• Peace and Harmony

    Pappa känslor?

    Ja, vart börjar man? första inlägget här och tanken är väll att jag ska få mer kött på benen och få tips på hur känslorna blir osv.

    Det hela började ju för några veckor sedan då det visade sig att min sambo (vart tillsammans 1.5år) var gravid. Jag är 22år och blir 23 i år och hon är nyss fyllda 24. Älskar barn och min sambo väldigt mycket. och vill ha egna men inte just nu pga att det är osäkert med jobb.

    Kändes som hela mitt liv rasade samman, jag blev tom och iskall mot min sambo. Det hela slutade med att hon gjorde en abort. det är väll inte förens nu i efterhand jag ens funderar på vad fan jag har ställt till med, och det är ju så dax nu när det redan är försent.

    Försvinner dom känslorna som jag beskrev ovan? Varför kännde jag som jag gjorde när jag fick reda på att hon var gravid?

    Mvh osäker och nyfiken.

  • Svar på tråden Pappa känslor?
  • RogerS

    Inte alls konstigt om du fick "kalla fötter" när det kom så oplanerat, spec eftersom du var osäker med jobb. Jag har själv varit med om att oplanerat bli pappa och det var inge kul, hela ens värld vänds upp och ner. Det ända jag kunde tänka på var allt som jag kommer förlora/aldrig mer kommer kunna göra, vänner, festa.. osv. Något som inte är sant.. visst det skjuts upp ett tag men det försvinner inte för gott.

    mycket av det jag säger är ju igentligen försent att säga... gjort är ju gjort. Hoppas bara att ni kan gå vidare tillsammans och kanske skaffa barn när du/ni är mer redo och är säkra på allt med jobb och så-

    Kan inte svara på om känslorna kommer försvinna eftersom det är något du själv bestämmer. Om du betsämmer dig för att gå vidare eller stanna kvar och älta.

  • Peace and Harmony

    Tack för svaret. Jag kanske inte är helt blåst i skallen ändå.

    Känslorna kommer nog vara kvar ett tag skulle jag tro, både från hennes sida och från min sida. men vi ska försöka hålla ut och gå igenom detta. jo jag hoppas att jag känner mig mer redo nästa gång det är dax och hoppas då att det är planerat från båda sidor. OCH att jag har jobb, Det dära med jobbet ställer till det, har man inte jobb så blir det svårt att försörja en familj..

    Men som jag känner just NU så ångrar jag allt. Hoppas jag är mer stabil nästa gång..

    Mvh

  • markous

    Jag freakade ut och ville gråta och göra abort första gången. Men då fick hon missfall och lagom till nästa gång hon blev gravid såg jag fram emot allt.

    Stöd varandra och prata med din partner.

    Livet slutar inte, det blir bara lite mer .. speciellt :)

  • Peace and Harmony

    Jag verkar ju inte vara helt ensamen om detta "Freaka ut" fenomen, Jo förhoppningsvis så känns det mer rätt nästa gång det blir av, om det blir av!

  • byström

    Peace and Harmony skrev 2009-02-21 21:20:55 följande:


    Jag verkar ju inte vara helt ensamen om detta "Freaka ut" fenomen, Jo förhoppningsvis så känns det mer rätt nästa gång det blir av, om det blir av!
    Definitivt inte ensam!
    Jag flippade ut flera gånger per dag i början.
    Jag hade precis fyllt 20 då... ville visserligen ha barn - men ändå! Nu var det ju på riktigt...!
    Så jag fick halvpanik flera gånger per dag i nån vecka innan det la sig och blev mer...behagligt och förväntansfullt.
  • Gnagarn

    Hm....jag flippade inte ur men våran första var å andra sidan planerad.

    Tror nykeln till att inte flippa ur helt är att ha ventilerat ämnet med sin partner innan. Sex kan ju faktiskt leda till graviditen även om man kör med skydd. Har man då snackat om var man står kan ens partner nästan räkna ut reaktionen på ett "barnbesked".

    Vi valde att göra abort 2 gånger innan vi efter 8 år valde att skaffa barn (har nu 2). Jag var klar med att jag inte ville ha barn innan läget kändes stabilt så hon visste vad jag tyckte och respekterade det. Hon var ensamstående mamma då vi träffades så hon ville väl inte heller chansa och sen riskera att jag drog, vad vet jag. När jag kände mig redo bjöd jag ut henne och talade om det vilket sen ledde till att vi skaffade 2 st.

    Men en sak har jag lärt mig under dessa år: Livet blir aldrig som man tänkt och ska allt vara perfekt inann man skaffar knodd kommer man sitta ensam på jularna när man är gammal.

    Lycka till och hoppas ni hittar tillbaka snart.

Svar på tråden Pappa känslor?