Vad gör man när grannbarnen fryser ut min flicka?

Jag tror inte det handlar om medveten utfrysning. Det handlar nog om att hon är väldigt liten än. Det är ganska stor skillnad på 3 och 5 år. En treåring bör nog leka med andra i samma ålder, inte med såna som är flera år äldre. Kul för den lilla, men inte så kul för de äldre, och det är nog detta det handlar om. Hon kan nog inte hänga med i deras lekar och då blir det trist för de större när de måste vara "barnvakt". Tror du inte det kan vara så enkelt? Tror du verkligen de fryser ut henne?

jag tycker inte att det låter som att de fryser ut henne, utan om naturlig skillnad mellan dem pga ålder.

Min son leker jättegärna med sin lillasyster när de är ensamma, men har han kompisar i sin egen ålder i närheten leker han såklart hellre med dem. Det ser jag som naturligt och inte alls märkligt.

Försök engagera din dotter i andra saker så att hon inte märker av att de stora vill leka lekar där en treåring inte passar in.

Jo, men när alla de andra barnen sitter ute och gungar och kommer min dotter och säger "hej, hej", och ingen hälsar utan alla bara springer därifrån hem till någon av de andra barnen för "slippa" henne.

Eller som för 10 minuter sedan när 5-åringen satt här hemma och fikade med vår dotter. Så hör de hur de andra barnen är där ute. Båda flickorna springer ut till de andra barnen, och så säger 5-åringen "Vi ska gå hem till mig nu och du får inte följa med" men tydligen alla andra.

Utfrysning eller ej men hon duger ju bara så länge där inte finns någon bättre att leka med.
Så tycker inte jag att man gör, och det är svårt att förklara för dotterna varför hon får vara med den ena stunden men inte den andra.

Åh stackars liten. Jag får ont i hjärtat. :(

Det är samma sak med min kille, han är 3 och umgås ibland med två 5 åriga killar. ibland är dom bästisar och ibland är dom osams. Men jag tror att det är normalt i den här åldern.

Är det ingen av de äldre som har yngre syskon hemma? Kan du kanske förklara för din dotter att de "stora" nu vill leka själva men att ni 2 kan göra ngt annat. Var själv lite i samma sits för ett tag sedan men det resulterade såsmåningom att min 3 åring inte tyckte det var kul att leka med dem heller så hon började aldrig göra det tillslut. Men jag förstår dina känslor, man vill ju så gärna hjälpa dem men jag tror kanske att det är bäst att du låter de lösa det själva.

Så här GÖR barn i den åldern. Det betyder inte att det är rätt på något sätt, men det är tämligen normalt. Jag tror att du som vuxen måste ta och prata lite med de större barnen i enrum (kanske medan din dotter är på toaletten?) och berätta att de är välkomna att leka, men förklara hur det kan kännas för den som är liten att inte få vara med och att ständigt bli dumpad. Förmodligen har de helt enkelt inte tänkt så långt. Du kan fråga om de skulle kunna tänka sig att leka något där din dotter KAN vara med. Ofta älskar barn i den åldern att leka rollekar, och din dotter som är yngre kan ju kanske vara lillasyster eller bäbis eller kattunge eller något annat.

Men som sagt, jag tror att du ska lägga ditt krut på att prata med de andra barnen, på ett lugn och positivt pushande sätt. "Ni som är så stora kan väl ta med lillan och visa henne hur man leker X?" Inte så att de ska tvingas "släpa med" henne hela tiden, men nån gång ibland borde det väl funka?

Jag hade nog inte låtit 5åringen leka med mitt barn igen förrens denne förstår att man inte kan behandla en annan människa på det viset. Kanske kan du prata med 5åringens mamma och be henne förklara för sitt barn att man inte kan bete sig så? Hon är ändå 5, 5åringar är inte dumma i huvudet.

Hade det likadant med min grabb. Kunde höra de andra barnen skrika "JAMIE KOMMER, SPRING!" Jag grät också inombords och undrade vad det var för fel på mitt barn.
Det var även barn i hans egen ålder som gjorde detta.

Jag sa i alla fall till de andra barnen att jag tyckte det var elakt att inte låta någon få vara med att leka, jag frågade även vad dem själva hade tyckt om de själva varit utsatta. Självklart höll de då med om att det var elakt och sedan dess har Jamie alltid fått vara med.

Jag tror som någon annan skrev att barn lätt hamnar i dessa "roller" och tänker inte alltid på vad de gör, då är det bra om man berättar det för dom.

Jag var med om samma sak med min äldsta dotter. Det var hemskt och jag var "heligt förbannad" många gånger.

Men jag tror faktiskt inte heller att de gör det medvetet.

Det bästa är att skaffa andra "kompisar" till ditt barn, så kanske hon kan säga "nej" till grannflickan när denna ringer på nästa gång.