Det enda negativa med att vara ung mamma...

äh.. du behöver inte ha brottom, när han börjar på dagis sen så kommer han få kompisar + då är dom större och har mer nytta av varandra.

Han är inte i en ålder när han behöver kompisar. Han skall väl gå på dagis så småningom? Låt hans värld vara liten innan den blir stor. Nu är hans värld hemmet och du. Och ev pappan om han finns med i familjen.

jag var 19 år när min dotter föddes,och jag kände precis som du att jag ville att mitt barn skulle få allt och aldrig få det sämre än andra barn pga min ålder.
Kände inte heller att jag hittade någon likasinnad första tre åren och oron blev värre och värre.
Nu är dottern 4 år och raggar kompisar vart vi än går,det verkar gå i perioder det där.
och bland alla kompisar dottern hittat (ca 20 st)har jag hittat två likasinnade mammor att hänga med,kan ju tänka mej att det kommer bli fler.

våghalsig teori:
jag tror att det är lika svårt för "äldre" att hitta likasinnade föräldrar att umgås med även om man får barn samtidigt som sina kompisar är det ju inte säkert att barnen trivs att leka eller att man har mycket gemensamt längre efter barn eller lika mycket tid som sina kompisar mm finns ju dom som bara hänger med sin sambo efter dom fått barn tex

Är det för att de andra mammorna är äldre som du inte vill umgås med dem?
I såna fall kanske du kan ge dem en chans, det kan ju finnas trevliga personer även om man inte är lika gamla!?

nej jag har inget problem alls att umgås med älrde mammor..men det känns inte riktigt som om dom är så intresserade av "oss lite yngre"..de är ju absolut inte så att någon är elak..dom är trevliga o snälla men vill liksom inte lära känna en mer än att säga hej o le ungefär.

Jag har haft turen att hitta en mammagrupp för unga föräldrar. Kolla med BVC om det finns någon i närheten av du bor. Det brukar vara upp till och med 23 där.

ja här i lkpg finns det med unga föräldrar, det är jätte bra och vi har jätte kul :)

TS: Jag vet vad du menar! Nu är jag förvisso inte jätteung, men var 26 när dottern föddes. Problmet jag hade/har var/är att makens (som är 35, nu i år) vänner är 35 och upp över 40. Det är få som har barn, men jag känner att jag int eriktigt är med i gänget. Just för att jag är så mycket yngre. Trots att jag trots min hyfsat unga ålder både är klar med högskoleutb. bott utomlands och vart barnflicka. Samt att jag flyttade hemifrån när jag var 16. Så jag har en hel del erfarenhet ändå.

Så visst är dte svårt att passa in! Jag vill önska dig lycka till och hoppas du hittar mammor att umgås med!

Det gör ingen större fara :) Mina föräldrar hade inga kompisar med barn... jag har klarat mig med mina klasskompisar och dagiskompisar under mitt liv...

Däremot kan det nog vara lite trist för dig att du inte kanske har någon att dela dina tankar med som du kanske inte vill dela med äldre personer och se gemenskap som hos en jämårig kompis.

Ja kan förstå vad du menare..

inte alltid lätt att komma in i en mamma grupp när alla é minst 10år äldre o har en massa åsikter.. hade tyvärr även en Bvc sköterska som inte gillde ungamammor :( vi flyttade som tur va när min dotter va 10mån o fick en helt underbar dam på Bvc som berätatde om öppna förskolan, ungamma grupp osv. sånt som inte visst fanns... gjorde även en anmälan på den gamla Bvc sköterska för dålig bemötande så hon fick sig en vaning :)

förlorade tyvärr många vänner när ja fick barn o för dem levde party livet.. men kan känna idag att dem vännerna som stannade kvar é min riktiga vänner.. dem andra kan ja vara utan.. några kommer idag o söker kontakt när dem själva får barn.. men kan känna 7år försent... säger bara va rädd om dem vänner som stannar o skit i dem andra.. det kommer fler vänner med åren.. o barnen hittar sina kompiasr, har man tur funkar man bra med deras föräldrar med :)

Hej! För att smita in i tråden och ta allt ifrån min synvikel. Vill jag berätta hur det ligger till här.

