Jag älskar min dotter över allt annat vill jag bara säga först!
Men jag känner att det är väldigt jobbigt att vara hemma, hon är 8 månader, och jag kan inte låta bli att tänka, va skönt det ska bli när hon kan klara sig lite själv, gå upp o titta på barnprogram på morgonen så jag kan få sova, leka lite själv, så jag kan få göra sånt jag vill ibland! Är det normalt att tänka så här eller var jag inte mogen att skaffa barn?
tror det är rätt vanligt. Jag tror alla blir lite less ibland. (jag blev det i alla fall)
näe.. jag känner samma.. jag längtar tillbaka till jobbet till o med.. ibland... ibland inte... nu hade jag gärna börjat jobba o mannen varit pappaledig men han kan inte för han har nytt jobb o bara provanställd så han vill vänta tills han e fast iallafall..
Jag tycker att det är urtråkigt att vara hemma. Jag har ett jobb som jag tycker är jättekul och saknar det. Framför allt saknar jag att ha vuxna människor omkring mig hela tiden. Lillen är underbar, men så mycket interlektuell stimulans bjuder han ju inte på.
herregud. det är helt normalt. jag har tre små barn och vissa dagar bara läääääääääääängtar jag till de är lite större så jag kan krypa ned under täcket och käka praliner en hel dag!
Skönt att det finns fler som känner så!
Min stora tjej är 20 månader o min lilla tjej är 3 månader, känns som att jag kan det här att vara föräldraledig just nu.... Bläää.
Det känns som att alla som är föräldralediga där jag bor bara har ett barn o har hur mycket tid som helst för långa promenader med gott sällskap o latte i handen medan jag mest stressar fram o tillbaka från dagis (som ligger 20 min bussresa bort). Det mest vuxna sällskapet jag har är min "stora" tjej 
En till som tycker det är långtråkigt att vara hemma... Speciellt nu när alla börjat jobba, plugga igen. Min underbara tös är 4 mån och jag börjar redan ledsna på att gå hemma. Trivs med mitt jobb och hann bara jobba 7 mån där innan jag gick på HP. Trodde aldrig jag skulle LÄNGTA efter att börja jobba igen! :) Saknar också intellektuell stimulans. Är inte så mkt för att sitta och diskutera och jämföra bebisar och bajsblöjor med mammagruppen...
Nu är min bara 2,5 men det enda jag tycker är jobbigt är att jag ej har körkort! Blir så oerhört låst...
Går oxå hemma och blir otroligt trött ibland men försöker tänka positivt, den här tiden kommer inte igen!
Jag hatade verkligen att vara hemma. Hade som tur var ett par föräldralediga kompisar annars hade jag brutit ihop totalt. Började jobba extra när min son var 4 månader och pappan var ledig. Det var min livlina. Kände mig aldrig hemma på öppna förskolan då jag var nyinflyttad och inte världens mest sociala människa. Tror kanske att jag skulle klara det bättre idag om det var aktuellt men jag var så ensam.
Jag gillade INTE att vara hemma. Jag var bara hemma tills min son var 7 månader sen tog min sambo över. Han ska vara hemma 15 månader och tyckder det är jättebra =) Jag trivs också jättebra nu när jag kan jobba (jobbar bara 75%) och sen gå hem och träffa min son. Helt perfekt att få både vuxenliv och hinna träffa sonen.
Kan inte din man/sambo ta lite ledigt också?
Jag är inte heller helt tillfreds med att vara hemma. Min dotter är nu snart 6 mån och jag längtar efter att få börja jobba igen. Ska vara ledig ytterligare 7 månader och jag räknar bara ner... svårt att få dagarna att gå ibland. Försöker tänka att denna tid inte kommer tillbaka, då går det lite bättre.
oh my god yes!
min dotter är snart 6mån,min sambo blev befodrad i början av sommaren å har jobbat som en tok,han jobbar som butikschef å butikerna stänger 20 i det centrummet,han är hemma nio, då har hela dagen gott å hon ligger å sover när han kommer hem,jag går å duschar å sedan lägger jag mig,har är ledig på sön å mån å då försöker vi fixa hemma tillsammans,vilket leder till att de inte blir så mkt nöjjen.
jag har vart ifrån Linnéa 1gång sedan hon kom,då var ja på en möhippa i 6h, thats it! ja vill oxå ut å träffa människor,men som d ser ut nu kan min sambo inte ta ledigheten.
Jag trivs jättebra hemma. Nu är i och för sig min dotter bara fyra månader men jag älskar att vara mammaledig.
Planen är att jag ska vara hemma med henne i ca två år.
Jag fortsatte mina studier tio dagar efter förlossningen (var borta hemifrån ca sex timmar per dag), och har trivts jättebra med det. Min sambo var föräldraledig de första månaderna. Nu är Mika drygt ett halvår, och jag har börjat vara hemma. Det kan vara väldigt frustrerande. Känner mig understimulerad. Det var meningen att vi skulle vara hemma halvtid båda två i höst, men det är svårt att hitta jobb som passar ihop. Jag tycker att det kan vara lite svårt att hitta likasinnade föräldrar också. Jag passar inte in i bilden av den ömma modern direkt. Många verkar så uppslukade av sitt moderskap och kvinnlighet och sådant.
fast ja vill hellre va hemma med linnéa än att jobba,skulle bara behöva lite mer avlastning och vuxet sällskap...
Jag älskar oxå min son över allt i världen, men jag är så trött på o gå hemma. Varit hemma med honom i fyra månader nu, men var sjukskriven rätt länge under graviditeten... Men nu ska jag bara va hemma i en månad till sen ska jag börja jobba o min sambo ska få vara pappaledig i 3-6 månader.=) Jag kände att jag behövde få komma iväg lite o han kände att han behövde få vara hemma mer så denna lösningen blir jättebra för oss. Dessutom får vi mer tid tillsammans alla tre som en familj om jag jobbar istället! =)
Skönt oxå o höra att man inte är ensam om att vilja göra annat..=)
Jag är hemma och har tre barn. Visst är det svårt och jobbigt ibland men oftast är det bara kul! :)
www.amotherslove.bloggsida.se