Är/var du rädd/orolig/nervös för förlossningen?
Om..hur hanterar/hanterade du det?
Om..hur hanterar/hanterade du det?
inte ett dugg trots att det blev full dramatik när nr 1 föddes.. trots en mycket skrämmande och otäck förlossning så blev jag snabbt gravid igen och såg fram emot förlossningen..
nu är det 10 år sedan första barnet föddes och jag är gravid med nr 3 och är mycket positivt laddad och ser fram emot förlossningen. Det enda smolket i bägaren är att detta är sista barnet definitivt och jag skulle bli såå besviken om jag är tvungen att göra ett snitt då det är det vaginala jag ser fram emot hela tiden...
Nej faktiskt inte... men det kommer säkert när det väl är dags :p
Nej inte ett dugg rädd eller orolig med ettan eller tvåan. Ser fram emot nästa om nått år och hoppas även då på en positiv upplevelse
Ja lite. Eller nej, inte RÄDD, men lite nervös och undrande inför vad som komma skall. Klart man har funderingar och lite änglans över smärtan och hur man kommer att klara den, men samtidigt så är ju förlossningen nåt oundvikligt, och det är ju förlossningen som ger en det man längtat efter i alla dessa månader...
Ja, jag var mycket orolig, nervös, rädd - alldeles i onödan.
Nej, jag längtar!
Absolut inte, jag har ju längtat efter det i 2 år så nej men det kanske kommer..
skiträdd!
går hos kurator av den anledningen.
När jag skulle ha r ett var jag väl lite nervös ,mest för att man inte kunde förställa sog vad som skulle ske,2:an inte alls nervös,såg bara fram mot det!
Nej inte alls