4-åring utan kompisar på dagis...

jag har inte direkt nått tipps men min kille på 5 år var likadan och det visade sig att han hadde konsentrationssvårigheter och asberger. han stog brevid och tittade på lekte mycket själv och hadde väldiga problem med att förstå varför andra barn vart ledsna mm

Först och främst: det är inte mobbing! Det är ett förskollärar och föräldrar "problem".

Din son har gått på förskolan i 3 månader... det tar längre tid att komma in i barngruppen.
Men pedagogerna borde kunna hjälpa din son med strategier att komma in i leken, du skriver själv flera strategier (han använder) som lärarna på avdelningen borde uppmärksammat.

Bolla över frågan till förskolan och be dom redogöra för hur dom arbetar för att din son ska komma in i gruppen, få vänner.

Nej, jag vet att det inte är mobbning, men det fanns inget bättre ställe att ta upp denna fråga...

Jag tror inte att personalen på denna förskola arbetar så aktivt med dessa problem. De verkar inte särskilt engagerade eller så förstår de inte hur viktigt det är att det fungerar med kompisarna i denna ålder.

Kompisar är A och O i den åldern - det enda som är viktigt på dagtid. Det ska personalen veta! :(

Vilken tid lämnar du din son? Dom små gör gärna upp lekkompisarna tidigt på dagen... t o m före frukost.

Har ni möjlighet att lämna tidigare och hämta tidigare så prova det.

Bra tips, jag ska fundera på det men det kan bli svårt då vi bara får ha honom på dagis 20 timmar/vecka.

Usch vad trist.

Sonen går visserligen inte på dagis men din beskrivning av sonen stämmer in på min pojke (han är dock bara 2 år).

Har inget tips men jag hoppas det ordnar sig.

Någon mer?

Jag tycker att du ska fråga personalen om dom kan tipsa om barn som passar din son. Du kan sen bjuda hem det barnet med föräldrar och eventuella syskon för en "playdate". På så sätt så skulle din son få möjlighet att bygga en relation med det här barnet i lugn och ro. Jag tror att det kommer att hjälpa din son.

Min son hade samma problem i din son's ålder, han gick också fram och petade eller knuffade till för att få deras uppmärksamhet. Runt 4 år började det släppa efter att förskolan jobbat med att introducera ett barn i taget att börja någon lek, ett spel eller en aktivitet med. I början satt de med men gradvis drog de sig undan och sedan introducerade fler barn, ett i taget. Nu har/hade min son drag av Asperger och var trots de här sociala svårigheterna populär, men efter några månader var det en oerhörd skillnad och han lärde sig hur man tar kontakt.
Jag fick vara väldigt klar och tydlig i hur jag förklarade, inte bara "så där gör man inte". Jag var tvungen att säga mer ingående och exakt vad man inte gör, varför, vad händer om man gör det ändå och vad man ska göra istället, varje gång (men inte framför kompisarna). Det tog lite tid och var väldigt frustrerande men hjälpte till slut. Han är nu 7 år och jag skulle ljuga om jag sa att det var helt smärtfritt nu, men det går rätt bra oftast och han är väldigt populär i skolan även om han inte tror det själv.
Det bästa du kan göra för din son är som en del har sagt att bjuda hem kompisar som det fungerar bra med, och hjälp honom att utveckla sin unika personlighet till max. Vad är det som gör honom speciell? Vad gör honom till en rolig kompis? Är han kvicktänkt, rolig, skämtsam, lojal, bra på att hitta på lekar, duktig på mycket, hjälpsam, orädd, bra på något speciellt? Hjälp honom att utveckla de sidorna som gör honom speciell, så att han har något där att dra från om det visar sig vara svårt att få bukt på problemet med att ta kontakt på rätt sätt. Det funkade för min son. Han kan fortfarande vara rätt irriterande med sina konstiga sätt att ta kontakt men eftersom han har en så pass stark och intressant personlighet, samt att han alltid går in och hjälper till om någon är utsatt för retning/mobbning och är oerhört lojal så är han ändå populär i klassen och även i andra klasser i skolan, äldre som yngre.
Jag vet inte hur mycket av det här som hjälper men du kan också fundera på att läsa lite om Asperger och tekniker man använder där eftersom de kan hjälpa de flesta barn med svårigheter socialt, även om de inte har just Asperger.

