Vad fan har man gett sig in på?

Tänker samma sak.
Jag är en MES.

Jag har dessutom gjort praktik på en förlossningsavdelning och vet att allt om positiv smärta är BULL.

Varför utsätter man sig för att titta på förlossningvideor innan man varit med om en själv? =/

tänkte samma sak innan Theo, råkade titta på förlossningskliniken eller vad det var för nå förlossningar. Shit va rädd jag blev rent ut sagt.

Men ärligt tyckte jag det inte var så hemskt som det såg ut att va. Man är så jävla less på att kånka på stor mage och känns sig som en flodhäst att man gör nog vad som helst för att få ut bebisen
Visst gör det ont, men överkomligt faktiskt. Annars hade jag aldrig gjort det igen (klarar knappt heller av blodprov), och jag gör ska göra det bara 1 år efter Theo.

Lär aldrig kolla på sånna videos igen alltså... kanske går det över ju längre in i graviditeten jag kommer... hoppas jag... uuh!

Jag har världens sämsta smärtgräns och det gör förbannat ont att föda!! MEN nuförtiden finns superbra bedövning att få och man KAN överväga ks om man är livrädd att föda vaginalt! Jag kunde aldrig fatta hur det skulle kännas att föda ut en hel liten bebis, men när man väl va där så va det ändå inte så farligt! Sen är det ju självklart olika för alla, vissa har jättelätta förlossningar och vissa jättejobbiga. Men upplevelsen att föda är det bästa man kan va med om (oavsett om det är vaginalt eller ks!)

Kan tillägga att man skriker nog mest av kraft när man väl ligger där! Har iallafall hört många säga det. Ofta kan det låta värre än det är. Jag födde mitt första barn och blev varken klippt eller sprack! =)

Finns ju en tråd om positiva förlossnings berättelser. Kanske ska läsa den så ser du att det behöver inte var så hemskt.

Det går jätte bra då den dagen kommer!

Jag är också rädd som fan. MEN visst fan klarar man av det, hur många som helst gör ju dessutom om det! :)

Jag vill inte ha ryggbedövning, annars är jag öppen för det mesta som absolut inte påverkar eller kan skada lillkillen i magen, men som underlättar värkarna för mig. Skulle heller aldrig välja kejsarsnitt framför en vaginal förlossning p.g.a. smärtaskräck.

Jag tittade till ex. på förlossningskliken eller vad fasen det nu heter, men har nu lagt ner det, eftersom det utspelar sig i USA och det finns ju inget konstigare folk, även i förlossningsrum. De skrämmer mig.

Dock är Barnmorskorna på SVT suveränt, de visar hur det går till på Våra sjukhus här i Sverige (än bättre, i Stockholm, där iallafall jag bor). Då vet man vad man har att vänta sig, vilka metoder som används, hur de gör vid alla sorters komplikationer små och stora.

En av de saker jag är rädd för, är att jag inte får behålla min kontroll över förlossningen, jag har en förbannat stark vilja, men är rädd att jag är så borta under värkarna så jag skiter i allt. Ska göra allt som står i min makt för att behålla rent sinne, trots smärtorna. Men jag ska skriva ett förlossningsbrev, och sedan ska sambon plugga in det brevet och så ska vi diskutera mina och hans farhågor, mina och hans tankar, min och hans vilja och alla de saker som är viktiga att Han kommer ihåg.

UT ska han ju... min son... förr eller senare, på ett eller annat sätt :D

Jag tycker inte du ska titta på videos på tex youtube eller liknande.
Visst det är riktiga förlossningar det med. Men i många länder klipper man alltid vid förlossningen vilket man inte gör i sverige.
Jag blev inte klippt, jag sprack mycket under min förlossning...MEN i det läget var det ingenting jag brydde mig om och idag har vi fruktansvärt kunniga läkare så jag lider inte av min förlossnings skada.

Visst kan man skrika för det gör ont men precis som någon skrev så skriker nog många i kraft och vilja att bara få ut bebisen.

En förlossning är det bästa man kan vara med om hur ont det än gör !

Jag blir absolut en av dem som kommer en halvtimme senare på föräldrautbildningen i veckan, tänker inte titta på den filmen trots att vi har planerat snitt.

nej asså, jag ska nog inte kolla mer på youtube,,, var en dålig idé från början..
men som sagt, ut ska den,,,, och kejsarsnitt är inget jag vill heller.. verkar så jobbigt tycker jag,,, :) men jag förstår verkligen dom som väljer det!  helt och fullt.
man är nog jävligt glad när det är över! längtar till den stunden redan nu :) när man vet att man klarat det och att alla mår fint :)

Jag kollar oxå på filmer med förlossningar- jag eftersträvar lyckan när bäbis är ute. Jag har fött två barn tidigare, det är dags för en till i nov- men jag har panikångest när jag tänker på en förlossning till!!

