Prioritering av bonusbarn

Jag tänker lite så här, dels har han ingen erfarenhet av egna barn och då kanske han inte har den erfarenhet eller den inlevelseförmåga som just en erfaren förälder kan ha. Har du berättat att det är viktigt och betydelsefullt för dig att han deltar?

Betänk även att du fick åtminstone 9 månaders förberedelse och sen en liten knodd som förbehållslöst köpte dig med hull och hår.
Han är ny i er familj och det handlar om stora barn som det tar längre tid att lära känna.

Är verkligen studentbalen något för föräldrarna? Har för mig att syrran och hennes man bara skjutsade dit sin dotter och tog några kort, hade någon av dem ex jobbat hade de nog inte brytt sig om att ta ledigt.
När det sen inte är din mans barn så kan jag ännu mer förstå att han inte prioriterar det.

Självklart kommer din man inte att behandla ditt barn på samma sätt som ert gemensamma, eftersom ditt barn är vuxet, inte kommer bo hemma så länge till antagligen, man tar inte hand om en vuxen som på samma sätt som ett barn, det är dags för föräldrarna att släppa taget. Dessutom är det inte hans barn, även om det är ditt barn som han tycker mycket om. Din son har väl kanske en biologisk pappa som bryr sig?

Kan tillägga att även om bägge barnen hade varit era gemensamma så hade deras liv blivit väldigt annorlunda pga åldersskillnaden. Min (hel)bror som är 18 år äldre än mig hade en barndom som såg hel annorlunda ut än min. När han föddes var mamma och pappa väldigt unga, hade ingen god ekonomi, mamma var hemafru. När jag föddes var de runt 40, hade god ekonomi men jobbade bägge två. Jag fick åka på semestrar som de aldrig hade haft råd att ta med mina syskon på när de var små, jag fick mer glass, godis och pizza eftersom de var i ett annat ekonomiskt läge när jag föddes. (Mina tre syskon fick dela på en 33 cl drickaflaska vi enstaka tillfällen ) Däremot fick jag inte vara hemma med mamma utan med dagmamma.

Tack för era synpunkter!

HegeOlsen: Berättat att det är viktigt för mig. Sant, att det tar längre tid att lära känna varandra, därför tycker jag att han bordet ta varje tillfälle som bjuds. Så man har saker gemensamt senare när han flyttar hemifrån.

Hannajo: Nej själva festen är ungdomarnas så klart. Men just att stå innan festen och fotografera dessa ungdomar är faktiskt ett minne för livet. Något att tänka tillbaks på senare.
Däremot precis som du säger så flyttar sonen snart och därför är tiden som de hinner lära känna varandra på, så kort att varje tillfälle blir än viktigare. Att sedan deras liv kommer att se annorlunda ut vårat gemensamma barn och mitt andra det är klart. Men jag hoppas på känsloplanet att han inte ska särbehandla dem.
All tid och handräckning man ger barnen, tror jag man får igen senare nämligen. Och det är väl så jag känner inför balen också att det kan ge honom ytterligare ett + i deras gemenskap för framtiden. Fel?

Kan kanske vara så att han inte riktigt är säker på sin roll i ett sådant sammanhang. Prata med honom om det och berätta hur du tänker och känner.

Jag tycker att MaijaO har en väldigt viktig poäng här.
Jag tycker också du ska fråga din man hur han känner, allt detta är ju så nytt för honom, det kanske inte är så lätt att känna sig bekväm i situationen så att han föredrar att avstå.

Hej igen
Tack för tipsen. Ska försöka tala med honom om detta. Är säkert som ni säger att han inte riktigt vet hur han ska förhålla sig men samtidigt ställer han upp för alla andra jämnt. Så därför kan man bli lite besviken när han inte tar chansen med mitt barn som är så viktig för mig.
Återigen tusen tack för era råd. Känns skönt med erat råd och att dryfta detta med någon utomstående.

Din pojkvän kommer troligtvis aldrig att få något slags faderlig relation till dina barn i och med att de är så stora redan. Det är ingen idé att du hoppas på det och du bör inte heller kräva att han skall ta på sig någon sorts "fadersroll" för dem. Om inte annat så för deras skull. I och med att de är så pass stora så kommer han att bli "mammas man" för dem eller kanske "lillasyskonets pappa" men inte "bonuspappa". Jag vill dock påpeka att det här inte alls behöver vara negativt. Min bonusson var "bara" 12 när jag blev tillsammans med deras pappa men i och med att jag bara är 14 år äldre än honom så har jag aldrig haft någon "mammaroll" för honom. Däremot är vi kompisar och det är ofta mig han kommer till då han vill diskutera saker som inte känns helt ok att diskutera med sina föräldrar. Vår relation ligger inte på bonusmamma-bonusson nivå men den är för den sakens skull inte alls dålig, kanske snarare tvärtom.

Jag tror att när det gäller äldre barn så måste en ny partner vara noga med att inte tränga sig på och man måste absolut se till att inte försöka ta på sig något slags föräldraroll. Att din pojkvän inte prioriterar din sons studentbal tycker jag inte låter konstigt alls faktiskt. Det betyder inte att han inte är intresserad av att skapa en relation till din son. Du skriver att han inte har så lång tid på sig att lära känna sonen innan han flyttar hemifån, men vad gör det egentligen? Det är inte meningen att han skall lära känna honom på det sätt som du gör. Så länge han kan acceptera och respektera dina stora barn så förstår jag inte vad problemet är.

Att din pojkvän kommer att göra skillnad på era gemensamma barn och dina stora barn är inte heller något konstigt. Med så stor åldersskillnad blir det skillnad, oavsett om barnen är helsyskon eller inte. I vårt fall är det "bara" 10 års skillnad mellan yngsta bonusen och vårt gemensamma barn men det går ju ändå inte att behandla dem lika, de har ju inte alls samma behov!

Dina barn har inget behov av att få en ny "pappa" nu när de är så stora så försök inte få din pojkvän att ta den rollen heller, det kommer inte någon att bli lyckligare av.