Hej igen alla och tack för era svar.

ullis01: Skönt att höra att ni hittat sätt att komma vidare. Jag vet inte hur det ska gå på detta dagis dock eftersom personalen vare sig verkar ha tid eller engagemang att sätta in några särskilda åtgärder för min son. Jag vet inte, kanske har jag förstorat problemen?

Bra tips om att förklara mer exakt vad han ska göra/inte göra. Ibland säger jag till inför andra barn, det är någon slags "rättvisekänsla" eftersom barnen inte vill och min son inte lyssnar när de säger ifrån. Jag har börjat fråga honom: "varför gör du så? Vad vill du?" (inte argt utanbara fråga) så att han får en chans att själv reflektera över vad det är han vill åstadkomma.

Jättebra att försöka fokusera på vad som gör honom unik och vad han är bra på, han är en otroligt rolig, smart, gosig, verbal, logisk kille som dessutom älskar mindre barn (han kan stå och gunga en tvååring på dagis hur länge som helst). Allt detta gör det också svårt för oss att se att han skulle ha ett problem som skulle hålla i sig någon längre tid, men vi får väl se.

Jag glömde att säga att jag nu har tagit initiativ och bjudit hem en kille från dagis som jag tror att sonen kan funka bra med, de ska ses på tisdag.

Jättebra. Tänk bara på att det inte alltid funkar så bra första gången att leka hemma med ett barn de inte har haft hem förut. De måste lära sig "spelreglerna" med varje barn om de har lite problem med att ta kontakt socialt, det är inte samma regler med alla barn. Du kanske måste gå in och styra leken lite och beteende etc lite grann emmellanåt. Ge inte upp om det inte fungerar så bra, prova några gånger till med samma barn.
Det verkar som du är på rätt spår, det här ska nog lösa sig ska du se.
Lämna inte för lång tid mellan besöken, om det går låt de leka hemma en eller ett par gånger i veckan, strunta i den vanliga svenska varianten att man bjuder en gång och sen väntar på att bli bjuden tillbaka, det är inte säkert att det händer, speciellt inte om din son har haft det svårt socialt, då kan det ta lite längre tid att bli bjuden tillbaka. Dessutom kanske din son behöver ditt stöd i att lära sig att tolka andras signaler och så ett tag, då är det lättast på hemmaplan. Min son har ett par kompisar som alltid kommer hit. I början var det för att föräldrarna var osäkra på hur de skulle hantera honom så de bjöd inte hem honom, men tyckte det var hur bra som helst att deras barn kunde komma och leka. Nu skulle de gärna bjuda hem honom men kan helt enkelt inte pga jobb, helt ok för mig att ha barnen här i alla fall.

Jag tycker att du skall trycka pa lite mer pa personalen, kanske boka tid for ett samtal med personal eller forskolechef och skriva ner dina tankar innan. Det kan ocksa vara sa att personalen helt enkelt fortafatande haller pa att lara kanna er son, han har ju bara gatt pa dagis i ett par manader.

Har han varit pa en annan forskola innan, eller ar detta forsta gangen? Om inte, har han da fatt lite hum om sociala "regler" pa annat satt? Jag marker ofta en markant skillnad pa barn som borjar forskola senare, och barn som borjat nar de var riktigt sma, de barnen har ofta mer koll pa hur man tar kontakt, att lyssna och kanna in kompisarnas reaktioner och agerande an barn som borjat senare. Det ar jobbigt aven for personal att marka ett utanforskap hos dessa barn, jag vet av erfarenhet. Om sa ar fallet sa maste bade personal trana er son pa det sociala samspelet sa att han funkar tillsammans med kompisarna, och aven ni foraldrar hemma genom att prata med er son.

Hoppas verkligen att det blir battre

Hej igen,

Igår var hans kompis från dagis här och de lekte jättebra tillsammans länge, ända tills kompisen blev lite trött på eftermiddagen och surade när saker gick fel...

Nej, han började inte dagis sent, han var 1 år och 8 månader. Han hade inga problem på första dagisgruppen där han gick fram till april iår. Det var en småbarnsgrupp där han ganska länge var äldst och han funkar även nu väldigt bra med yngre barn men har svårt för barnen i sin egen ålder.