=( men ut ska den, o jag köper grejer..filtar, bodys o sånt- bearbetar.

haha... det där lät kul :) jag är gravid för andra gången med mitt andra och tredje, och jag kommer ju ihåg hur j*a ont de gjorde förra gången, men är inte ett dugg orolig nu :) de gör ont som f*n men så fort du får upp din lilla bäbis på magen har du glömt hur ont det faktiskt gjorde, och jag lovar att när man väl ligger där och skriker och svär så tänker du inte på smärtan i sej utan man är ett hundra procent fokuserad på att få ut den!! det kommer gå jätte bra :) trotts klippt mus och allt sånt :)

Jag har tänkt en hel del på själva förlossningen även fast det e lååååångt kvar.. och visst skrämmer det mig som fasen. Men jag vill helst inte ha EDA utan klara mig utan så långt det bara går.. Har läst om något som kallas dyktekniken och om det e möjligt att använda sig av den, bor i Oslo, så vill jag gärna prova.. Det går ut på att man går in i sig själv och möter varje värk på ngt sätt... Läs mer här om ni e nyfikna: www.enbrastart.se/artiklar/dyktekniken.htm
Min sambo däremot vill att jag ska ta EDA, för att han vill att jag ska slippa känna smärta, just för att han vet hur rädd jag är för smärtor.. Detta e något vi diskuterar till och från här hemma.. Men jag kommer att stå på mig och prata med min BM om mina tankar..
Å andra sidan, om det skulle vara en väldigt stor bebis överväger jag att be om planerat snitt, varken jag eller min sambo e speciellt storväxta så jag hoppas det blir en liten en.. Men skulle det vara en stor bebis så vill jag inte riskera att den fastnar, eller utsätta mig eller liten för den press det skulle kunna innebära om det uppstår komplikationer, just för att bebis e stor..
Ett tips e i a fall att prata med sin Bm om det man känner.. har även hört om att någon haft en Doula att prata med innan och som varit med hela vägen till förlossningen.. om det e en möjlighet kan det kanske kännas tryggare under själva födseln..
Finns dessutom massor av bra böcker att läsa som behandlar rädslan för att föda.. Min taktik går i a fall ut på att läsa så mycket som möjligt för att vara så beredd och insatt som det bara går.. Räknar inte med att kunna inneha kontroll över saker och ting när jag ligger där men hoppas att jag ska bli liiite tryggare i mig själv och därigenom kanske få en bättre födsel.

Vi måste tänka positivt :) Jag har 40 dar kvar...de kommer nog göra DJURISKT ont, men jag vill ha ut ungen...

Jag har INTE fött barn och talar inte av egen erfarenhet, men jag måste bara dela med mig av min väninnas berättelse som jag hörde igår. Hon fick barn för mindre än en vecka sedan och hon sa att hon skulle vilja in och föda barn imorgon igen om det gick. Hennes upplevelse var som ett SPA-besök. Bubbelpool och lustgas. Värkarna var som kraftig mensvärk som dock bara varar typ 1 minut åt gången och inte ett dygn i sträck som mensvärken kan hålla på. Okej att det gör ont, värkarbetet och det där, men inte alls som den sjuka smärta som när man slår sig på tummen t.ex. Hon sprack inte och blev inte uppklippt (hennes första barn detta) och hon hade tydligen under ett bra tag under graviditeten smörjt in sig med olja utanpå vid underlivet för att det skulle vara så mjukt och elastiskt som möjligt.

Jag måste bara säga att det var en HELT otroligt härlig berättelse. Hon tycket det var en underbar upplevelse att föda barn och skulle som sagt gärna göra det idag igen om det gick.
Ville bara dela med mig av en berättelse där allt gick så bra som det bara kan!!

Jag måste säga att jag verkligen längtar efter dom riktiga värkarna nu o det kommer från lilla jag som extremt rädd för smärta. Men jag tar hellre den grymma smärtan (som jag antar att det är) som försvinner efter x-antal timmar än att gå en dag till med denna förbaskade foglossningen som jag haft sen v 16, är nu 6 dagar från Bf... Foglossningen blir ju inte lättare heller.. =)

Har förövrigt kollat på hur mkt förlossningsfilmer/program som helst o för mig så funkade det som nån sorts bearbetning istället för avskräckande.. Men det är ju jag det..=)