Var på Aurora idag...usch vad svårt!!! Känner mig "dålig" om jag väljer snitt!

Jag hade en underbar vaginal förlossning. (Har en förlossningsberättelse i bloggen om du törs läsa) Måste bara säga att det var SÅ häftigt och jag skulle inte vilja byta bort den upplevelsen för allt i världen. Men det är klart att du blir ju inte en sämre mamma för att du väljer snitt! Det är ju efter förlossningen som den riktigt uppgiften börjar. När du ska ta hand om ditt barn. 15 timmar med värk är ju ingenting mot en livslång uppgift att ta hand om sitt barn. Många fokuserar lite för mycket på själva förlossningen, som att den skulle vara slutet på resan, men jag tycker att den är bara början. Lycka till tjejen!

Jag har bara erfarenheter från snitt, ett urakut och ett akut. Efter första var jag sövd och ganska pöntad/hårt behandlad, så då tog det tid innan jag kunde röra mej ordentligt. Efter det andra var jag pigg som en mört på en gång - nästan . Bära bebisen får du göra och visst har du ont i snittet, men jag klarade mej på bara panodil. Det är lite bökigt att ta sej upp ur sängen de första dagarna och man får ju vara försiktig med det man lyfter som du redan vet. Du är knappast helöt handikappad och det är ju inte så att man vill fara land och rike runt första tiden ändå.

Hoppas du kommer fram till ett bra beslut!

du ska absolut inte känna dig som en dålig människa! du gör ju det du kan för att lindra din rädsla, genom aurorabesök. och släpper inte rädslan ska du inte känna dig tvingad att föda vaginalt för att "alla andra" säger det. jag har själv ingen erfarenhet av förlossningsrädsla eller kejsarsnitt, men jag hoppas att du kan slappna av och inse att du inte är dålig för att du är rädd!

själv är jag livrädd för att min förlossning inte ska gå bra och att jag måste snittas. vi har alla olika rädslor.

jag är i samma situation som du...Är jätterädd för att föda vaginalt och får kämpa mig blå för ett snittlöfte.....Det kommer alltid finnas folk som pushar för och emot både när det gäller vaginalt/snitt!!!!

Gör det som du tycker känns bäst och skit i vad andra tycker!!!
Och angående " nutidslyx".... Det är nog ingen dans på rosor att snittas heller.......
Håller med SanSin, det är efter förlossningen som det börjar oavsett hur bebben kom ut!!
Jag tycker du ska vara stolt över dig själv vad du än bestämmer!!
Lycka till!

Ok, tack för svar...jag skulle så gärna våga föda vaginalt och få uppleva en förlossning som JAG klarat oss igenom, men jag vet inte hur det ska gå till! Om det bara fanns garantier...för att jag inte ska gå sönder för mkt, för att barnet inte ska ta skada, för att jag ska klara av smärtan, för att inga komplikationer ska uppstå, för att EDAn ska ta, osv osv....
Jag vet ju att snitt är en stor operation och så, men jag känner ingen rädsla för själva ingreppet. Är bara rädd att jag ska fatta helt fel beslut om jag väljer snitt, att jag egentligen skulle klara av det. Vill inte vara harig! Men som sagt, rädslan finns ju där även fast jag tänker så.

Så man får iaf bära bebisen, det var ju skönt Är det 8 v man ska låta bli att bära tungt? Träna? Gå långpromenader? Och hur är det med sex efteråt, samma som efter vanlig förlossning, eller?

Med mitt första barn så blev det ett katastroffsnit och det var vell inte det bästa som kunnde hända...

Med mitt andra barn vart det ett bestämmt snitt, men han vill komma ut 3 veckor tidigare så det vart ett akutsnitt, men det var hur lungt som helst... Jag var glad att jag valde snitt, även man har litte ont efter.. Så var klart värt det... Jag kännde mig jätte stressad av att födda på de vanliga sätt som alla säger är en stor upplevelse... Jag födde nästan mitt första barn, men hon vill inte komma ut även de drog med sugklocka...
Och jag tyckte det var jätte jobbigt med allt att försöka krysta och dyl...
Man får bära bebisen efter... och jag klarade av vardagliga saker när jag kom hem ifrån bb... Men jag åt ju smärtstillande...