Igår när jag hämtade lekte han som vanligt parallellt med de yngre barnen, medan hans jämnåriga lekte andra lekar bakom stängda dörrar. När jag frågade om han inte ville vara med sa han "ja" och vi gick tillsammans in och jag hjälpte honom att ta kontakt och vara med i leken. Det funkade hyfsat, han vill så gärna men vågar inte riktigt. De lekte "peter pan" som ett av barnen sett på film och igårkväll fick han se den så att han också kan komma med input till leken.

Jag tänker prata med personalen och be dem göra som de gjorde för er, ullis01: vara med och hjälpa honom komma in i leken. Vi får se hur det går...

Vad bra du gör det för honom! Det kommer att ordna sig när han har en mamma som bryr sig och engagerar sig. Att visa filmerna för honom är ju jättebra ide, så han vet lite vad de pratar om. Lycka till.

Jag håller med om detta. Det är pedagogerna o fröknarna som ska engagera sig i barnen, så att barnen får ett bra samspel och accepterar varandra. Det är ju deras fulla ansvar.

Det känns som om skolfröknarna o pedagogerna alltid vill lägga över skulden och ansvaret på oss föräldrar för hur våra barn är, men det är inte ett nytt fenomen att barn är olika. Det är ju det som de förespråkar om i skolorna o förskolorna överallt, hur viktigt det är med acceptans, att vara mån om den egna individen, utveckling, samspel mellan barnen och så vidare.

Säg till de på skarpen att de får sköra sina jobb. Fröknar/pedagoger ska ta sina jobb på allvar o bry sig om barnen!

Inlägget skullle hamna lite längre upp, men vad bra att det har ordnar sig för din kille o att du är så pass engagerad att du givit honom både självkänsla o självförtoende verkar det som!

Det kommer säkert gå jättebra för både honom o dig!

Hej!
Nu har jag inte exakt samma problem, men min flicka är 4-år och hon har svårt för att prata med andra barn, hon leker gärna med dom men tycker det är jobbigt just med det verbala. Hur som helst vill jag fråga, Vill din kille leka med de andra barnen? Tycker han om att leka själv? Självklart är det viktigt för det sociala samspelet att ha kompisar, men det är väldigt viktigt att respektera om det är självvalt att leka själv, detta är  också helt ok! Vissa barn tycker helt enkelt om att leka själv eller med bara en kompis, viktigt att inte tvinga ett barn in i sociala situationer om han/hon inte känner sig bekväm med det. Alla barn utvecklas olika, även med det sociala, alla barn är ju unika. Det är jätte bra att ni tar upp det med fröknarna, om det inte är självvalt av din son så ska han absolut få hjälp med att komma in i gruppen.

vi byte précis dagis och min 4.5 åring var ganska orolig över kompisar. det som var bra I vårt fall var att det började fler barn I hans alder samtidigt, pga att det är ett nyinflyttat område. Men de har ju betydligt fler sociala regler I den åldern, jämfört med bara för 3åringarna. En treåring går oftare rakt fram och sager att hen vill vara med och så är det ok, men runt fyra börjar det mer och mer bildas kompisgäng och mer at tnågon är dum eller olika etc.

Jag tror på att trycka mer på personlaen. Jag utgår fråna tt de har visa aktiviteter iblan  I ålderskategorier? T.ex. om de har utrlfykt med bara 4åringarna så att de aktivt gör saker med alla abrnen I den åldern. Om de itne har de så se till att de får in det, de är ju skyldiga att ha en pedagogisk verksamhet. Jag tog upp det när vi började att jag ville att de skulle ganska snabbt göra saker endast 4-5 fåringarna så att min son blev natulirgt presenterad för de andra och itne behoved ta det ansvaret själv. Fröknarna får vara mer delaktiga och styra upp lite lekar, där alla får vara med, eller aktiviteter som dans eller sång etc.
  

sen är min son också sådan att han leker själv iböand och gillar det, så man måste känna in de ganger man ska vara aktiv för att få I dem och de ganger de är nöjda med att leka ensamma. Jag hoppas det loser sig, det gör oftast det, men det är kalrt att det är bra att du reagerar och gör aktiva saker själv för att han ska knyta kontakt tidigt.