Jag räcker inte till! Kan inte sitta känguru dag och natt på sjukhuset!

Hej!

Måste bara få skriva av mig lite och kanske få råd och tips från andra som varit eller är i samma situation. För 2,5 veckor sedan fick jag en son som förlöstes i vecka 25. Han ligger i respirator och har gjort några försök till cpap.

Vi är på sjukhuset med honom dagtid och sitter i känguru ca 5 timmar/dag och tar förståss hand om honom med matning, blöjbyten etc också när vi är där. På eftermiddagen/kvällen (efter 16) är vi hemma med våra andra två barn för att livet ska bli så normalt som möjligt för dem. Vi ringer oftast till sjukhuset två gånger på kvällen. Den här lösningen har fungerat bra för oss men livet som prematurförälder har börjat sätta sina spår. Vi är jättetrötta och nedstämda. Känner att vi inte räcker till någonstans.

Idag sa läkaren att han tyckte att vi borde sitta mer i känguru, även på kvällar och nätter! Jag blir alldeles kallsvettig! Jag orkar knappt som det är nu med flackande hit och dit, pumpande etc etc. Att jag ska halvsova på IVA med sonen på magen till ljudet av respiratorn, larm och skrikande bebisar på salen gör att jag får kalla kårar. Jag kommer inte att palla! Kängurumetoden i all ära men vårat dagliga liv k a n ju inte stanna upp. Ok om det var vårat första barn men nu har vi två till därhemma. Jag blev så paff när han sa det där, känner mig dålig och otillräcklig som förälder, så jag sa ingenting. Nu efteråt mår jag bara dåligt. Det råder verkligen känguruhysteri på vårat sjukhus!

Någon som känner igen sig? Hur har ni andra, som har syskon hemma, gjort? Vi har inga möjligheter till barnvakt heller, det är bara vi. Känner mig ledsen och som världens sämsta morsa