Att mata en 2-åring med penicilin...

Då skall du testa en kur Mollipect!

Det är enklare att ge katten p-piller än sonen medicin! Katten slappnar åtminstonne av när man lyfter henne i nackskinnet. Det gör inte sonen! Jag tror att kläderna är hårdare medicinerade än det lilla livet.

Tidigare när vi hade "nu skall du sova"-fighten med sonen så fick jag en liknande känsla, då han ibland kunde skrika konstant allt vad han kunde i 15-20 minuter innan han somnade. Det är inte lätt för de små när de börjar förstå att de inte bestämmer över allt, även när det gäller saker som direkt rör demsjälva, så som att sova, äta, ta medicin..

Har haft samma tanker och valt att använda mutor. "om du tar detta så åker vi till djurparken i morgon" typ.
Sikta långt bak med sprutan så smakar det mindre illa.

Lås händer med kakor istället - det fungerar utmärkt för mollipect ! Twinsen grimaserar och klagar men med en kaka i varje hand är det svårt att komma undan

Och när det gäller medicin finns det ingen anledning att hålla igen på mutorna - det har vi aldrig gjort och numera tar de all medicin med knot - men de tar den!

Håll inte igen på berömmet - om det är stora kramturen med saga och gosestund, sånglek etc som behövs, bara gör det!

Just nu är det sån där äckligt sötsliskig lactulos (hårda magar pga för lite vatten (på dagis!) och värmeböljan för ett par veckor sedan.

Med favorityoughurt eller apelsinjos så går det ner

Ögondroppar finner de sig också i - 4 kakor brukar vara lagom ...

Och testa mollipect själv - det smaker vidrigt

Själv blev jag tvungen att ta avmaskning - normalt kan vuxna ta den i tablettform men iochmed att dagis beordrade generell avmaskning av alla inklusive föräldrar (nåja - rekommenderade med bvc i ryggen) så var tabletter slut på apoteket. Barnens version fanns dock, det är en tjock röd-rosa sörja med bubblor i - ungefär som flytande hubbabubba fast med syntet/medicin och grus mellan tänderna - den är RIKTIGT äcklig....

Fast b*jset blir sk*tskoj - Knallrött

Så - MUTA, MUTA, MUTA, med konkreta saker som de får direkt. Skit i principerna, det är viktigare att de får en bra attityd till medicin, sjukhus och läkare.

Yngsta twinnen har förresten redan varit på sjukhuset ordentligt - vänta tills ni sitter bredvid när de sövs - det är nog det hemskaste jag varit med om när de förtvivlat svagt sprattlar mot narkosmasken. Yikes. Men han fick vakna sovandes på min mage, det var han nöjd med.

Samma kille lyckades käka morfars medicin - obekant vad och dos så vi åkte akut (det var både blodförtunnande, hjärtstärkande och diverse andra otrevligheter emellan...). Medicinen då var så mycket sockerdricka han ville - fast droppet i handen var inte poppis: "DOM HAR HAFT SÖNDER MIG! JAG LÄCKER!!!"

Nä - positiv attidyd, inte för mycket tvång och rejäla mutor!

Tips från en som gett mycket medicin till barn förut:

Pappan. Sitt med barnet i knät. Håll om armarna med ena armen. Ha sprutan laddad. Sätt in sprutan utanför tänderna, långt in på sidan i munnen. Spruta lagom fort. Håll för näsan, då är de tvungna att svälja innan de kan andas med munnen.

Mamma. Trösta och ge mutor.

Ni kan byta plats med mamma och pappa men oftast är det enklare om ena gör det "elaka" och den andra tröstar.
Ha så QL!

Kunde inte hjälpa att tanken flög in i mig vid frukostbordet - tänk om jag struntat att duscha honom så att han fortfarande var helt sötsliskigt kladdig över hela framkroppen - då skulle jag ju ha kunnat fästa mina runda Cheerio cornflakes på hans bröst och mage - oh, han hade sett jättekul ut! Kanonbild för nästa års väggkalender!

Men jag hade duschat honom och jag måste nog spara de fåtal droppar som ännu finns kvar av medicinen...

Annars... tänk om... mmmm...

Bra idé med muta, men jag vettefan angående mutor alá socker och sötsaker. Jag är lite rädd att om den lille väl får smaka på något sådant så har man sedan ganska avsevärt höjt nivån på vad som är "godis".

Har du en annan definition på godis så kör på den som mutor. Nötter, frukt osv..

Det har faktiskt inte varit ngn större fara - de vet skillnaden på när man får och när man inte får. Det är bara att säga "Nej, du skall ju inte ha en kaka nu - du har ju inte tagit någon medicin" och se självsäker ut

Tvillingarna får numera lördagsgodis - här förförra helgen fick de välja själv - så äldsta valde en låda jordgubbar... Yngsta tok en vanlig påse med vingummin - de har ett rätt avslappnat förhållande till godis/kakor - ofta är en frukt ett likvärdigt val för dom och russin är en favorit.

Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan vad som är viktigast - att ungen inte får i sig socker och upplever att medicin är tvång, våld och obehag - eller att ungen får i sig socker, vet om att det är kopplat till medicin och att det är en trevlig stund i pappas knä mumsandes på en hög med egna kakor (mariekex går utmärkt) ?

Väl skrivet. Ja, ställt mot varann är det ingen tvekan vad som vinner.

Ja det är jobbigt det där med att behöva tvinga i sitt barn pencillin.
Nu är det iof ett tag sedan men visst känner jag igen det du beskriver. Det var likadant här. Jag behövde bara visa flaskan för henne så blev hon rasande.

Molipect däremot skulle hon kunna dricka som om det vore saft. När hon var hostig sist kom hon och sa att hon ville ha "essin" Man kollar klockan, visst det var 4 timmar sen hon fick så nu är det lagom med en dos till. Hon njuter av smaken och mumsar i sig "mmmmmmmmm gott, mer mer!"

Mollipecten går förvånansvärt smidigt med min grabb, inhalatorn är det lite värre med. Masken som ska över ansiktet är inte hans favoritsak, dessutom smakar det ännu mer skit än mollipecten...