Om jag donerar mina ägg...

Precis så känner jag med! Vill verkligen ge andra människor chansen att få uppleva föräldraskapet. Men vill självklart att det ska vara ett "bra" par. Och när det beslutet är taget så anser jag att jag har gjort mitt. Hade vart kul med en uppdatering kanske men absolut inga tonåringar som kommer och knackar på eller håller koll på en.

Tyvärr så tror jag att man inte har någon rätt att få kontakt med paret.

Angående äggen så har jag för mig att det om det blir sex ägg eller mindre så är det ett par som får äggen och om det blir mer är sex ägg så blir det två par som delar på dom.

Det förekommer donationer från en egen donator, men det rekommenderas att man gör korsdonation.
Nej du får inte träffa föräldrarna.

Det som kicki säger ang äggen stämmer.

Men om ni försöker att se till barnet enbart tycker ni inte att barnet har rätt att söka upp donatorn? Det kan finnas bitar som fattas för barnet som det vill hitta för att förstå saker om sig själv.
Bara en fråga inget illa ment alls.

Nej, självklart har jag inget emot om ETT barn skulle söka upp mig. men om mina ägg skulle spridas till kanske fem föräldrapar så skulle jag tycka att det var jobbigt. Det var bara så jag menade.

Sen så funderar jag på att om det föräldrapar jag donerar ägg till vill få ett syskon vid ett senare tillfälle, hur fungerar det då? Kan de få ägg från samma donator en andra gång om de vill? Alltså om man inte gjort det med en egen donator...
Detta är ett av skälen till varför jag hellre skulle hjälpa en bekant, eller ja, någon som jag vet vem det är. Vet inte om andra resonerar så, men det är något jag tänkt på...

jag tar absolut inte illa upp, tycker som du att barnet ska ha rätt att kunna söka upp sina biologiska rötter.

Eftersom detta är något jag funderar allvarligt på att göra så frågar jag en massa saker som kanske är helt mysko för personer som är mer insatta. Jag tar gärna emot synpunkter och råd då detta underlättar mitt beslut... Jag har ju själv två små solstrålar som jag älskar mest på denna jord, och denna möjlighet vill jag även ge andra.
...speciellt eftersom jag får världens sötsate barn... *hehehe*

Om ni som funderar på att donera ägg, tänker er hur det är för oss som ska ta emot ägg.....det är lika för oss med funderingar kring donatorn.Jag vill ju också att donatorn ska ha vettiga inställningar och donera av goda skäl.Man ger ju inte heller bort ett barn ...utan ägg.Visst kan det väl vara fördelar att känna till mottagare-donator...men också nackdelar.Det är fullt ut lika att vi måste lita på varandra.Vi får ju alla gå igenom samtalen hos kurator.Sen får man ju hoppas att inställningar och värderingar kvarstår.

Vi står nu som mottagarpar nr. 2 och det finns en risk vi inga ägg får.Antagligen får de inte fram någon donator tills jag fyller 41 och då är det för sent för oss att få hjälp.Så vi kanske inte ens får ett försök ! Jag har ju 3 barn sen förut.16,18,20.Men min man har inga och det har vi önskat.Han har en skada som försämrat hans spermier och jag har hamnat i klimakteriet.Jag sökte hjälp för 3 år sen. Kände på mig att det var något fel med kroppen. Ingen tog mig på allvar.Jag kunde inte vara i klimakteriet.....

Efter 2 ivf konstaterade läkarna att det var så.och vår situation vart annorlunda.Berg och dalbana kan man säga.Hopp-förtvivlan.

Men hoppas fler vill sätta sig in i andras situationer och hjälpa.Är så glad att bara människor vill förstå och fundera på att donera.
Kram till er !

Vid syskonförsök används dom ägg som ligger i frysen (om man inte har riktig otur förstås)

Här kan du kanske få goda råd:

www.familjeliv.se/Forum-7-147/m35401681.html

Jag tror som sagts att det även kan bli mkt känslosamt och jobbigt, om du lär känna paret och vet om deras längtan efter barn. Det är mkt jobbiga känslor som kommer projiceras över på dig, om de ex misslyckas. Inte för att de medvetet vill betynga dig med detta, utan för att du kommer känna dig nedstämd av egen maskin när du vet hur mkt de kämpat för barn. Och om de lyckas är det klart väldigt underbar känsla, kanske för båda parter. Men tänk om även det blir kämpigt för dig att ta till dig det faktum att i en annan kvinna växer dina gener, när det blir med verklighet menar jag. Tänk om ni klickar och får jättebra och nära kontakt. Kommer du orka det?

