Undrar hur ni tänker som inte kan bli mammor utan hjälp?

Nu befinner jag mig inte i den situationen men hade lika gärna kunnat göra det eftersom jag är lite till åren och inte lyckades bli gravid utan lite hjälp på traven av mediciner och så. Jag skulle visst kunna tänka mig att både ta emot ägg och att donera. Nu när jag dock fått det tvivelaktiga nöjet att faktiskt genomgå en graviditet och fått uppleva det, skulle jag dock lika gärna som att ta emot ett donerat ägg, kunna om möjlig skaffa fler barn genom både adoption eller om så skulle vara fallet surrogatmamma. Men det är nog annorlunda om man aldrig varit med om en graviditet och gärna skulle vilja uppleva det, med barnet som växer och rör sig i magen. Det är ju absolut ingen moralisk eller gentetisk skillnad på att ta emot/donera ägg eller spermier förutom att äggdonation är lite mer krävande för donatorn. På vissa håll i världen kan man även adoptera befruktade ägg/embryon från par som fått några över vid IVF och inte vill ha fler barn.

Jag har hamnat i förtidigt klimakterie så vår chans att få barn är genom äd.Vi har snart stått i kö i 2 år.min man var först tveksam, men insåg med våra möjligheter. Önskan att få barn tillsammans och möjligheten att fostra och få uppleva allt roligt och känslomässigt med barn, kändes mycket viktigare än att jag var biologisk mamma. Jag har barn sen tidigare och vet ju hur kärleken är till ett barn.Skulle aldrig tvivla på att mina känslor för ett barn, äd,adoption skulle vara annorlunda mot mina egna biologiska barn. Det känns även viktigt för mig att kunna tala om för barnet hur det blivit till och att det ska finnas möjlighet för barnet att söka sina rötter om det så önskar.
Jag är så glad att det finns tjejer/män som kan tänka sig hjälpa andra.Det är värt guld att bara få chansen. Kram

Vill också säga att jag är glad att det finns de som vill donera sina ägg.
Vi står i kö för äggdonation, för mig är det inte så viktigt att barnet är mitt biologiska utan det viktiga är att få slösa min kärlek på barnet. Och eftersom det är lika dyrt och lika krångligt att adoptera så vill jag ändå försöka få gå igenom graviditeten också. Inbillar mig att det är något jag skulle trivas med och är rädd att sakna det om jag aldrig får uppleva känslan.
Jag håller med om att det är samma att donera spermier som ägg - förutom att själva behandlingen och äggplockningen är mer komplicerad.
Du ska veta att om du bestämmer dig för att donera så kommer du göra andra familjer oerhört lyckliga, familjer som verkligen längtat och jobbat för att få sitt barn.