Här är en ny tråd för er som lever i ett förhållande där ni inte vill samma sak. Ni har förgäves förökt få barn och av läkaren blivit rekommenderade äggdonation. Det är egentligen det enda realistiska alternativet som kvarstår om det ska bli ett barn. Du vill gå vidare och pröva det. Men din kille vill inte!! Känner du igen dig? Så är det för mig. Hur tacklar man problemet?
Hej jag är först att skriva ;) jag är i samma sits, har gjort 4 ivf och ett 5e som jag ej kom till ET. I fredags skulle vi satt in ägg men då hade plötsligt båda mina två ägg som såg fint befruktade ut dött..jag är förkrossad och jag vet ej om jag orkar gå igenom detta och denna besvikelse igen. Min läkare säger att vi har 10-20% chans att lyckas med IVF men 50% med Äd. Min sambo vägrar, han säger att han inte vet vem han får barn med då.. Vadå, det är ju jag som bär ett barn som inte blir likt mig..Jag kan tänka mig det , bara jag får ha det imagen så är det ju mitt ändå.
Hej!
Vad roligt att någon nappade! 
Usch vad tråkigt med alla bakslag. Det är en så nervpressande process att gå igenom IVF. När man nått ett delmål är man nervös för nästa. Det tar liksom aldrig slut.
Jag har skrivit mer i din inbox.
/Tintin
Min sambo var emot men ändrade sig när min syster erbjöd sig att donera.... sen om hon skulle dra sig ur, tror jag att han går med på det oxå. Det är ett faktum att det inte går på ett annat sätt och det fick honom att ändra sig.
Valet står mellan det eller inga barn alls, så då började han tänka om... men han skulle aldrig gå med på spermadonation.... lite diskussioner om det, men....
Kram
Jag sitter ochså i samma sits men min man har helt enkelt gett upp,han vill inte första.
Jag är också i samma sits, mannen vill ge upp i stort sätt, han kan tänka sig ett ivf till men sen vill inte han mer. JAg kommer att försöka övertala. Och hoppas han ger sig.... Känner mig verkligen vilsen, jag kan inte ge upp
kram anna
Jag är iof singel, men om jag vore i din situation så skulle jag allvarligt överväga att lämna förhållandet.
Om man har så olika syn på vad som är viktigt här i livet så undrar jag om man kan bli lyckliga ihop i långa loppet...
En man kan ju alltid ändra sig och få barn väldigt sent i livet - men som kvinna har vi ju en åldersgräns, även med ÄD, att ta hänsyn till.
Hej!
Jag har genomgått samma resa och var helt förkrossad. Tänkte att nu är det ju ändå slut. Han vill ju ha barn men inte via ÄD och då blir det ju inga barn!
Vi pratade mycket och jag förstod honom till slut. Han vill ju ha barn med mig, MIG. Han vill att det ska vara ett barn från oss båda och ville inte acceptera att jag helt enkelt inte längre kan få barn på naturlig väg.
Han har nu accepterat läget då han insett att antingen fortsätter han att leva livet med mig och får barn via ÄD eller så måste han hitta någon annan (vilket är otänkbart för honom - vilket gör mig otroligt lycklig).
Vi pratade av oss i perioder och sedan la vi locket på en stund för att fundera på var sitt håll. Det tog några månader men nu är vi på gång :)
Lycka till alla ni och jag tror mest att era män behöver lite tid för att acceptera att dom faktiskt får barnet med den dom älskar och inte någon annan... Vilket är första känslan.