Hjärtat slår i vecka åtta därefter missfall 2ggr, någon fler?

Någon som har någon teori eller någon bra sida man kan läsa på?

Therese

Det kan väl inte var så illa att jag är själv om det här? Då blir jag ju orolig.

Tess

Inga som har sett ett hjärta slå och därefter fått missfall?

tess

Har inte hänt mig, men jag vill skicka en tanke och en förhoppning om att allt går bra denna gången.

Jag har inte varit med om det själv, men har förstått att det inte är helt ovanligt att man ser ett hjärta slå men att det sedan ändå blir missfall. Ett ultraljud är ju en ögonblicksbild och hjärtat kan i praktiken sluta slå redan samma dag om det är något fel på fostret. Det fick jag iallafall förklarat för mig på en fertilitetsklinik som jag har varit i kontakt med.

Jo så är det ju. Men det är inte så att blödningar innan fostret har dött kan påverka möjligheten för fostret att överleva?

Tess

Det är ju många som har blödningar trots att de inte kan se något fel och barnet föds friskt. Det har jag själv haft i början av mina andra graviditet.
Lycka till och hoppas det går bra denna gången!

Hej,
Haft 2 missfall varav ett i v 8, dan efter ultraljud där hjärtat slog... bittert och jobbigt. Började med missfärgade flytningar i 2 dar sen levrat blod i två dar trots det slog hjärtat på 4 dan. Men på natten kom missfallet.. Lider så med dig. Har nu lyckats komma till v 10 och hoppas verkligen att det lilla klara sig. Lycka till! Kram

Vid ett av mina missfall småblödde jag från v 5+0 till 7+0, men vid VUL 7+0 såg allt bra ut, hjärtat slog och embryot växte. Jag slutade blöda, men fyra veckor senare konstaterades MA, fostret hade dött i v 7+3.

Men även vid den här graviditeten där jag nu är i v 17 har jag blött en hel del. Så för mig kan blödningar betyda katastrof eller så kan allt vara ok ändå.
Hoppas det går bra med din nya graviditet och att fostret är friskt!

Vad skönt att höra att det finna andra som mig. Jag har väl egentligen bara haft brunblandade flytningar under ett halvt dygn. Men så började det förra gången också. Men nu har jag bestämt mig för att inte fundera på det utan det får gå som det går. Jag har tid för ultraljud i vecka nio, tyckte inte det var någon mening att ta något innan eftersom missfallen har varit kring vecka nio/tio. Det blir bara jobbigt att se ett hjärta slå och sedan så blir det inget ändå. Vi kommer ha nog med ångest om vi kommer så långt att vi ska göra ett moderkaksprov. Veckan vi måste vänta på provsvaren är fruktansvärt vidrig och jag önskar inte någon den väntan. Man blir flera år äldre på den veckan.

Jag håller helt enkelt tummarna för mig själv att vi i alla fall ska ta oss till mkp den här gången.

Tess