Hejsan alla kämpar. Jag och min man försökte få barn i ca 6 år.Läkarna hittade dock inga fel på oss.När vi sedan kom upp till rmc i Linköping lyckades det på vårt första ivf-försök. Nu har vi en underbar son på 9 månader.Så ge inte upp,det finns hopp.
Fast vi gav upp. Efter flera år med utredningar och inseminationer så ställde vi oss i adoptionskö, gifte oss, gjorde hemutredning och fick så småningom barn. Alldeles fantastiska barn från andra sidan jorden. Ångrar jag att vi gav upp? Nej, vi ångrar att vi plågade oss så länge helt i onödan,vi borde ha gett upp långt tidigare.
Men det är förstås lätt att vara efterklok.
Tack för båda sidorna. Det behövs ibland känner jag. Vi håller på med vårt 4:e ivf, har även gjort 2 FET och 2 inseminationer och ibland undrar man vad man håller på med. Vi har ställt oss i adoptionskö och ska gifta oss, synd bara att man ska behöva vänta flera år igen 
Ja det är verkligen eländigt att det går så förtvivlat långsamt när man vill adoptera. Hela världen är full av barn som behöver en familj NU IDAG och så får längtande föräldrar vänta i åratal....
Och dessutom, från det att våra adoptionshandlingar flög iväg till andra sidan jorden så försvann min längtan att vara gravid och föda. Och den har aldrig kommit tillbaka en enda sekund. Befriande var det.