Fler pappor med barn på heltid eller deltid?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-11-22 22:01
För egen del är det väldigt komplicerat då vi nyligen separerat och mamman inte flyttat till egen lgh än. Men snart kommer jag ha barnen varannan vecka.
Halvtid 
halvtid här också...
just nu har bara varann helg..
½-Tid som till sist har blivit heltid på gott o ont 
Har varit ½-tid sen grabben var 2½-3 år men de senaste åren i praktiken heltid och nu senaste året med mammans officiella ok heltid hos mejoch grabben styr själv LITE vilken helg han ska till mamma, dock kan det ibland bli upp mot 7 veckor mellan ggrna!!!..
Nu är han snart 13, men jag jobbar 3 skift och lever ensam så det är inte alldeles problemfritt jämt, Oftast tar hans mamma de helger jag jobbar natt, så vi är ju inte i luven på varandra tack och lov, utan sammarbetar mycket bra..
så viss erfarenhet har jag i ämnet..
Har haft min älskade tös på halvtid sedan separationen för ett o ett halvt år sedan, men det är på väg att BLI heltid...
Njae.. singel är jag inte, men är heltidspappa tillsammans med "ny sambo".. Jag vann den stora segern om ensam vårdnad.. woohooo...
Måste väl säga att allt knakar på utav helvete.. massa nytt då jag gick från varannan helgpappa till heltidsköret..
Alltid en omställning från helg/varanna veckas förälder till heltid. nu har jag ju inte många långa stunder för mej själv inte men va fa**n, jag ville ju bli pappa så då ror jag båten iland oxå..
Kan ju knappast känna mej stoltare när sonen kommer och säjer att han älskar mej och trivs så bra hemma
Ännu en singelfarsa..
Jag och min fd sambo separerade för tre månader sedan, allt kom som en chock för mig då, men insåg senare att jag borde sett signalerna och kanske borde gjort saker för att förändra ting till det bättre, men det hade hon också behövt göra, men inte mer om det nu..
Trivs bra i den nya lägenheten, och det gör Jonathan med, han verkar verkligen känna sig hemma och trygg här, det är så oerhört skönt.. Det är så mycket annat som är krångligt som det är nu ändå.. Kände mig till en början väldigt, och till viss del fortfarande, osäker i rollen som ensam pappa och insåg väl att jag inte tagit så mycket av det vardagliga jobbet med Jonte när vi bodde ihop, vilket berodde lika mycket på mig själv som på att jag aldrig ens fick tillfälle, min sambo var där och hängde över axeln och tog över så fort jag inte gjorde på det sätt hon bestämt var det rätta..
Hittar mer och mer in i rollen som pappa, däremot är det något jag fortfarande inte lyckas hantera och komma igenom riktigt, det är att vara 110% närvarande 168 tim i sträck, vare sig det är i direkt kontakt med Jonte eller på jobbet, och sedan vara så gott som frånvarande lika länge därefter.. Tycker det är otroligt påfrestande med båda delar, tänker på och oroar mig för Jonte hela veckan jag inte har honom och känner mig istället utmattad redan på to-fr de veckor jag har honom..
Tycker också det är tungt att hitta inspiration och lust att hitta på nåt mer med Jonte på helgerna än att mysa och leka hemma, visst man kan gå och bada, till en lekplats osv.. Men har inga vänner med barn som han kan leka med och jag umgås med så det känns väldigt ensamt att vara med sin son på helgerna :S det låter kanske fel att säga så och självklart uppskattar jag varje sekund jag får med honom, men vill känna inspiration till att hitta på något med honom också, såväl för min, men framförallt för hans skull.. Någon som har något tips? Pratar med mina vänner dagligen, men får bara smått sjuka jämförelser som att dom också sitter hemma själva på helgerna ibland och väljer att inte gå ut på krogen t.ex. Känner att jag behöver prata med någon som har egna erfarenheter av detta för att få ut något av det! Vore tacksam om nån kände sig manad till lite kontakt av detta slag!
Också halvtidspappa. Vi kör ett rullande 5-2 schema, fem dagar ena veckan och två dagar nästa.