK-mottagningen för att starta utredning..
Sen januari 07 har vi försökt, men inte nått.. sen har vi "vant" oss vid tanken, men i höstas så orkade vi inte längre.. jag väntade länge på kraften att ringa KK, och när det var gjort så fick vi tid. Skulle varit där innan jul, men nu det blir imorgon!
Nervös som faen!
Så, Lite stöd tack!!
/ toknea
Stort lycka till! 
taaaack!
Även om det är tungt att söka hjälp, så är det skönt att komma igång! Vi har varit på första samtalet, men har lite time-out nu, jag har varit sjuk och läkaren är sjuk...
Barn är alltid inte gjort i en handvändning! 
Tycker det är bra att ni sökt hjälp! Det är skönt att "kolla upp" sig ordentligt.
Lycka till!
Ja, det är lite tungt kommer kännas jobbigt imorgon..
lär säkert lipa!
hur länge har ni jobbat på det?
taack!
skönt att ni har tagit steget till en utredning, när man väl har tagit det beslutet och träffat läkare så har man besegrat det största "hindret"!
lycka till imorn...... och tänk på att nästan ALLA som sitter i väntrummet imorn, är där för samma anledning som ni! ( dvs barnlöshet)
lovely storm skrev 2009-04-06 10:04:27 följande:
Jag grinade inte när jag satt hos läkaren... Våran (Dr Amosy, Borås) var lugn och saklig. Men efter ett par dagar! Då var jag otröstlig... Dr Amosy pratade om IVF direkt, det tyckte vi var drastiskt! Men efter hand så har vi förstått att det har med vår ålder och hur länge vi försökt att göra. Och det är bra att förbereda sig på det värsta, så blir det en lättnad ifall det tar sig med mindre "insats".
hur gick det hos läkaren?
Hej!!
Det gick fint hos barnmorskan!
Hon var kanon!
Jag har fått tid till vc för blodprover och min sambo för spermieprov!
Känns så härligt att iaf varit där!! Nu är det bara att fixa proverna sen vänta...
Men det värsta var som du skrev, annsedi, var att i lördags, så tappade jag en äggkopp, och började lipa! in på toaletten.. tillsaken hörde nog att mina svärpäron kom i fredags och det dom så klart snackade om var en av deras söner, som fått barn en vecka innan, med sin tjej, som knappt varit tillsammans ett år, knappt hunnit bo med varandra.... Dom fick en tös... så det snackade dom om..
jag orkade inte lyssna, jag mår så jävla piss... jag vill ju med!!! orättvist!
plus att min kompis, fick reda på hemma hos mig, att hon är gravid, och hon äter ppiller! det var fan svårt att vara ärligt glad...
men nu är vi igång iaf!!
skönt att det kändes bra hos bm.... jag håller mina tummar att det kommer gå bra för er!