NI med förlossningsskräck ( inför eran första förlossning?)?? Hur gick det?

Jag fick en smidig förlossning och trodde alltid att när jag blir gravid kommer jag vara såå nervös inför förlossningen men när jag väl blev gravid så var jag inte rädd eller nervös under hela graviditeten. Jag tog förlossningen som den kom. Har hört många som planerat allt i förväg, men att det ändå inte blivit så som de planerat. Så MITT råd är att försöka slappna av och låta förlossningen ha sin gång å ta det efter det. Lycka till!!

å andra sidan är ju alla olika, men att inte planera kändes bäst för mig.

Var också rädd innan...

Fick en okej förlossning:
20.00 värkarna börjar (gjorde inte ont)
23.00 värkarna börjar göra ont
01.00 Inne på förlossningen - det gör ont
02.00 Bad - underbart! Lustgas efter en stund
04.00 Kommer upp ur badet - nu börjar helvetet!
04.30-08.00 Minns ingenting. Bara smärta. Får EDA och konstant lustgas, men minns inga frågor, kan inte kommunicera, hemskt!
08.04 Sonen föds! Jag sprack lite och moderkakan kom inte ut så det blev operation där de tog ut moderkakan och passade på att sy ihop mig. Träffade sonen 2,5 timma senare...

De sista fyra timmarna vill jag inte uppleva igen, men jag har bestämt mig för att inför nästa förlosning skriva några korta punkter att ta med mig till förlossningen. De vill nog inte ha romaner och troligen blir det inte alls som du tänkt dig, men några önskemål kan man ju ha och förhoppningsvis blir några uppfyllda!

Lycka till!

Jag är tyvärr en planeringsmänniska .
Och genom att fått planera min förlossning på aurorasamtalen gör att jag känner mig så förberedd jag kan bli.
Men är fullt medveten om att det FÖRMODLIGEN inte alls blir som jag vill/tänkt!

Har dock aldrig träffat nån som vart lika rädd som jag, och fått hört hur dom tyckte det var efteråt!?

Hmm...

Du ska ju iallfall ha en nästa förlossning
Och du tyckte den va okej, trots att din upplevelse låter hemsk!
det låter ju ändå lite positivt för mig (om du förstår hur jag menar).

Du tycker inte edan hjälpte alltså?
Var du rädd för smärtan innan?

Jag har fått gjort en "plan" på Aurora samtalen, ang smärtlindringen.
Tex att jag ska få eda nålen ditsatt när jag kommer dit (även om jag inte är tillräckligt öppen för att få den påfylld), så att jag kan få den påfylld så fort jag inte står ut, utan att behöva vänta på narkosläkare etc...

Jag vet att det förmodligen inte bir som jag tänkt, men som jag skrev ovan så är jag intresserad av vad kvinnor som kännt som ja innan förlossningen, kände efter förlossningen!

Lycka till nästa gång
Lilla Morran skrev 2008-09-07 20:01:15 följande:

Jag var absolut rädd för smärtan innan! I början tyckte jag att "det här är väl inte så farligt, är det inte värre än så här kan jag föda hur många ungar som helst..."

EDAn hjälpte nog lite, men ett av problemen var att narkosläkaren som kom var trött och grinig och han stack först fel (minns att det gjorde ont, men att jag inte orkade bry mig) och sedan fick han sätta den en kota för högt eller lågt eftersom jag inte kunde skjuta rygg tillräckligt (försök skjuta rygg när allt bara gör asont!) Förmodligen var det detta som gjorde att den inte funkade ordentligt. Men jag ska nog ändå önska en sån till nästa gång, fast som du skriver - sätt nålen tidigare!!! Troligen var det också EDAn som gjorde att jag inte kunde kissa på tre veckor efter förlossningen (Ytterligare ett litet helvete som jag inte önskar någon annan)

Mina upplevelser till trots är jag beredd att gå igenom en förlossning till - tror att mina erfarenheter kan hjälpa mig lite till nästa gång.

Jag är också planeringsmänniska - ut i fingertopparna - så jag vet vad du menar. Tycker att det är bra att du gjort en plan för hur du vill att det ska vara. Glöm inte att skriva längst upp: Med reservation för ändringar! Förlossningen kanske tar mycket längre eller kortare tid än du tänkt. Kanske funkar inte den smärtlindring du tänkt dig, då får det kanske bli något annat o.s.v.

Som jag skrev så känner jag att förlossningen blev okej ändå, trots allt som gick snett. Från 20.00 till 04.00 var jag kanonnöjd! 08.04 föds sonen och då är allt perfekt igen! Sen tar det tre veckor innan jag blir människa = kan gå på toa och kissa själv igen, då är allt perfekt!

Jag kan lova dig en sak: Du glömmer de jobbigaste bitarna väldigt fort, och en del av det andra på lite sikt...

Min förlossning blev långdragen men fördelen med det var att jag gradvis hann vänja mig vid smärtan. Försök att inte vara rädd när smärtan kommer utan följ med över vågorna! Jag hade stor hjälp av mentala bilder - jag liksom surfade över smärtvågorna. Mot slutet när värkarna var som jävligast såg jag plötsligt bebisens ansikte klart för mig och viskade till honom i lustgasmasken (inne i huvudet antar jag, var ju hög som ett hus!) "jag fixar det här för din skull", och plötsligt kunde jag ta smärtan utan att skrika. Försök minnas att det onda inte är farligt. Och öva mycket på att andas och slappna av. Genom dessa förberedelser blev det trots allt en mycket fin upplevelse.

Kan tillägga att jag var så gott som säker på att jag skulle vara tvungen att ta EDA eftersom jag alltid har tyckt att jag har en låg smärttröskel. Men det räckte med att ligga i badet (kan varmt rekommenderas!) på förlossningen. Det hjälper en att slappna av mycket och lustgas kan du använda även där.

Har själv stor skräck som dämpats genom att jag läst ett flertal böcker samt all information jag kommer över. Jag tycker även att förlossnings historier av den roligare typen som finns här på FL hjälper mig att slappna av. De här ovan må vara sanna men det är precis den typen jag ber min omgivning att inte berätta för mig. Det är olika förlossnings historier som ligger till grund för min rädsla.
Ju längre tiden löper känner jag mig lite lugnare & jag & lillkillen blir mer & mer som ett team..