Här där jag bor verkar alla vara unga, eller yngre än vad jag hade tänkt mig. Min teori som gravid var att alla skulle vara i 30-40års åldern. Se ner på mig som 20åring. Men det visade sig vara tvärrt om. Alla är mellan 20 och 30. Snittet ligger väl på 25år kan jag tänka mig.

Men jag kan hålla med om att det inte är så lätt att hitta vänner...inte bara så där. Även om det finns massa med mammor i samma ålder är det svårt att börja umgås. Många tar ju lite avstånd efter att man har fått barn så många gammla vänner försvinner ju. Men i mitt fall kan jag klara mig lika bra utan dem.

Din son lär nog hitta kompisar när han börjar dagis och har du tur kanske kompisarna har en schyst morsa!

Bara jag som har haft turen att ha många vänner som får eller har fått barn. min bästa vän har 2 barn, 2 som har 1 och 2 stycker får barn närsomhelst. är ändå bara 19 år. och känner enhel del unga som får eller har barn. men umgås inte så mycket med dom ändå. går på unga föräldrar grupp och sånt så händer en del.

Men som sakt. Jag har kanske haft tur.

Jag känner också igen mig, men mer att jag var ledsen över att inte ha vänner med barn för min egen skull, jag hade det så tråkigt och ensamt på mammaledigheten.
Mina kompisar sen tidigare hade jag kvar, men de antingen jobbade eller hade/har flyttat, jag kunde känna att flera av dem behövde vänja sig vid tanken över att jag hade fått barn, men nu två år senare så märker jag att flera av dem själva går i lite barnlängtan-tankar och nu verkar de vara mer nyfikna på sonen .

Min mammagrupp var jättedålig, de två BM som höll i det hela var...ja.... väldigt myska kanske man kan säga, de andra föräldrarna var mycket äldre, tog ingen direkt notis om mig och sambon, och min egen sambo var så sjukt förbannad efter att vi haft delade grupper en dag då killarna skulle prata för sig och tjejerna för sig, de blivande papporna hade varit sjukt nonchalanta inför förlossningen, en hade suttit och surfat på mobilen, en annan satt och sa att han var dittvingad av sin fru men att han sket i det hela osv. Min sambo och en annan kille hade suttit och sett bestörta ut, haha. Så nä, vi beslutade oss för att inte gå tillbaka dit.

Jag har fortfarande inga kompisar i min ålder med barn, jo en, men vi ses inte så ofta. Däremot har jag fått fler barnlösa kompisar, ingen jag umgås med på fritiden men i skolan, min klass är väldigt ung, de flesta har nyss gått ut gymnasiet, men många verkar tycka det är lite intressant att jag har barn och frågar rätt mycket. Sonen har fått kompisar hos dagmamman som han verkar tycka väldigt mycket om, sen har vi fått nya grannar och de har en son i samma ålder, de lekte tillsammans i lekparken hela sommaren .

förstår precis vad du menar..jag var 16 då jag födde min första son...o 24 nu o har 2 söner o en son i himlen....men jag har 2 vänner som har barn i samma ålder som bor i närheten men sen går jag på kyrkis 2 ggr i veckan också så man träffar lite annat folk o lillen får se lite barn som han tycker är super kul...men sen börjar dom dagis o skaffar sig kompisar själva...så för ditt barns behov så behöver du inte oroa dig för vänner..kan ju kanske vara kul för din del att träffa lite andra i liknande situation...men många ggr får man ta steget själv för alla tänker säkert som du...de vill säkert ha nya kontakter men vågar inte ta steget....

Ingen fara tjejen. När din killen på dagis kommer han få kompisar med all säkerhet :) Min dotter är snart 2,5 år har en bästis på dagis vars mamma är 26 år äldre än mig. :)

Rebecca Lindmark skrev 2008-10-30 18:06:04 följande:

De där känner jag igen. Usch, brukar få konstiga blickar när vi är i lekparken av en del äldre mammor Sådana där ogillande blickar, som om de tror att jag är en dålig mamma När jag försöker prata med andra mammor ute så ler de oftast bara och svarar, sedan går de vidare.