Vad säger man när man inte är intresserad??

Gör en liten utfrågning.

Fråga kompisen vem det var som kom på det, varför de ville ha ditt telefonnummer och om kompisen verkligen tycker att det vore en bra idé, samt varför om kompisen tycker att det vore bra.

Och så kan du ju alltid göra upp en liten regel om att inte gå ut med kompisars kompisar såvida ni inte båda fått upp ögonen för varandra och själva kommit överens om att träffas.

Själv är jag dessutom lite allergisk mot att bli uppfixad eller tillfrågad "via kompis" för jag resonerar som så att om killen är nyfiken på mig så får han själv komma fram och börja prata (i sällskap med en kompis är dock okej för att bryta isen lite lättare) för då kan vi ju få reda på redan där och då om vi har något intresse av att prata med varandra eller inte.

Men, går de bara fram och säger "kan jag få ringa dig någon dag" eller pratar de om något annat först? Jag skulle få tok-spel om någon jag bara tittat på och sagt "hej" till frågade om mitt telefonnummer helt ur det blå och sedan gick iväg och pratade med andra.

Frågar han varför han vill ringa kan du ju fråga;
- Duger det inte att prata med mig här och nu?
- Jag vill lära känna dig lite bättre först.
- Varför inte ge mig ditt telefonnummer istället?
- Vill du inte ta reda på lite mer om mig innan vi byter telefonnummer?

Fast, jag är ju lite undantagsfall också eftersom jag inte gillar att prata i telefon... Jag skulle nog kunna klämma ur mig att jag har jobbat för mycket med telefoner för att tycka att det ger något och fråga om han inte kan komma på någon bättre idé istället. *s*

Och man ska inte vara så rädd att förolämpa folk. Mest för att de ju faktiskt borde vara ungefär lika rädda att förolämpa dig...
Jag tycker gott att du kan säga att du inte vill inleda något inom bekantskapskretsen, men att ni förståss kan prata med varandra de gånger ni råkar mötas ändå.
(Det är ju inte omöjligt att det kan växa fram något med tiden, men om det ska dejtas och ringas och sånt blir det lätt så uppstyltat.)

Jag tror på att vara ärlig och tydlig. När jag var singel var jag urtrött på killar som verkade intresserade, men sen hittade på alla möjliga ursäkter. Man byggde upp förhoppningar och la tid på något som sen bara blev jobbigt. När jag sen gick på en dejt med en kille och han dagen efter ringde upp för att tacka för dejten samtidigt som han sa att det inte klickade mellan oss så var det mest en frisk fläkt.

Om en kille frågar efter ditt nummer så är han helt klart intresserad och inte ute efter att bara vara kompis. Att då ge numret och säga att det är ok att ringa är egentligen taskigare som jag ser det än om man är ärlig och säger nej tack. Man skapar bara förhoppningar. Bättre att vara ärlig från början och säga att man är smickrad och att visst det är en trevlig kille, men jag är inte intresserad av honom på det sättet. För verkligheten är ju sådann att oavsett hur snygg, charmig och trevlig någon är så är det inte detsamma som att alla är intresserade. Man kan inte ta ett nej som kritik, för det behöver inte alls handla om att man på något sätt tycker illa om personen eller att han/hon är ful. Man faller för olika typer helt enkelt och ibland klickar det inte.

Jag är precis som du. Jag tycker jag är social och trevlig och de tror att det finns en chans. Att jag sen (för att bli av med dem på ett snällt sätt) ger dem mitt telefonnummer, fast jag nu förtiden verkligen försöker undvika det, är ännu värre.

Jag får rent av panikångest om någon kille ringer... Och värst var en gång (nästan komiskt på ett svart humor vis) när en sådan kille ringde och jag (som hade sonens pappa på besök) först frågade om han sökte honom, och sen sa -vänta ett ögonblick! och lade på (kallsvettig). Sen ringde denne ju upp strax igen och då svarade jag inte. Jag tror jag har fobi?!

Jag tror inte jag är rätt person att ge några råd med andra ord, men lycka till!

Anonym (ångest) skrev 2008-04-18 13:55:51 följande: