Är i vecka 34 nu. Känner skräckblandade känslor inför förlossningen.
Är så svårt att sätta sig in i smärtan. Hur mycket man än läser så förstår man inte.
Hur kände du när du väl var där, psykiskt? Var det en smärta som du kände att man kommer överleva, eller var det bara för jävligt hela tiden. var det på något vis du föreställt dig innan?
Jag hade förväntat mej att d skulle göra jävelusist ont o att jag skulle dö..haha, men jag tyckte bara d va lycka, kände inte smäärta alls;)
Jag var oerhört rädd för förlossningen innan jag gick igenom den.
Men jag hade föresatt mig att klara av den och att ta hjälp av BM med val av smärtlindring.
så här efteråt så kan jag ibland skratta åt min rädsla men jag råder ingen att läsa på eller lyssna på skrämmande förlossningar,
Jag är nöjd med mina förlossningar och ser fram emot den som kommmer om ca 26 dagar;)
Lycka till och prata med din BM om du är orolig!
hade du smärtlindring och vilken isåfall.
Kände man längst in i sig självt att det här kommer att gå vägen.
Ingen har ju hittills dött av att det gör ont att föda. Förr var det ju andra komplikationer som gjorde att förlossningar var en fara.
Jag var jätterädd inför mitt första barn. Men när jag väl var där så var jag inte alls nervös och det gjorde inte så farligt ont. Visst, det var inte skönt 
, men jätteont gjorde det inte heller.
Läs gärna min förlossningsberättelse som ligger i min blogg här på FL. Efter detta har jag fött en dotter med, och det gjorde ännu mindre ont
Lycka till!
LillaMi skrev 2009-01-16 18:17:16 följande:
Petronilla skrev 2009-01-16 18:19:00 följande:
Jag tänkte att det skulle göra fruktansvärt ont men att smärtan är god smärta. Ju ondare det gör ju närmare tills jag får träffa bebisen.
Viktigt att slappna av och andas
Jag var så mentalt redo med andning och allt möjligt att jag blev förvånad hur smidigt det gick! Trodde att det skulle vara värre för att jag inte skulle ha bedövning, men det var helt OK. Skönt är det ju inte, det gör jäkligt ont att föda barn... Men inte mer än man står ut!
fasen va skönt att höra.
Min rädsla är vanlig rädsla, så känner nog alla mer eller mindre inför första förlossningen. Man söker svar på något som inte kan sägas i ord, det måste upplevas.
Ibland vill jag har jätte ont och gå igenom förlossningen NU för att få svar på frågorna och få bebis. Och det är en konstig känsla. För vem vill ha ont?
svårt det här med förlossningar eftersom det upplevs så fruktansvärt olika. en del vill ju föda barn direkt efter en förlossning eftersom de upplevt det så fantastiskt, sen finns det de som inte vill göra om det om de inte får kejsarsnitt för man har blivit paniskt rädd för att göra om det, tyvärr tillhör jag den skaran.
man ska nog inte lyssna så mkt på andra kanske, utan känner man en stark rädsla ska man nog prata med en specialist på aurorasamtal.