"Du borde tänkt på att det fanns barn..." En styvmammas tankar

Sopntant tänker jag att då kanske inte du skall träffa någon som har barn - så blir det lättare. Att insinuera att föräldrar som har det dåligt i sin relation, där det dåliga indirekt eller direkt drabbar barnet, gör barnet en otjänst som separerar och att man därmed får räkna med att barnet kanske far illa på ett eller annat sätt i en framtida relation med en bonus- eller styvförälder - det är för mig en helt absurd tanke. Verkligen. Barnperspektiv, att se till barnens bästa, funderar du på det? För så är det, träffar du någon med barn så tar du hela paketet. Inte bara mannen eller kvinnan du träffar. Jag är där själv och för mig är det inte ens en fråga. Jag VILL att min sambos barn skall vara nummer 1 för honom, på samma sätt som min dotter är nummer 1 för mig. Sen är vi nummer 1 för varandra också, men det är på ett annat plan, en annan dimension. Som hans älskade konkurrerar jag på intet sätt med den kärlek han har för sina barn, det är ju två skilda saker. Och ärligt - om jag märkte att min sambo försummade sina barn för mig eller mitt barns skull vet jag inte om jag skulle älska honom på samma sätt längre. En sådan man skulle jag nog inte vilja leva med.

Anonym Frågande!! Du har helt rätt håller med dig fullt ut!

Man behöver inte älska den nye makens gamla barn. Men man får fan ta mig låta barnen känna sig välkomna i pappans hem. Det är DERAS pappa, och de har inte valt situationen. Anser att det är den nya kvinnans skyldighet att försöka göra det drägligt för barnen, även om man nu inte avgudar dom.

Håller med ovanstående i att det är enbart dumt att hålla ihop ett förhållande för barnens skull, och att jag vill att hans barn ska vara nummer ett för honom.

Hade has barn inte kommit först för honom, till och med före mig så tror jag knappast att jag vill skaffa barn med honom heller.

I övrigt så gillar jag inte alls min styvson, men jag försöker. Jag försöker med alla medel jag har att hitta ett sätt att leva tillsammans. Det är JAG som måste ändra på mig, inte barnet, för det är trots allt ett barn.
Hittar jag inte ett sätt att leva med barnet och går jag någonsin över gränsen för hur man behandlar ett barn så hoppas och tror jag att min sambo kommer att markera för mig att det inte är okej. Funkar det fortfarande inte så lämnar han mig, för det är det enda rätta. Jag valde honom i vetskapen att han har barn och nu får jag anpassa mig till det!

Du undrade vilket som kom först. Naturligtvis barnen, du har ju kommit in i bilden senare.

Att skylla biomamman för att du inte klarar av att ha bonusbarn är väl ändå att ta i. Det finns massor med skäl till en separation och det är knappast alltid mammans fel. Sedan är det inte alls märkligt att kräva att du ska bete dig på ett vettigt sätt mot barnet. Du vet faktiskt vad du ger dig in i och det är frivilligt, ingen tvingar dig.

Helt rätt!!!!

...men vänta lite nu... Så ironiskt
Ett "du borde vetat bättre"-inlägg, det hade jag faktiskt inte förväntat mig då det är det tråden handlar om, att hur sjutton ska man veta?

Jag hade ingen aning om hur jobbigt det kunde vara, hur skulle jag veta det????
Jag har känt min man i 6 år och vi har varit tillsammans i 4 kanske, barnet har varit hos oss varannan vecka sedan, ja vad kan det vara... 3 år kanske.
Livet är inte HOPPLÖST bara för att barnet finns, jag har andra saker som mitt liv kretsar runt så lämna min man bara pga en sådan liten del av mitt liv känns olustigt men överlevnadsbart.

Jag har inte tagit hela paketet, jag har plockat ut presenten som jag önskade mig men lade inte stor vikt i emballaget bara.

Jag anser att man inte kan gå på en "styvmamma" utan får isf gå på fadern som uppenbarligen inte sätter fokus på sitt barn.
Men visst, är det en vuxen som är elak mot ett barn så hade jag kanske inte direkt skickat veckans ros, snarare tvärtom.

Men bara för att man inte tar till sig någon annans barn utan så är inte det samma sak som att man är elak för det.

enkelt.Barnet fanns i pappans liv för dig.

Men det är ju det som är grejen - träffar man nån med barn så kan man inte välja att bara ta en del, det är ett helt paket och i "presenten" ingår allt, barnet är inte emballage om man nu vill vara metaforisk, utan en del av det man får. Sen vet jag inte om det var mitt inlägg du avsåg som "du borde veta bättre-inlägg" för jag kan inte riktigt se att jag uttryckt mig så, utan bara pekat på barnperspektiv, barns behov och MIN syn på MIN relation där jag är bonusmamma.  Jag vet inte om jag tycker att du borde veta bättre, jag känner ju inte dig så jag kan inte avgöra det , men jag tycker definitivt att barnperspektivet är något som måste finnas med när man går in i en relation där barn är inblandade.