Jag funderar på att bli äggdonator och har beställt hem information från fertelitetscentrum på Huddinge Sjukhus, men har inte anmält mig ännu. Troligtvis under nästa vecka kommer jag att anmäla mig, om nu familjen håller sig frisk *peppar, peppar* så att jag inte har fullt upp med att ta hand om sjuka barn (har två fantatsiska tjejer).
Någon mer som går i samma funderingar? Kanske vi kan utbyta råd o funderingar under vägen?
Ingen som går i dessa tankar?
Hursomhelst, nu är familjen på benen igen och jag fick lite tid över att ringa till Huddinge Sjukhus. Nu är alltså processen igång. Remisser är skickade för att jag ska lämna de första blodproverna och kommer sedan att träffa läkare och kuratorer i början av nästa år.
Hej, jag har funderat en del på det eftersom vi själva är beroende av IVF för att kunna få barn....man är så tacksam för att tekniken finns. Man tänker mycket på de som är beroende av donator.
Får man någon kompensation för detta? ÄP är ju ganska jobbigt...
Hade jag inte mått så dåligt under min stimulering inför IVF hade jag helt klart kunnat tänka mig att göra det. Men jag klarar inte fler ggr.
Jag tycker att det du funerar på att göra är en oerhört bra och fin sak 
en av de finaste gåvorna man kan ge en annan människa.
funderar så klart
Jag funderar inte, utan jag har redan bestämt mig att göra det. Men de ville helst att vi skulle koncentrera oss på vårat problem först och att de ser gärna att jag åtminstone har ett barn sen tidigare. Så det får ligga på is, så kommer det framöver.
Det är det minsta jag kan göra för att tacka gåvan själv, vi är i behov av spermiedonation och jag lider med dem som stor i behov utav äggdonation då det är så långa väntetider för det. Så att ge lite av mig blir mitt tack kan man säga.
Är dock inte så positiv att proppa i mig hormoner, är lite orolig hur man kommer reagera och må bara.
Man ska tänka på att ens kropp kan reagera rejält på stimuleringen. Jag fick ju göra det många gånger, men jag tror faktiskt att det är just stimuleringen som gjort att jag fått så ont i min kropp, tyvärr. Vissa däremot får inga direkta problem.
Man ska tänka på att ens kropp kan reagera rejält på stimuleringen. Jag fick ju göra det många gånger, men jag tror faktiskt att det är just stimuleringen som gjort att jag fått så ont i min kropp, tyvärr. Vissa däremot får inga direkta problem.
toksnippa: Är det svårt att få spermiedonation?
Ja, stimuleringen är ju verkligen det jag fasar för. Det innebär också att jag tyvärr bara tänker göra det en gång (om allt går som det ska). Man ska förstås aldrig säga aldrig....
En stor skillnad som jag tror dock mot "vanlig" stimulering är att jag slipper den känslomässiga berg- o dalbanan vilket kanske innebär att jag kommer att uppleva det som mindre jobbigt.
Kompensationen är 4000 kr (vet ej om det är skattefritt eller inte), vilket är tänkt för att ersätta utebliven inkomst. Jag kommer dock att ha FP när de är aktuellt, vilket är nästa höst, så de 4000 är naturligtvis välkomna men det är inte därför jag gör det.
Kulta17: ja man vet ju aldrig som sagt när man inte genomgått stimulering, men vill ändå - åtminstone en gång. Då har jag gjort något iallafall.
Svårt o få spermiedonation? Efter biopsi på maken då vi fick beskedet att han inte hade spermier överhuvudtaget så frågade läkaren som gjorde biopsin om vi tänkt över donatorinsemination, vilket vi blivit uppmanade att fundera lite på innan. Vi ville båda gå vidare med DI så det skickades remiss till Uppsala Akademiska. 3 månader senare fick vi komma på läkar o kuratorsamtal och får vänta 3 månader pga vårdgarantin och sen kör vi igång. Så det är väl inte så svårt om man behöver det, men det är ju olika väntetid i olika landsting förstås.
Esska: känner likadant, blir det alltför jobbigt med hormonerna så blir det bara en gång. Men det är ju alltid något?!
toksnippa du e en ängel
vad än du tänker du kan inte anna o vet hur svårt e de att längta efter ett barn o sen kommer någon o hjällper dig till ett