lite råd och hjälp angående otrygg 6 åring!!! långt
Hej!
Jag har en bonusson på 6 år sedan 2 år tillbaka. För ett tag sen fick han en lillasyster. (Jag och hans pappa blev föräldrar alltså!)
Denna lilla kille har haft det väldigt tufft. Min sambo och lillkillens mamma separerade när han endast var 1½ år. Det va en rätt jobbig separation med otrohet och smutskastning. Lillkillen och min sambo levde därefter ensamma. Min sambo har alltid varit den som haft huvudansvaret för killen. Gått upp på natten, tröstat, matat, bytt blöja osv.
Mamman fick nån sorts depression och orkade inte alls ta till sig lilla killen!
Min sambo och hans son levde sen i symbios under lång tid. Sov i samma säng, åt när dom kände för det, inga regler, rutiner utan totalt isolerade bara dom 2 och ingen annan. Min sambo har alltid tyckt om barn och med sin son så sjunker han ner på samma nivå. Kan inte säga nej och vägrar diskutera uppfostran osv med mig.
Sonen klarar inte av att leka själv eller utforska världen omkring sig, han är fullständigt uppbunden till min sambo. Otrygg, rädd osv.
Jag lider nåt otroligt med den här lilla killen som nu har blivit väldigt hämmad! Vill hjälpa men vet inte hur!
Min sambo blundar och vill inte diskutera saken, trots att jag vet att han tycker det är jobbigt att situationen har blivit såhär. Men han klarar inte av att bryta den relation dom har.... missförstå mig rätt. Inget fel på att ha en nära relation, men min sambo får inte gå på toa själv, inte gå ut i köket osv. Konstant ropar pojken på pappa eftersom han inte klarar av att vare sig leka själv eller vara på sitt rum.
Min sambo tillgodoser allt som pojken vill, uppfyller alla önskningar i hopp om att allt skall bli bättre. Så varannan vecka så pratar knappt jag och min sambo med varandra pga lill pojken. Förnärvarande när vår dotter är så liten och sonen så uppenbart skriker på hjälp så tycker jag att det kan få va så här. Men sen när hon blir äldre kommer hon ju oxå att behöva sin pappa! hur blir det då?
Känner mig lessen och orolig inför hur framtiden skall bli märker oxå att min sambo lägger ner bra mycke mer tid och engagemang i sin son än i sin dotter. Men detta kanske handlar om åldern, jag vet inte!
Bara så ni vet så klankar jag inte ner på min sambos son, har läst så många trådar där man knappt kan nämna att man har ett bonusbarn så blir man påhoppad för att va hjärtlös och grym!
Jag älskar min familj men jag känner att situationen börjar bli jobbig!
Hjälp nån???