• WJW

    När har ni satt gränsen?

    Vi har förlorat vår första son. Efter honom fick vi en son som nu är tre år. Efter det har vi fått tre missfall, det sista började så sent som igår.
    Jag tror att min gräns är här, efter tre missfall. Vi har ställt oss i adoptionskö men ville försöka en gång till eftersom det är ett år kvar innan vi kommer fram till nåt land.
    Har ni funderat på hur er gräns? Hur många missfall? Hur många försök?
    Vi vill ha barn, spelar ingen roll vart h*n kommer ifrån. Jag personligen tycker inte att det är värt många missfall för att få ett barn som liknar mig. Som jag ser det får jag ett barn helt gratis (utan oro för missfall eller graviditeten överhuvudtaget, ångest för UL)när vi adopterar.
    Jag är bara nyfiken på hur andra tänker.

  • Svar på tråden När har ni satt gränsen?
  • Pysen

    Beror lite på varför man får missfall och om läkaren kan hjälpa till att förebygga missfall...tycker jag...

  • mamarazzi

    Jag har precis samma tankar som du. När räcker det?
    För mig är nog gränsen nådd nu faktiskt. Jag har fått 3 mf på ett år (+ ett mf innan min dotter som nu är 3 år) och fått en USEL utredning och jag orkar inte att dra i alla läkarkontakter och prover etc. när jag mår så här dåligt som jag gör nu.

    MEN min man har inte nått gränsen ännu. Han vill att vi försöker ett tag till. Så ett litet tag till blir det. Men jag vet inte hur länge. Skulle gissa på max ett missfall till. Har vi inte blivit gravida i höst så börjar vi på föräldrautbildningen för adoption då. Vi sen ihöstast stått i adoptionskö för att försäkra oss om att vi har ett könummer men vi har inte gått vidare.

  • misskawasaki

    Jag kommer aldrig att ge upp hoppet på att få en bebis, nån gång måste det ju gå bra!

  • mamarazzi

    misskawasaki skrev 2008-12-30 10:14:37 följande:


    Jag kommer aldrig att ge upp hoppet på att få en bebis, nån gång måste det ju gå bra!
    Vi ger upp hoppet om en biologisk bebis. Inte hoppet om ett barn. Vårt alternativ är adoption.

    De ringde faktiskt just från kommunen ang. informationssamtal. OJ! Vi får fundera vidare på vilken väg vi ska ta till vårt nästa barn.
  • Kakgumman

    Jag har nog en åldersgräns på mig själv som är taket, inte antal MF. Men det sliter på kropp och själ för varje MF.
    Jag kommer däremot aldrig att adoptera istället för ett biologiskt syskon till min son. Men det är vårt val.

  • Poppy Lee

    Känner igen mig i TS och mamarazzi (*vinkar hej!*) Jag pallar med högst ett sent mf till (jag får ju bara sådana), möjligen orkar jag med fler mf om de kommer riktigt tidigt och jag slipper skrapning.

    Men kul är det inte. Villvillvill ställa oss i adoptionskö, men manken vägrar. Jättedeppigt är det, åren tickar iväg och vips kanske det inte blivit biologiska syskon till vår dotter och så är vi för gamla att adoptera

Svar på tråden När har ni satt gränsen?