jobbigt

*Livet är inte rättvist!*
Har ni försökt i nästan ett år så tycker jag att ni ska söka hjälp.
DET är många som gör!

Vet hur jobbigt det är att inte kunna bli med barn hur som helst. Med första barnet blev jag gravid direkt. Jag var en sån där irriterande tjej som trodde att det gick att planera ett "vårbarn" eller kunde säga "slappna av så blir du gravid". Att jag skulle bli en "sån" som skulle ha svårt att bli gravid fanns inte på kartan. Men på nåt sätt fick jag lära mig att vara ödmjuk inför livet när vi fick kämpa i 2 år för att få ett syskon. Jag lider med dig Aroma och efter ett års försök kan man bli remitterad till en utredning hos gynekolog, eftersom man enligt medicinska termer är "oförklarligt barnlös". Det är tufft och deppigt men tänk på att MÅNGA får hjälp och får bebisar. Lycka till.

Hej,
Innan jag gick in på denna hemsida insåg jag inte att det finns så många där ute som kämpar på med sin barnlöshet. Vi är många...

Vi försökte bli gravida ca 1,5 år innan vi sökte hjälp. Visst vill jag kunna få barn på naturlig väg men har insett att det troligen inte kommer att hända. Vi är både ofrivilligt och oförklarligt barnlösa så nu sätter vi igång processen med IVF. Det känns väldigt bra nu istället för att månad efter månad bli besviken när mensen kommer. Jag tycker ni ska söka hjälp, vi gick via min gynekolog som efter provtagningar osv skickade oss vidare till en klinik. Nu kan man börja tro på att det faktiskt kan hända, kul med lite förhoppningar.
Du ska inte känna dig ensam, prata gärna med någon i din närhet som du känner förtroende för så du inte går omkring med alla tankar själv.

Det finns hjälp att få, ta den chansen.
Diddi73

Hej

Samma här, innan jag hittade den här hemsidan och innan vi sökte hjälp så kände jag mig så ensam om vårt problem. Jag hade också svårt att ta steget att söka hjälp, ville inte heller vara en "sån" som inte kan få barn. Men så här i efterhand är jag jätteglad att jag gjorde det, det är en lättnad att få proffsig hjälp, det var lite som om en tung sten lyftes bort och ett litet nytt hopp har nu tänts när vi snart ska göra vår första inseminering.
Jag håller med Diddi73, det finns hjälp att få, ta den chansen!
Och stort lycka till!

Helt krasst är man ju en sån person alldeles oavsett om man söker hjälp eller inte. Jag vet att det tar emot att söka hjälp, men det finns inga nackdelar. Det enda som kan hända är att det går snabbare än utan hjälp. Jag tycker absolut att du ska göra en utredning.

Sök hjälp. Vi försökte knappt ett år hemma och gjorde sedan en fertilitetsutredning. Jag sa till min man att det värsta jag kan tänka mig (förutom att någon av oss skulle vara sjuk så klart) var att få besked om att de inte hittade något fel. Och det var just det besked vi fick, vi var oförklarligt barnlösa. Konstigt nog kändes det i alla fall bättre att få det klart och vi blev erbjudna att få göra IVF.

Nu valde vi att adoptera i stället då det är bättre odds och vi helt enkelt vill ha barn, inte just biologiska barn, och vi har i dag världens två sötaste och underbaraste ungar.

Slösa alltså ingen tid utan gör en utredning så ni får reda på vilka alternativ ni har.