Alla rädslor

Ingen barnmorska skulle säga något negativt om dig, då skulle dom begå yrkesfel. Att det kommer avföring är så vanligt att dom inte ens brukar säga något utan bara snabbt torka bort det.

När det gäller att älska sitt barn direkt efteråt så kan jag bara säga att det inte gör något om du inte känner kärlek på en gång. Jag gjorde inte det och det brydde jag mig inte om, jag visste att det skulle komma med tiden.

Jag tror att det är mycket vanligt att inte känna översvallande kärlek till sitt lilla barn på en gång, jag menar det tar ju lite tid att fatta och att lära känna den lilla bebisen.
Låt det ta den tid det tar innan den översvallande kärleken är där.
Personligen tror jag att det jag kommer att känna är iaf total ömhet för den lilla när den väl kommer ut, jag menar de är ju så små och hjälplösa.

När det gäller om barnmorskorna ska tycka att du är dålig på att föda barn så tror jag inte de tycker det, och skulle de tycka det så kommer de ändå inte säga eller visa det. De sköter ju sitt jobb och dessutom är ju du bäst på att föda ditt barn.
Jag har inte själv fött barn än men tror att det bästa man kan göra är att försöka samarbeta med sin kropp!

Jag var också orolig för att verka "äcklig". Man sitter ju i en rätt utelämnad sits så att säga. Jag bad att få lavemang när jag kom in till förlossningen. Jag tyckte det kändes skönt - hade svårt att förlika mig med tanken på att bajsa på mig (nu i efterhand vet jag att jag inte hade brytt mig men det kändes skönt då).

Pappor kan ibland verka lite likgiltiga, no big deal, under graviditeten - det är inte samma sak när det är dags det kan jag lova

Utseende och väluppfostrat/duktigt beteende är det sista man tänker på när man föder barn. Det gäller den blivande pappan också.

Lycka till! Det var en urhäftig upplevelse att föda barn