Och sen att det är det bästa för barnet att föddas på vanligt sätt är vell sant... Men det är sån litten skillnad... och sen ska det vell tänka på vad som är bäst för dig och om du väljer snitt, så är det som är bäst för både dig och barnet...

Lycka till

Jag blev urakut snittad under narkos och jag har inte haft några problem efter. första dygnet var jobbigt men sen var det helt ok. knappt ont, lite kli när det läkte bara... visst man behöver hjälp med tunga lyft och så men det är ju gött med lite extra service

Man kan bära tyngre och tyngre saker. Min läkare sa
1 kg i vardera hand 1:a veckan
2 kg i vardera hand 2:a veckan
3 kg 3:e osv

Man känner ganska väl hur mycket man orkar bära. Saker soma tt lyfta vagenen in och ur bilen, storhandla osv är inte så bra i början. Promenader är inga problem, i alla fall inet efter några dagar, långa kanske efter någon/några veckor. Du märker ju ganska väl vad du orkar. Sex när du känner för det och när avslaget är borta (alt. kondom) och det kan ju vara kvar i upp till 8 v, som en vanlig förlossning alltså.

Om jag inte kommer ihåg helt fel, så efter en vecka känns det rätt ok. Man kommer hyfsat lätt upp ur sängen, snittet känns ok och smärtan är obetydlig då. Sen kan man ju faktiskt (som du är rädd för) få komplikationer efter en vaginal förlossning, som gör att man blir "handikappad" också.

Jag tror att när du känner dej redo för långpromenader osv, alltså har landat i din mammaroll och fått grepp om er nya familj, så är även kroppen redo.

Jag kan inte berätta om snitt eftersom jag inte har varit med om det, men jag kan berätta om mina förlossningar.

Jag har panikångest och ett enormt kontrollbehov. Ville naturligtvis inte föda vaginalt, eftersom jag var livrädd att få panikattacker och inte klara av det. Dessutom väntade jag tvillingar och skulle med största sannolikhet behöva snittas ändå. I v 28 förlorar jag flickorna i magen, och det talas om för mig att jag måste föda ut dem. Chockad och uppriven föder jag dem vaginalt, och bortsätt från sorgen var det en otrolig upplevelse. Inga panikattacker, inget kontrollbehov osv.
Samma sak när sonen föddes. Graviditeten var naturligtvis otroligt jobbig och orolig, men förlossningen var fantastisk. Likadant när min lilltjej föddes två år efter det. Inga panikattacker eller något av allt annat jag var rädd för.

Så man klarar mer än man tror. Om du sen känner att snitt är rätt för dig ska du ABSOLUT INTE ha dåligt samvete för det. Huvudsaken är ju att barnet kommer ut, eller hur? Du är vare sig en bättre eller sämre människa för att barnet kommer ena eller andra hållet. Huvudsaken är att du och barnet mår bra. De jag känner som har fött med planerat snitt har varit jättenöjda. Själv är jag glad att jag vågade föda vaginalt trots mina rädslor.

Lycka till!

Läste om någon som tyckte/kände att hon var totalt handikappad efter snitt, men nu känns det bättre! Som några skrivit, det är så dumt att man lägger sånt fokus på förlossningen, det är ju sen det riktiga börjar! Men trots allt är den också en stor upplevelse speciellt när den är förknippad med så mkt skräck. Jag önskar verkligen att jag var en sån där naturlig grottmänniska som bara tog det med ro, låt det lösa sig liksom I vår tid har vi väl för många alternativ att välja bland, och för mkt tid att tänka på hur det ska bli.
Hursomhelst ska jag försöka att inte känna mig dålig som kvinna om jag väljer snitt. Måste nog bolla och älta rätt mkt med min omgivning och mig själv de närmsta veckorna...och med er!!! Det är verkligen guld värt att höra om andras upplevelser, bara med hjälp av en dator i knät. DET har inte grottmänniskor