Skule JAG donera bort ägg (om jag hade ngr), ville jag nog inte veta mer än det basala om paret. Eftersom behovet av donatorer ökar tycker inte jag det vore mer än rätt att ni som är villiga att ge donera, bör få hjälp att prata om alla era känslor. För ni har säkerligen jättemycket känslor och funderingar kring detta.

Ja, självklart måste man kunna lita på varandra! Ett barn skulle jag självklart aldrig kunna ge bort, skulle gärna VILJA vara surrogatmamma, men jag vet att jag inte skulle klara av att ge bort bebisen som växt i mig i 9 månader.
Jag har aldrig varit i den sitsen att inte kunna få barn och kan inte ens föreställa mig all den smärta och sorg det måste innebära.
Hur gammal är du om jag får fråga? Om hur lång tid fyller du 41? Om du skulle få tag på en privat donator, skulle du hinna då? Har läst att man som donator måste "utredas" först, gå på samtal och sen göra en undersökning 6 månader innan man kan lämna ägg... Stämmer detta?
Jag hoppas verkligen att det går bra för er och att äggen räcker åt er med. Och att det faktiskt blir en liten bebbe efter alla motgångar! Håller tummarna...Jag känner inte att jag vill "känna" paret på det sättet, vill bara veta lite om dem... tex hur gamla de är, om de tänkt berätta för barnet hur det kom till... lite så. kanske typ att jag får ett brev som de skrivit, så jag får en känsla för hur de är som föräldrar. Jag skulle också vilja veta om det blev en bebis, men inte mer. Inte ha någon kontakt med familjen... men självklart så är det inte ett problem att träffa barnet när det blivit så stort att de börjar fråga saker och vill veta mer om mig.

Det är en svår balansgång detta, och det är många känslor. Både för givare och mottagare. Men jag vill hjälpa...

En annan sak jag funderat på, hur mår man innan äggplock? läste att man tar massa hormoner och så. Har ju barnen att ta hand om, så jag måste ju fungera som mamma ;)

Jag fyller i april. vad de sa till mig så spelar det ingen roll om jag har egen donator.Då får vi hjälp ?! hoppas jag uppfattat rätt.Jo det tar minst ett halvår eftersom man man måste ta prover. hiv osv. Dessutom om man har egen donator får man ju garanterat ägg.Inte som vi nu....OM man får ut mer än 10 ägg. Som det känns nu skulle man ju vara glad att få 2 ......bara för att få chansen.Sen ska de ju befruktas med.... Tack snälla.Man behöver lite uppmuntran.Kram

Jag har precis genomgått vår tredje och sista IVF.
Hormonbehandligen jag fick är samma som en äggdonator får om jag har fattat saken rätt och jag har mått ok hela tiden, och då är jag en person som är ganska känslig mot sådana behandlingar.

Vi står nu i kö för ÄD och utan er DONATORER skulle inte det vara möjligt.
Vi har kämpat med detta i snart 4 år och jag kan inte beskriva allt vi gått igenom och alla känslor- allt jag önskar är.. precis som alla andra att få dela mitt liv med en annan liten människa, oavsett om han/hon är adopterad, donerad eller hur nu det kan gå till!!

Via landstinget donerar man vanligtvis till 2 mottagarpar/donation och får donera max 3 ggr.

Hej!
Är du säker på det, att man endast får donera tre gånger? Var har du fått den informationen? Har länge försökt få klarhet i detta.

Japp det är jag, jag donerar på Sahlgrenska. Frågan har varit uppe i tråden för oss äggdonatorer 5, verkar som olika sjukhus tolkar lagen olika. En äggdonator får max ge upphov till 6 barn. Men teoretiskt skulle jag kunna ge upphov till t.ex. 12 barn om alla jag donerar till blir gravida o får embryon till frysen och sedan skaffar ett syskon till barnet med ett av frysembryona. Det är ju ganska otroligt att det skulle lyckas så bra men teoretiskt så..