Hej,
första jag tänker på är inte alla de praktiska grejerna, de går ofta att lösa på det ena eller det andra sättet, dock är det emotionella lite jobbigare. Är ganska övertygad om att om ni frågar alla oss som bor utomlands vad som är jobbigast så är det avstånden till de nära och kära. Nu vet ju inte jag hur era familjer ser ut så lite svårt att säga, men om jag ser på mig själv och alla dessa år jag varit här så är det ibland superjobbigt (och då bor jag trots bara i UK så inte sååå långt borta) typ om nära/kära blir sjuka, går bort, eller får barn, gifter sig och annat man missar, för det kanske tar tid att hitta en flight, (från NZ/AUS får man ju räkna med att flyget tar ett dygn) man kanske inte har råd att åka överhuvudtaget osv. ex, när min mormor gick bort tyckte jag det var jobbigt att vara så långt bort från min mamma, och ofta tycker jag att det är trist att jag så sällan ser min brorson och mina kompisars barn. Det KAN verkligen ta på krafterna allt sånt här så man ska vara beredd på det...för att trots att man bara kanske planerar att vara borta ett år eller två så händer det ganska ofta att det blir längre :)
Vad det gäller det praktiska så kan det vara svårt att få visum i usa och australien, lite lättare i NZ, alltid lättare om man är lärare/sjuksköterska/elektriker eller liknande...