• Novemberbarn 08

    Min rädsla.

    Jag är inte rädd över hur själva förlossningen drabbar mig egentligen. Jag är tvärtemot överdrivet possitiv till den. Vill ha det gjort och om så många andra kvinnor klarar föda barn, och har gjort det i flera generaioner, varför skulle inte jag klara det? Nej min rädsla är att den lille därinne inte ska må bra. Att såfort den kommit ut, måste undersökas och att sköterskorna springer iväg utan att jag har någon aning om varför? Att det ska hända något som får katastrofala följder. Är det bara jag som har rädsla för att den lille inte ska klara denna omtumlande händelse?

  • Svar på tråden Min rädsla.
  • Lilla Lycka

    Jag håller med dig. Jag tror att jag klarar av förlossningen och är inte särskilt rädd för smärtan. Men däremot att något ska gå fel med barnet... När min lillasyster föddes andades hon in förorenat fostervatten och de sprang iväg med henne direkt. Hon fick ligga i någon slags dialys/respirator-maskin i flera dagar och var nära döden. Föräldrarna fick rådet att snabba på med namngivningen ifall hon inte skulle klara sig... Det är nog min största rädsla. Lillasyster mår jättebra nu dock och har aldrig haft några men av sin traumatiska födelse.

    Men när man tänker på hur många barn det finns så inser man ju att oddsen ändå måste vara rätt bra. Sannolikheten att allt går bra är betydligt större än risken att något går fel.

Svar på tråden Min rädsla.