försent att bli rädd nu

men vännen då.. låter inge kul.. men jag kan tänka mig att det är det mest normala som sker när det liksom e dax.. jag har ändå 3,5 mån kvar till bf och känner ingen som hälst rädsla.. och det gjorde kanske inte du heller? men jag är säker på att även jag kommer vilja "backa ur" när det väl e dax.. inghen större tröst kanske.. men hoppas det ialfl:)

Det blir som det blir ändå. Varför oroa sig för något man inte har en aning om hur det kommer att vara. Så tänkte jag

Det kommer att gå jättebra! När det väl sätter igång funderar man inte så himla mycket ändå....man är liksom helt upptagen av att föda barn.

Det var en urhäftig upplevelse att föda barn. Hoppas få ha turen att göra det igen.

Det kommer gå fint för dig =) Bara njut av att snart har du bebisen i famnen =)

Vad söta ni är..ska ta till mig alla tips och råd.Lolalee-har inte kännt nån som helst rädsla innan utan allt kom nu:(
Har lite kontrollbehov så det är svårt för mig att bara svepas med även om jag vet att det är det bästa att göra!Vi får nästan hoppas att liten stannar inne ett tag till så jag känner mig lugnare-fast å andra sidan kanske det är lika bra att bara dyka rakt in i det?

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m29247885.html

Om du läser här kanske det känns bättre, det är några som har blivit peppade av det=)

Lycka till!

Jag känner igen mig i det du skriver, jag oroade mig inte alls under graviditeten, men när det drog ihop sig slog det mig plötsligt att det ju faktiskt bara finns ett sätt (ja, två sätt förstås) för barnet att komma ut, att hon inte skulle kunna ligga kvar i magen för all framtid, eller åtminstone tills jag kände mig lugnare. "Det var så dags att slås av den tanken nu, så sent i graviditeten - det skulle du kanske ha tänkt på innan?" skämtade mina vänner.

Jag tror att det kommer gå jättebra för dig (när jag väl åkte in var jag superlugn), när du får träffa den trevliga och lunga(?) personalen och märker att det inte alls är något att vara rädd för Lycka till!

Nu är jag inte så nära än, men jag brukar både tänka och svara på folks frågor ifall jag är rädd, att "nja, han måste ju ut hur som helst..."

Det tyckte jag. Lill-grodan kom utan förvarning v.37+2.

Hade förberett mig ordentligt, skrivit förlossningsbrev och så. Jag tyckte det var jätteskönt att veta vad som hände med mig under förlossningen. Så klart kan man inte planera sin förlossning, men jag tyckte det var skönt att veta vad som hände, vad som kunde hända, vilka alternativ jag hade etc. Har också kontrollbehov

Skulle dock ha läst på mer om tiden efteråt. Hej och hå Ett litet barn, ett litet undeverk...hjälp vad gör jag med det! Och amning - var det en sådan KONST!

Det är fantastiskt att vara mamma

ja,jag hoppas att när det väl är dags så fixar man det fint.Klart att man kommer klara av det,vill bara inte att det ska bli en fruktansvärd upplevelse.Känns skönt att jag inte är den enda som känner såhär;)

Jag hann inte bli rädd, min dotter kom 10 dagar innan BF.

Och det var helt fantastiskt! Visst gjorde det ont, men man klarar det!

Jag längtar redan tills nästa gång! Vi ska börja försöka skaffa syskon efter sommaren.

Lycka till juniregn!