Rädd inför förlossningen?? Följas åt??!!

Närmar mig oxå förlossningen men känner mig lite nervös inför detta. Väntar barn nr 3 så jag har ju upplevt 2 förlossningar, både snitt & vaginalt. Vill föda normalt denna gång även om mitt snitt var rena drömmen om man jämför med den vaginala förlossningen. Men hoppas på en mindre smärtfull förlossning denna gång.

jag vet hur det känns, är totalt livrädd.
det är verkligen så att alla typ tittar på en som att man vore ett ufo när man säger att man är rädd.
jag ÄR rädd och bebisen måste ju ut vilken väg det än blir.
såklart längtar jag till den dagen då jag får se mitt barn, men är ändå väldigt rädd för förlossningen.
Men jag är också j****gt rädd för bedövningar i alla slag och former.
vi får hoppas på att det inte alls känns såhär när det väl är dags.
lycka till.

Ne..det är ju faktiskt så, att när man väl är där går man ju in för att föda. Man kämpar o ser bäbisen som målet..det går..

men nu när jag sitter här med mitt tredje barn i magen o undrar va fan jag har gett mej in på...grinar jag emellanåt.

Har haft långa förlossningar, o skulle bli mer än tacksam om denne ville komma fortare.

Usch va rädd jag är. Men rädd för snitt med...

Jag väntar mitt andra barn och är nu i vecka 33. Jag är livrädd för att föda! Jag hade en ganska kämpig förlossning för 5 år sedan och nu får jag panikångest attacker när jag tänker på att jag ska igenom detta igen. Jag har varit på ett besök hos en Aurora-BM, men ska på fler och jag hoppas verkligen att det kommer att hjälpa mig. Tror inte heller att KS skulle vara nått bra alternativ.
Jaa, vad ska man göra. Det är ju lixom för sent att ångra sig nu oxå... Det är så svårt att gjädja sig åt en ny familjemedlem just nu för tankarna är ju på förlossningen och inte på tiden efter tyvärr.

Hoppas vi alla rädda kan känna oss lite lugnare innan det är dags..!

Jag var rädd för smärtan innan, men upplevde ärligt att det inte gjorde så särskilt ont.

Födde båda utan medicinsk smärtlindring.

Jag tackar profylaxkursen och gravidyogan för att det blev så bra.

Hoppas även ni kan få hjälp av boken Innan du föder av Anna Wilsby och ev. profylaxkurs.

Jag är i vecka 36 (35+5) och jag har panikkänslor inför denna förlossning, hade en tuff första 2005. BF 3 maj, 30 dagar kvar idag... Hjälp!

Jag var på Aurorasamtal igår och fick en ny tid den 22 april... Det känns inte direkt bättre, men nu vet dom vad jag vill i alla fall.

Lycka till allihop!

Jag har bf den 27/4 och det är både med längtan & förskräckelse jag tänker på det. Försöker intala mig själv att det kommer gå bättre denna gång, och tanken av att detta blir min sista förlossning gör det lite bättre. Men jag är skit nervös =/

Usch! Jag har bf på torsad 10 april! Är verkligen livrädd, men som ni har sagt alla vänner bara skämtar bort det och säger att "om det nu skulle vara så farligt så skulle ju inte folk skaffa flera barn". Lätt för dom att säga som inte är rädda eller har vart det.
Jag vaknar helt kallsvettig på nätterna och bara skakar så fort jag känner en sammandragning och får för mig att det kan vara på g...

Men verkar som att de flesta här är rädda för just smärtan, det är inte det största problemet för min del utan det är att jag har så jäkla svårt att visa mig naken, bara tanken på att folk ska stå och glo och känna på en flera gånger gör mig nervös..

Men har vart hos Aurora-BM. Det har nog hjälpt till viss del nu eftersom att dom vet om det så kanske dom tänker på det, känns skönt att få pratat av sig om det för dom.

Har ni några knep som gjort att ni känner er ngt lugnare eller, för att för mig blir det bara värre för varje dag...

Känns värre (tyvärr) för varje dag för mig också. Önskar att jag kunde vara sådär tuff och ha lite jävlaranamma i mig, men jag vet att jag blir världens största mes när jag har ont...

För min del är jag inte alls rädd för bedövningar eller sprutor m.m För mig är det krystvärkarna som gör mig kallsvettig. Dom vanliga värkarna klarar jag bra med lustgas men sen kommer det värsta till sist =/ *Ryser*

uj, får panik av att bara läsa att det finns fler som mig - förlossningsrädda. det är hemskt att leva med detta varje dag, och inte fan förstår folk! varje dag som går är av blandning av längtan och panik..
jag är nog inte rädd för smärtan, för det finns smärtlindring, så jag är heller inte rädd för sprutor och sådant. men det där med att visa sig naken, och att ha ngn främmande som känner och tittar.. UJ! usch säger jag bara. en aurorabm förklarade det dock som så, att har man i sin förlossningsplan så gör dem färre 'checkar' om man inte är så förtjust i att ha ngns fingrar -där-. inte för att det gjorde min lugnare, men iaf.. för mig ligger nog den stora skräcken i att det aldrig har varit min vision att föda vaginalt, och har man aldrig kunnat tänka sig det och nu kanske måste göra det.. så är det fan så skrämmande! fasar för att alla säga säga: 'det går så bra såå' under förlossningen fast att jag själv inte tycker det. hemskt! har mardrömmar och sd för jämnan när jag tänker på att det närmar sig.. usch! vill verkligen ha k-snitt, men där lyfts bara riskerna och det negativa fram. tack så mkt, få mig till en dålig mamma redan från början om att jag inte vill det bästa för mitt barn!! meen, vaginal förlossning skrämmer mig - grymt mkt!