Hur gör ni för att orka?
Tiden bara går, mensen kommer och kommer, och om man händelsevis blir med barn så blir det missfall. Någon som känner igen sig?
Efter 2 ma (v.9-10) och 2 tidiga mf så har jag nu tappat tålamodet totalt. Mina tankar har låst sig och jag tycker att sex av och till känns ganska jobbigt, för målinriktat. Och jag känner mig så förskräckligt ensam.
När man i vanliga fall har ett mål som man vill nå fokuserar man hur mycket som helst på det målet medan tipset man får när man försöker skaffa barn är att "sluta tänka" - va sjutton!?! Hur ska man lyckas med det???
Nu undrar jag om ni kloka människor där ute har tips att komma med hur man hanterar sina tankar och känslor i en tid då det viktigaste som finns är att få barn men när det hela tiden går snett.